Missriktad auktoritetstro

Publicerat i Folkvett nr 3-4/1994.

Expressens förstasida den 24 oktober 1994 upptogs av följande text: ”Svenska läkare åker till Polen för att bota sin cancer. Läkaren Ole Braendfjord… hade cancer och två månader kvar att leva. Han kunde inte opereras, och cellgifter hjälpte inte. Då sökte han sig till ett hälsoinstitut i Polen, som använder alternativa metoder.

– I dag känner jag mig kärnfrisk, säger Ole Braendfjord.” I en artikel inne i tidningen framgick att Braendfjord var drabbad av en ”levercancer med spridning i hela bukhålan”, mot vilken han fick cellgifter.

Expressen förser också läsarna med en prislista. 3 veckors vård kostar 38 000 kronor för en cancersjuk. Priset innefattar ”behandlingar, läkarbesök, mediciner, rum med helpension, utflykter och underhållning”. Tidningen ger också adressen till det polska sjukhemmet, som intressant nog har en boxadress i Falköping.

Artikeln ger intrycket att det polska institutet har en metod som hjälper mot tumörer som den vanliga sjukvården inte kan behandla. Men bevisningen är anekdotisk. När Braendfjord intervjuas har han ännu inte undersökts efter den alternativa behandlingen, och utsagan att han är frisk grundas endast på hur han mår. Det är naturligtvis mycket glädjande att han mår bra trots den svåra sjukdomen, men för att få veta om sjukdomen verkligen har botats krävs en grundlig medicinsk undersökning.

Expressens reklamartikel för det polska sjukhemmet är ett grovt exempel på missriktad auktoritetstro. Att en svårt sjuk person söker sig till alternativvård, och gärna vill tro sig frisk, är lätt att förstå. Det gäller även om den drabbade är läkare. Men ett sådant omdöme har ingen beviskraft som är giltig för behandlingen av andra patienter – oavsett den sjukes yrke eller examina. För att bedöma behandlingsmetoder krävs kontrollerade statistiska undersökningar av patientgrupper.

Självfallet kan man inte begära att den som är svårt sjuk ska ha en välavvägd vetenskaplig bedömning om den egna sjukdomen. Önsketänkande behöver i detta fall inte vara någonting negativt. Däremot kan man begära av en journalist att hon ska förstå detta och därför tillfråga medicinskt sakkunniga som har bättre förutsättningar att göra en allsidig bedömning.