Medlemsmöte om kreationism

Publicerat i Folkvett nr 3-4/1994.

Den 27 oktober talade Sverker Johansson från Högskolan i Jönköping på ett föreningsmöte i Vetenskap och folkbildning om kreationism.

I USA har kreationisterna varit framgångsrika med att driva ut evolutionen från läroböckerna. Stora amerikanska bokförlag har förmåtts till självcensur, i syfte att få sina böcker godtagna av kreationister som fått inflytande i de lokala (direktvalda) skolstyrelserna.

Däremot har kreationisterna haft svårare för att få in sina egna läror i undervisningen. Flera delstater har visserligen stiftat lagar om ”equal time”, dvs lika tid för evolution och kreationism, men dessa lagar har avvisats av Högsta Domstolen.

I Sverige har vi ännu inte sett så mycket av kreationismen på skolorna, men den har ställt till med problem i lärarutbildningen. Mellan 10 och 20 procent av dem som i Jönköping utbildas till låg- och mellanstadielärare är öppet ”skapelsetroende”. Förhållandet är likartat på andra håll i landet, bl a i Uppsala, där man fått många studenter från Livets Ord.

Det är inte lätt att bibringa dessa elever ett vetenskapligt synsätt. Föredragshållaren redovisade fyra ansatser som han själv prövat i sin undervisning:

1. Naturvetenskaplig ansats: att berätta om beläggen för den naturvetenskapliga världsbilden. Det har ingen större effekt på kreationister (men ska givetvis göras, med eller utan kreationister i klassen). 2. Antikreationistisk ansats: att gå direkt till angrepp mot de kreationistiska påståendena. Det har heller ingen effekt, utan leder oftast bara till polarisering. 3. Kunskapsteoretisk ansats: att förklara vad vetenskap är och hur man skiljer den från pseudovetenskap. Det är nyttigt, och en del av lärarens jobb, men omvänder ingen kreationist. 4. Teologisk ansats: att diskutera kreationismens konsekvenser för gudssyn och bibelsyn, och redovisa den rent teologiska kritiken mot kreationismen. Detta verkar vara det som fungerar bäst på de redan frälsta. Möjligen sås ett och annat frö av tvivel. Någon större succé har det dock inte varit. Det verkar inte att finnas någon riktigt bra lösning på problemet.

Den som undervisar om t ex big bang eller evolutionen måste enligt Sverker Johansson känna till de kreationistiska argumenten och kunna besvara dem. Det är fatalt att bli angripen och inte kunna försvara sig, och det kan vara svårt även för den naturvetenskapligt bildade att bemöta kreationistargument som man inte har hört förr.

Föredraget var välbesökt (ett 40-tal åhörare), och följdes av en livlig diskussion som i huvudsak handlade just om svårigheterna att kommunicera med övertygade anhängare av pseudovetenskaper.

Sven Ove Hansson