Ekologisk mysticism i odlingen

Publicerat i Folkvett nr 3-4/1991.

Den debatt som förs i såväl populära som vetenskapliga sammanhang om vårt jordbruk och våra odlingsmetoder har bland annat två olika ursprung. I ett mera kortsiktigt perspektiv har den ökade kunskapen om odlingens baksida – lantbrukets miljöproblem – stimulerat till funderingar kring hur odlingen skulle kunna bli bättre med mindre läckage av växtnäring till omgivningen, bättre resurshushållning och mindre av skadlig miljöpåverkan också i andra avseenden. Detta funderande kan fortgå utan att man principiellt ifrågasätter det nuvarande ”högteknologiska”, odlingssystemet eller dess naturvetenskapliga bas.

Det finns emellertid också ett mera ideologiskt och principiellt avståndstagande från jordbrukets utveckling och ”industrialisering”. De olika alternativa¹ odlingsformerna representerar denna riktning. I ett mer långsiktiga perspektivet kan man se de biodynamiska och övriga alternativa eller ”ekologiska” odlingsformerna som en reaktion mot den natursyn som har varit förhärskande under lång tid i västerlandet och som hänger samman med industrialismens och naturvetenskapens framväxt.

Ett rationellt hanterande av den första diskussionen leder fram till att målen för odlingen behöver ändras och att metoder och teknik behöver förbättras. Däremot leder denna tankelinje inte till något principiellt avståndstagande från teknik och kemi. De omdiskuterade hjälpmedlen handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel har såväl erfarenhetsmässigt som teoretiskt sin plats också i ett odlingssystem som prioriterar miljön och resurshushållningen högre än det nuvarande.

Ibland är nämligen dessa moderna hjälpmedel helt överlägsna de traditionella också från miljö- och resurssynpunkt liksom med hänsyn till kvaliteten på odlingens produkter. Dessutom är de utvecklingsbara. Precis som läkekonstens mediciner kan bli bättre gäller detta också odlingens kemiska hjälpmedel. Om man verkligen vill lösa odlingens miljöproblem behöver man därför ha en förutsättningslös inställning till vilka metoder som är acceptabla. Låt mig ge några exempel:

Om tillskottet av kväve, som behövs i alla odlingssystem, skulle tillfredsställas med biologisk kvävefixering, skulle troligen förlusten till vattnen bli större och förlusterna till luften säkert bli större än om handelsgödsel utnyttjas. Kemisk ogräsbekämpning med hjälp av herbicider är en teknik som oftast är både resurssnål och skonsam mot marken jämfört med mekanisk bearbetning. För att få en viss mängd fosfor tillgänglig för växterna, fordras tillförsel av betydligt mer råfosfat än handelsgödsel med motsvarande fosforinnehåll.

Diskussionen om olika odlingsformers för- och nackdelar kretsar också mycket kring frågan om produkternas slutliga kvalitet. Jämförande studier har gjorts mellan t.ex. potatis och vete från konventionella odlingar. (I populärdebatten tillhör dessa resultat troligen de mest utnyttjade och övertolkade av den agrara forskningens bidrag till vår kunskap under senare decennier. Ett av de mest elementära av alla fel i en vetenskapligt baserad diskussion har satts i system. Man generaliserar det specifika och låter således undantagen framstå som regel.)

Ibland finner man att den näringsfysiologiska kvaliteten är något högre i de alternativt odlade produkterna. Framför allt är det skillnader i växtnäringsstatus som orsakar dessa skillnader i kvalitet. Den konventionella odlingen med tillförsel av handelsgödsel kan ibland ha en högre kväveintensitet än den alternativa där växtnäringen i huvudsak tillförs som stallgödsel eller i andra biologiska former.

Att en hög odlingsintensitet och framför allt en stark gödsling med kväve leder till högre kvantitet men sämre kvalitet för vissa speciella produkter är välkända fenomen. Det gäller framför allt vegetativa delar av växten såsom grönsaker och potatis, men i mindre utsträckning de reproduktiva delarna såsom spannmålens kärna. Försök att jämföra konventionell och alternativ odling vid samma intensitetsnivå har visat på att de flesta skillnader som man annars finner utjämnas

Vanligen är de kvalitetsskillnader som uppmätts även i kontrollerade försök små mellan olika odlingsformer. Andra faktorer såsom klimat, gödslingsintensitet, sortval m. m. betyder oftast mycket mer för kvaliteten än själva odlingsformen. Detta bekräftas av många undersökningar, men dessa har inte nått samma popularitet i vårt mediala samhälle. Det finns varken erfarenhetsmässigt eller teoretiskt något stöd för att handelsgödsel generellt sett skulle vara till skada för marken, miljön eller livsmedlen jämfört med stallgödsel och annan växtnäring av biologiskt ursprung.

Dessa exempel visar att det principiella och generella avvisandet av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel således inte är hållbart i relation till de mål man ställer upp för odlingen. Höga krav vad det gäller kvalitet, resurshushållning, miljöeffekter och bevarad produktionsförmåga utesluter inte utnyttjandet av kemiska hjälpmedel. Detta gäller redan med dagens kvalitet på dessa medel.

Medan den alternativa eller ekologiska odlingens agronomiska fel och förtjänster är föga dramatiska eller överraskande är dess idémässiga bakgrund mera genomgripande. Både natursyn och kunskapssyn är därvid viktiga.

Flera företeelser i samhället leder till förändrade värderingar och natursyn. En effekt av samhällsutvecklingen i den pågående ”postindustrialiseringen” är att allt färre människor lever i direkt kontakt med natur och odling och efter hand också med annan producerande verksamhet. Urbanisering, välfärdssamhälle och framväxt av mediasamhället är företeelser som avspeglar en utveckling där personlig erfarenhet av den värld man berörs av ersätts med en indirekt kontakt och information.

Under samma skede har miljöförändringar och också miljöförstörelse återspeglats i informationsflödet och i viss utsträckning även blivit en erfarenhet för många människor. Samtidigt är många av de risker som förts fram i miljödebatten potentiella och inte erfarenhetsmässigt gripbara. De tenderar därför att bli del av det samlade farliga och okända som omger våra liv.

När det gäller odling innebär den förändrade natursynen att en principiellt positiv inställning till kemi, teknik och manipulation får ge vika för en lika principiellt avståndstagande från dessa företeelser. Istället för att människan skall behärska naturen, träder en inställning fram av anpassning och ödmjukhet. Den natursyn som ligger bakom de alternativa ”ekologiska” odlingsformerna med avvisande av vissa av de medel som vetenskapen och tekniken ställt till förfogande, påminner mycket om de föreställningar människans plats i naturen som var förhärskande före naturvetenskapens genombrott. Här ses naturen och kosmos som en slags jätteorganism vilken alla varelser har sin plats och funktion.

Delvis är denna förändring i synsätt mycket sympatisk och en förutsättning för en hantering av de stora överlevnadsfrågorna, men samtidigt är den problematisk i andra avseenden. Ett synsätt som ger människa, djur och natur lika värde leder t.ex. till komplikationer vad det gäller grundläggande humanistiska värderingar.

På odlingens område blir emellertid denna förändrade natursyn komplicerad på ett alldeles speciellt sätt. Eftersom odling alltid har inneburit en strid med eller ett motverkande av naturens krafter, för att tillfredsställa mänskliga behov av föda, foder och fibrer, är det omöjligt att principiellt ta avstånd från manipulation och ingrepp. Då blir odling omöjlig i alla dess former. Man skulle kunna säga att odlingens praktiska verksamhet långt före industrialismen har haft naturvetenskapens natursyn som en förutsättning. Detta ha dock ofta beslöjats av olika ideologiska föreställningar om samverkan mellan odling och natur.

Det praktiska utfallet av denna konflikt mellan idé och verklighet har istället blivit att vissa hjälpmedel i odlingen, som i miljödebatten fått ett alldeles särskilt symbolvärde, avvisas av de ”ekologiska” skolorna. Andra, mer traditionella medel och metoder accepteras däremot utan någon mer systematisk utvärdering. Handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel är inte tillåtna i den ekologiska odlingens teori och praktik, medan däremot plogar, traktorer och skördetröskor är det. Analogin med vad som är tillåtet och inte inom den ”alternativa” medicinen är slående.

Den kritik och den analys av den biodynamiska forskningen och det biodynamiska jordbruket som bl.a. kommit till uttryck i flera tidigare nummer av Folkvett är riktig. Att antroposofin är en form av pseudovetenskap, som ger sig ut för att vara någonting annat, är tydligt och viktigt att påpeka. Samtidigt är det viktigt att granska också motiven och argumenten kring den del av den ”ekologiska” odlingen som inte utgörs av biodynamiken. Då blir emellertid kriteriet inte skillnaden mellan vetenskap och pseudovetenskap utan istället distinktionen mellan en förutsättningslös syn på odlingens medel och metoder och en mera doktrinär, från vetenskaplig utgångspunkt godtycklig avgränsning av vilka hjälpmedel som är tillåtna. Det finns alltå ett drag av naturmystik eller ekologisk mysticism inom alla alternativa odlingsformer.

De stora problem och utmaningar som såväl vårt eget som världens jordbruk står inför med hänsyn till produktionsförmåga, miljö, hälsa och resurshushållning kan inte lösas utan en förutsättningslös syn på vilka medel och metoder som är bäst lämpade för att uppnå målen. Därför leder de alternativa odlingsformernas ideologiska överbyggnad in i en återvändsgränd. Om man ser till jordbrukets framtid, är både biodynamiken och den övriga ”ekologiska” mystiken i exakt mening lika reaktionära. I likhet med den alternativa medicinen, kan det däremot göra succé såväl på den politiska som den kommersiella marknaden.

Nu finns det en vanlig invändning mot den diskussion som jag här för och det är att om man bara satsar tillräckligt med forskning på den ”ekologiska” odlingens metoder, kommer dessa att bli överlägsna alla ”kemiska”. Argumentet är intressant endast i den meningen att det inrymmer en märklig syn på kunskapens möjligheter och begränsningar. Vi kan ju nämligen inte på förhand veta vilket resultat som kan komma ut ur forskning och utvecklingsarbete.²

Olle Pettersson
Författaren är agr. dr. och verksam vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Ultuna, Uppsala

Noter

1. Alternativa odlingsformer är samlingsnamn för alla skolor som av princip avvisar utnyttjandet av lättlöslig handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Numera kallar man sig ekologiskt lantbruk. Den biodynamiska odlingen är endast en av dessa skolor.
2. Mer att läsa kring detta ämne finns bl.a. i Alternativ i odlingen. Aktuellt från Lantbruksuniversitetet 388, 1990.