Behövs UFO-rörelsen?
Publicerat i Folkvett nr 1/1998.
Lägg ned UFO-Sverige!
Håkan Blomqvist har i många år verkat inom organisationen UFO-Sverige. Han har ansträngt sig för att göra UFO-studiet mer vetenskapligt, och har skrivit utförligt och kritiskt om nyandlighet, sekterism och rasism i UFO-rörelsen (se t.ex. Folkvett nr 2/1996).
Håkan Blomqvist lämnade i höstas sitt aktiva engagemang i UFO-Sverige, bland annat sedan han blivit alltmer tveksam till om rörelsen gör någon nytta. Folkvett publicerar här en artikel där han manar till nedläggning av organisationen. Han får svar av UFO-Sveriges ordförande Clas Svahn.
Sedan november 1997 har undertecknad lämnat det aktiva engagemanget i Riksorganisationen UFO-Sverige. Det huvudsakliga skälet är att få mera tid över för eget frilansskrivande. Men bakom mitt ställningstagande ligger också en omvärdering av UFO-rörelsen. Låt mig presentera problematiken genom en kortfattad exposé över cirka trettio års UFO-studium.
Ett kontroversiellt och svårtolkat fenomen som UFO leder helt naturligt till att de som ägnar sig åt frågan ofta vacklar mellan olika ståndpunkter. Så har även varit fallet för min del, även om få som undertecknad följt hela skalan från nyandligt tefatstroende till skeptiker. Från föräldrahemmet ärvde jag en antroposofisk/teosofisk/spiritistisk världsbild där UFO i nyandlig tappning ingick som en naturlig del. Husgudarna under min tonårstid var de amerikanska UFO-kontaktpersonerna George Adamski, Daniel Fry, Ray & Rex Stanford med flera.
Påskhelgen 1970 grundades Riksorganisationen UFO-Sverige med från början en helt igenom missionerande målsättning. Man ville få till stånd ett ”officiellt erkännande av de flygande tefatens utomjordiska ursprung”. En stor del av de aktiva kom från den tidens nyandliga grupper. UFO som folkrörelse är till mycket stor del en gren av teosofin och spiritualismen. En av personerna som bidrog till UFO-Sveriges grundande var Sten Lindgren, sedan 1965 ”president” för Intergalaktiska Federationen (IGF) och välkänd för sina påstådda kontakter med rymdmänniskor.
I november 1970 träffade jag Sten Lindgren. Som naiv och nyandligt troende tonåring föll jag helt för Stens otroliga historier. Vårt möte var styrt av rymdmänniskor, menade han. Konsekvensen blev att jag och en god vän bildade UFO-Södertälje, en lokalförening inom UFO-Sverige. Föreningens huvudsakliga syfte var att sprida rymdmänniskornas filosofi. Observationskvällar arrangerades med förhoppningar om att få skåda rymdbrödernas skepp. Några tefat dök dock aldrig upp trots våra ihärdiga telepatiska åkallanden.
UFO-Södertälje, liksom många andra tidiga UFO-Sverige-föreningar var ett uttryck för en teknologisk rymdreligion. De undersökningar som gjordes hade som motiv att samla flera bevis för tefatens verklighet. Läran inom vår lokalförening var en variant på föreställningen om Kristi återkomst, nu i teknologisk tappning. Så här uttryckte jag det i UFO-Södertäljes medlemsblad nr. 1, 1972:
”Det är inte observationer av rymdskepp som skall intressera oss mest, utan den kunskap rymdmänniskorna vill ge oss som vägledning till ett rikare liv. Över hela världen arbetar grupper och enskilda på att få fram sanningen om UFO. Och när allmänhetens ovetande och rädsla för dessa saker har förbytts i medvetenhet och förståelse, först då kan vi vänta att rymdbesökarna skall landa offentligt och låta alla ta del av deras budskap och visdom.”
1970-talets UFO-Sverige var en syntes av new age-filosofi och en gryende vetenskaplig undersökaranda. Tidigt uppstod också motsättningar mellan den missionerande, informationsinriktade falangen och de som ville prioritera undersökning och dokumentation – alltså en mera empirisk, vetenskaplig inställning. Det var bland annat denna konflikt som bidrog till en gryende skepticism hos mig och några andra medlemmar. Denna skepticism var orsaken till grundandet av Arbetsgruppen för ufologi i mars 1973, vilket senare blev Arkivet för UFO-forskning (AFU). Anders Liljegren, Kjell Jonsson och undertecknad motiverade vårt ställningstagande sålunda:
”Det är ett paradoxalt faktum att vi försöker ’informera’ (d.v.s. övertyga) allmänheten om existensen av ett fenomen vars karaktär vi knappast bryr oss om att undersöka på djupet. UFO-rörelsen har i mångt och mycket fått karaktär av en ny frälsningsrörelse där vi med (ofta ganska klena) ’argument’ försöker samla själar som stöd för vår sak”.
AFU:s inställning var till stor del hämtad från två amerikanska UFO-författare, Jacques Vallée och John Keel. Båda ställde sig kritiska till ETI-teorin (ETI=extraterrestrial intelligence) som förklaring till UFO-fenomenen. Keel och Vallée talade istället om parallella världar och materialiserade väsen jämförbara med forna tiders tomtar och troll, andar och demoner. Dessa dualistiska och närmast ockulta spekulationer gick för min egen del väl att förena med en antroposofisk världsbild. Enligt flera antroposofer är UFO ahrimanska andar som förleder människor att tro på utomjordiska besökare. Under senare år har det framgått att även kritiska forskare som Allen Hynek och Jacques Vallée var starkt influerade av ockulta och nyandliga tankegångar. I sin självbiografi Forbidden science (s. 446) berättar Vallée att astronomen Allen Hynek var starkt influerad av antroposofin och Rudolf Steiner och även av hans lärjunge den amerikanske ockultisten och astrologen Max Heindel. Enligt Vallée hade Hynek nästan samtliga böcker av Heindel i sin bokhylla. Här kan vi se en av förklaringarna till att både Jacques Vallée och Allen Hynek var så snara att tolka UFO som farkoster från andra dimensioner. Det stämde väl med deras ockulta tankegångar.
Mot slutet av 1970-talet utvecklade UFO-Sverige en alltmera kritisk, undersökande verksamhet. Kurser för så kallade fältforskare startades 1976. Med tiden lyckades man hitta naturliga förklaringar till cirka 70 procent av inkomna rapporter. Speciellt sedan det stod klart att många av 60- och 70-talets UFO-rapporter orsakades av ryska raketuppskjutningar.
I slutet av 1980-talet uppstod en ny våg av new age-ufologi. Fler och fler, även i Sverige, framträdde med kanaliserade budskap från rymdmänniskor eller påstod sig ha varit ombordtagna på tefat. Även UFO-Sverige påverkades av dessa idéer och det var i början på 90-talet osäkert om även riksorganisationen skulle reduceras till ett forum för new age-rörelsen. Men 1991 valdes Clas Svahn till ordförande för UFO-Sverige. ”Skall vi ufologer vara forskare eller missionärer?”, frågade Clas Svahn. Han deklarerade tydligt att UFO-Sverige valt en vetenskaplig forskarlinje.
Sedan jag lämnat religion och nyandlighet 1986 och och anslutit mig till den sekulära (ickereligiösa) humanismen hade jag också en mera kritisk syn på UFO och UFO-rörelsen. Det som fortfarande spökade var dock den restmängd på cirka fem procent av svårförklarade UFO-händelser. Denna restmängd framstod som en verklig, vetenskaplig gåta. När UFO-Sverige under Clas Svahn med tiden utvecklades alltmera i vetenskaplig riktning beslutade jag mig för ett aktivare engagemang i riksorganisationen i syfte att påverka UFO-Sverige till att bli en mera vetenskaplig, kritiskt granskande organisation.
UFO-Sverige har också utvecklat en större kritisk hällning de senaste åren och flera duktiga undersökare har anslutit sig. Clas Svahn nämner själv att andelen svårförklarade UFO-rapporter nu är nere i 2-3 procent. Och här kommer vi till problematikens kärna. När UFO-Sverige gjort djupgående undersökningar av flera klassiska UFO-fall i Sverige (Gösta Carlsson 1946, Domsten 1958, Mariannelund 1959) har de visat sig ha naturliga, huvudsakligen psykologiska förklaringar. Men dessa fall var tidigare paradfall i UFO-Sveriges information till allmänheten, trots att ingen undersökt dem på djupet. Genom att propagera för dessa händelser under 70- och 80-talen som bevis för UFO kan man säga att UFO-Sverige i princip var en mytspridarorganisation.
Situationen är i princip densamma idag, med den skillnaden att kvaliteten på undersökningarna förbättrats något. Ändå är det mycket få fall som verkligen undersöks på djupet av det enkla skälet att det tar för mycket tid och pengar i anspråk. Trots det är andelen oförklarliga nere i 2-3 procent. Med verkligt djupgående analyser skulle sannolikt denna siffra reduceras ännu mer. På samma sätt är det med de oförklarade fall som finns i Arkivet för UFO-forskning. De flesta har undersökts mycket dåligt eller inte alls. Djupgående analys, i den mån det är möjligt, skulle med all säkerhet reducera andelen UFO till ytterst få fall. Redan nu har UFO-Sverige visat att i stort sett alla svenska UFO-foton och filmer är falsarier eller misstolkningar och att samtliga så kallade sädescirklar är skojerier. Några få genuina UFO-händelser har sin troliga förklaring i hemliga militära vapen eller flygplan samt kanske också hittills icke kända elektriska urladdningsfenomen (earthlights). För övrigt kan man säga att även UFO-Sverige genom sina undersökningar visat att den psyko-sociala teorin är den tolkning som ligger närmast tillhands för att förklara den lilla restmängden UFO-rapporter. Den psyko-sociala teorin säger att dessa rapporter kan förklaras som en kombination av psykologiska orsaker (projektioner, hallucinationer, visioner) och sociologiska, kulturella förhållanden (tidsbundna myter, populärkultur, grupptryck).
En slutsats av ovanstående är att en så liten andel UFO inte motiverar upprätthållandet av en riksorganisation för UFO-frågor. Man skulle kunna säga att UFO-Sverige gjort ett så bra arbete att man tagit bort grunden för sin egen existens. Om UFO-Sverige fortsätter i samma hjulspår blir man till sist något slags flogging-dead-horses-society. Ungefär som att vietnamrörelsen skulle agera vidare efter Vietnamkrigets slut. Detta säger jag trots att jag själv under perioden 1994-1997 varit med om att bygga upp UFO-Sverige, vilket givit mig mycket kunskap och trevlig social samvaro. Men jag kan bara ärligt redovisa mina slutsatser.
Mot bakgrund av ovanstående resonemang vill jag också peka på tre problem för den kritiska UFO-rörelsen:
Imageproblemet
Som representant för UFO-rörelsen möts man ständigt av människor som, utan diskussion, förklarar att UFO är verklighet eftersom vi inte kan vara ensamma i universum. De tar för givet att föredragshållare etc. delar denna övertygelse som aktiv i UFO-rörelsen. Den moderna massmediala myten om UFO blir den självklara och förväntade utgångspunkten. Man måste då börja med förklaringen att det inte finns några vetenskapliga belägg för utomjordiska besök. Detta påstående leder ofta till förvirring och undran: Tror du inte på UFO? Varför är du då med i en UFO-förening?
Hela denna problematik skulle undvikas om arbetet istället utfördes inom skeptikerrörelsen. Då vet den frågande från början att man som skeptiker har en kritisk, granskande inställning. Skeptikerrörelsens svaghet vad gäller UFO har varit att man uttalat sig alltför kategoriskt utan tillräckligt empiriskt underlag. Idag har dock UFO-Sverige med sitt arbete i stort sett bekräftat skeptikerrörelsens inställning.
Mytspridarproblemet
Av reaktioner på föredrag och massmediaintervjuer noterar jag att många inte lyssnar på vad jag säger. De kan efter föredrag berätta om andliga kontakter och rymdmänniskor som om vi vore på samma linje. Denna kategori åhörare har inte förstått kontentan av föredraget utan har snarare stärkts i sina mytiska föreställningar av en representant för UFO-rörelsen.
Eftersom antalet svårförklarade UFO-fall är så få och stadigt minskar uppstår ett problem för UFO-Sveriges lokalföreningar. Vad skall man syssla med när det inte inträffar några UFO-fall av intresse i trakten? Flera lokalföreningar löser det genom att bli mera allmänna mysterieföreningar med föredrag om slagrutor, forntida astronauter eller annat allmängods från new age-rörelsen. Den sociala samvaron tar över och man blir en diskussionklubb.
Genom att informera om att UFO-Sverige får in 300-400 UFO-rapporter per år och upprätthålla en rapportcentral ger man sken av att UFO är en verkligt stor gåta med dagliga rapporter. Men så är ju inte fallet. Det mesta som kommer in är misstolkningar av planeter och flygplan plus diverse skämt. Om man ger allmänheten bilden av att det inträffar så många UFO-observationer så kommer naturligtvis ännu fler att ”se” UFO. Det kan till och med bli så att man skapar de UFO-fall man säger sig vilja undersöka. Även om det inte är målsättningen förstärker UFO-Sverige därigenom indirekt UFO-myter genom sitt agerande.
Som rapportmottagare har jag många gånger häpnat över människors otroliga förmåga att projicera sina fantasier på vanliga astronomiska objekt. Till synes vanliga, vettiga personer kan ringa och beskriva en farkost med fönster på himlen. När jag kontrollerar finner jag planeten Jupiter etc. etc. Statistiskt sett är kanske 4-5 procent av befolkningen att räkna till så kallade ”fantasy prone personalities”, det vill säga extremt fantsifulla personer som inte skiljer på inre och yttre verklighet. Det är uppenbart att en stor del av dagens UFO-rapporter kommer från dessa människor.
Det politiska problemet
UFO får idag betraktas som den starkaste och mest spridda new age-myten. En hel ungdomskultur har uppstått kring TV-serier som Arkiv X och amerikanska populärfilmer med UFO-motiv. Myt är också ett mycket användbart politiskt maktinstrument. Ett oroande tecken är att extrema politiska och religiösa grupper upptäckt att UFO är mycket gångbart som medel att sprida totalitära idéer och locka till sig ungdomar. I Sverige företräds dessa idéer framförallt av Sune Hjorth, Jüri Lina och Lars Adelskogh. De har skapat en syntes av UFO, ockultism, antisemitism och konspirationsteorier. Ett extremhögerkoncept som sprids genom böcker och föredrag.
I USA ingår UFO och antisemitism i den mycket karismatiska Louis Farrakhans ideologi. Farrakhan är ledare för de snabbt växande svarta muslimerna. Även i den amerikanska milisrörelsen möter vi en blandning av förvirrade konspirationsteorier och UFO. 1985 dömdes den välkände nynazisten Ernst Zündel till fängelse för lögnaktiga påståenden om koncentrationslägren under andra världriget. Några år tidigare hade han skrivit boken UFO Nazi Secret Weapon. Under rättegången framkom det att Zündel inte trodde på tefat utan använde boken för att få publicitet och nå nya grupper med sitt nazistiska budskap.
Genom att propagera för UFO och UFO-intresse kommer även UFO-Sverige ofrivilligt att locka in flera ungdomar i extrema politiska och religiösa grupper. En allvarlig tendens i flera av dagens ungdomsrörelser är att välja bort demokrati som medel till politisk förändring. Istället satsar man på våld och ”direkt aktion”. Livsfientliga myter som att judarna styrs av onda rymdmänniskor från Pluto eller att homosexuella misslyckats med sin andliga utveckling på Lemurien kan ge näring åt våld i dessa grupper.
Några konkreta förslag
1. De få kvarvarande ännu ej förklarade UFO-fallen motiverar ej en rörelse av UFO-Sveriges karaktär och uppbyggnad. Det enda vetenskapligt värdefulla arbete som finns kvar att utföra inom UFO-Sverige är djupstudier och dokumentation av de kanske 25-30 mest intressanta svenska UFO-fallen. Men för det behövs ingen riksorganisation. Arbetet kan utföras av fem, sex personer och vara klart inom ett par år.
2. En kritisk granskning av UFO, speciellt de religionshistoriska, psykologiska och politiska aspekterna, bör fortsättas. Det arbetet faller naturligt under skeptikerrörelsens målsättning och skulle kunna utföras av en arbetsgrupp inom Föreningen för Vetenskap och Folkbildning.
3. Arkivet för UFO-forskning i Norrköping är ett värdefullt bibliotek och arkiv oavsett UFO-fenomenens existens. Även i ett internationellt perspektiv är samlingarna unika som en dokumentation av en tidsepok och subkultur. Personligen skulle jag kunna tänka mig att arkivet blir en grundstomme till ett ”Center for Inquiry”, motsvarande det forskning- och dokumentationscenter som byggts upp av den amerikanska humanist- och skeptikerrörelsen tillsammans. Center for Inquiry ligger i nära anslutning till State University of New York. Arkivet för UFO-forskning skulle därmed bättre kunna användas av forskare och studenter samt permanentas som institution för framtiden.
Efter att ha varit aktiv inom UFO-rörelsen i närmare trettio år har jag kunnat få ett unikt perspektiv och erfarenheter från en udda subkultur. Jag ser UFO-rörelsen som ett ganska tidsbundet fenomen. Ett uttryck för en rymdåldersmyt i det tjugonde århundradet. Den internationella utvecklingen tyder på att den kritiska UFO-rörelsen blir alltmer kritisk och att fler och fler blir rena skeptikerföreningar eller delar av skeptikerrörelsen. New age-ufologin kommer att forsätta att blomstra och ta sig nya vägar och uttryck beroende vilka nyandliga tendenser som dyker upp.
Det finns många oroande tecken i den allmänna kultur- och samhällsutvecklingen, inte bara i Sverige. Ökad intolerans, arbetslöshet och social utslagning, religiös och politisk extremism, kunskapsförakt, antiintellektualism. Ett samhälle som alltmer söker sig till myter och nyandlighet för att få svar, även på politiska frågor. Kampen mellan sekulär demokrati och religiös diktatur blir allt tydligare i flera länder. Den finns en uppenbar fara att även kritiska UFO-organisationer som UFO-Sverige hamnar på fel sida staketet i denna kulturkamp.
Håkan Blomqvist