Konspirationism i teori och praktik

Publicerat i Folkvett nr 2/2004.

Våren 2003 höll Sofia Åkerberg i en bokhandel i Stockholm ett uppskattat föredrag om konspirationsteorier. Det återges här i lätt redigerad form.

Jag ska tala om för er hur saker och ting egentligen ligger till. Ni kanske tror att ni vet hur världen fungerar men den verklighet vi ser framför oss är inget annat än en illusion, liksom det vi tror vara vårt historiska arv. Detta är vad som egentligen hänt: för tusentals år sedan fanns det en högt utvecklad civilisation i Stilla havet kallad Lemurien eller Mu. I Atlanten låg en motsvarande civilisation kallad Atlantis. Här fanns den kunskap som exempelvis ligger bakom Egyptens pyramider och den kunskapen var inte av jordiskt ursprung. Dessa civilisationer befolkades nämligen av olika typer av utomjordingar – de vanligaste var antingen långa, blonda och blåögda eller ödlelika.

Utomjordingarna förökade sig både med varandra och de mer primitiva människor som också bebodde jorden. Avkomlingar till dessa utomjordingar har sedan dessa civilisationers början alltid förekommit bland de härskande klasserna, de var kungar och drottningar som hävdade att de hade gudomlig makt. När både Atlantis och Mu kollapsade började dessa civilisationer om på andra platser som exempelvis Sumer – Sumer är alltså inte, som det populärt brukar påstås, början på den mänskliga civilisationen utan snarare en återupprepning av tidigare civilisationer. Dessa folkslag befolkar idag hela världen samtidigt som de alltid sett till att behålla sin härskande position. Positioner som dessa går alltså i arv, utomjordingarna är mycket noga med att se till att det är deras arv som förs vidare. Nu tänker ni kanske att ”Detta är ju bara historia, det rör väl inte mig”, men då har ni fel. Detta är ett system som fortgått ända fram till idag – liksom Sumers härskare var av utomjordiskt ursprung så är även våra nutida ledare det. De bankirer, affärsmän, mediamoguler, ministrar och militära ledare som idag kontrollerar våra liv är alla ättlingar till ödlelika och ariska utomjordingar och tecken på detta går att finna överallt. Det är dags att vi människor antingen gör slut på denna dolda diktatur eller bereder oss på att möta framtiden i en global fascistoid stat.

Ni har just fått ta del av en konspirationsteori konstruerad av en man vid namn David Icke. Han är en av världens just nu mest högljudda konspirationsteoretiker och vi kommer att komma tillbaka till honom senare.

Betydelsen av ordet ”konspiration” tycks de flesta vara ganska överens om: en konspiration är ett hemligt samarbete i ett illasinnat/brottsligt/fientligt eller åtminstone dunkelt syfte. Ord som komplott och sammansvärjning har även de liknande betydelser. Det handlar alltså om något som är dolt och ondskefullt – det kan inte finnas en öppen konspiration där syftet är att göra gott, då kallas det välgörenhet.

Detta kommer alltså att behandla konspirationsteorier i historia och nutid. Några av de frågor som kommer att tas upp är exempelvis: Är konspirationsteorier en ny företeelse? Vilka är konspiratörerna? När uppstår en konspirationsteori? Och vad är det som utmärker en sådan teori?

Konspirationer finns, det vill jag göra klart från början. Machiavelli sade till exempel att konspirationer var det politiska livets livsblod, Caesars död kan sägas vara orsakad av en konspiration. Konspirationer existerar alltså i sinnevärlden. Men vad vi nu ska titta på är konspirationsteorier, vilket är en helt annan sak – det är misstanken om en konspiration utan att den visats existera. Enbart konspirationsteorier kan givetvis inte tas som bevis för att konspirationer existerar men lika lite gäller det omvända.

Icke är en nutida konspirationsteoretiker men han vilar på en lång tradition av anklagelser mot framförallt judar och olika typer av hemliga sällskap om att de skulle konspirera mot en viss grupp eller varför inte hela mänskligheten.

Verkliga eller inbillade konspirationer mot grupper eller enskilda individer har antagligen förekommit sedan tidernas gryning men det tycks vara först inom det kristna samhället som både konspirationerna och teorierna kring dem börjar sättas mer i system. Det kristna samhället har exempelvis alltid sett på det judiska folket med en viss skepsis. Den förstärktes inte minst under korstågen fastän det primära målet för dessa var muslimerna.

Under korstågen såddes också fröet till den andra stora konspiratörsmakten: hemliga sällskap. Här finner vi tempelriddarorden, vilken sågs som extremt mäktig och stark, samtidigt som den var ett exklusivt sällskap. Trots att orden grundats för att bland annat eskortera pilgrimer till det heliga landet blev riddarna snart anklagade för ogudaktiga kulter och korruption. Det berodde bland annat på att de som belöning ofta blev förlänade stora egendomar i Europa och på detta sätt inte bara blev en kraftfull militär kraft utan även en ekonomisk sådan. Därför lånade de ut pengar till den franske kungen Filip IV som han sedan inte kunde betala tillbaka. Eftersom korstågen vid denna tidpunkt (slutet av 1200-talet och början av 1300-talet) i praktiken var över fanns egentligen inte heller något militärt behov av tempelriddarna. Genom anklagelser om kätteri fick kung Filip påven att beordra att alla tempelriddare skulle arresteras och förhöras, vilket givetvis också gav Filip en möjlighet att konfiskera riddarnas egendomar och förmögenheter. Under tortyr erkände riddarnas stormästare Jacques de Molay att tempelriddarna dyrkat en gethövdad avgudabild vid namn Baphomet som de smort med blodet från odöpta spädbarn (inom parentes sagt kom dessa anklagelser senare också att resas mot frimurarna). För dessa bekännelser dömdes de Molay till döden på bålet. Tempelriddarnas enorma makt, tillsammans med deras spektakulära slut, gjorde att de för alltid försäkrades en plats inom europeiskt konspirationstänkande.

Vissa forskare menar att det inte sker någon större utveckling inom konspirationstänkandet från och med korstågen fram till 1700-talets förnyade hemliga sällskap. Dock måste händelserna i det medeltida pestens Europa också nämnas. Det är fullt möjligt att en kraftig koppling mellan kris, en situation som inte kunde förklaras och konspirationsteorier för första gången förekom i 1300-talets Europa. I sökandet efter orsaker (och därmed skyldiga) till pesten fann man judarna – en främmande minoritet. Judarna har alltid varit populära syndabockar. Rykten florerade om att de mördade småbarn (alltså samma typ av anklagelser som man riktade mot tempelriddarna), vanhelgade kristna kultobjekt och var i maskopi med djävulen. Förföljelsen av judarna startade 1348, nådde sin kulmen några år senare och motiven var många: allt ifrån att få utlopp för stress orsakad av pesten till att försöka roffa åt sig av judarnas ägodelar.

Enligt många är detta emellertid inget mer än en parentes i konspirationstänkandets historia och det är först under 1700-talet som saker och ting börjar ta fart. Under 1600- och 1700-talen hade olika typer av hemliga sällskap börjat ta form och störst av dessa blev frimurarna. Ordet ”frimurare” tros komma från den högmedeltida kyrkobyggnadskonsten och det faktum att de skickligaste hantverkarna inte var bundna av gillen utan kunde flytta runt till olika byggplatser. Intill bygget uppfördes också alltid en lokal där man bland annat umgicks och undervisade varandra, en lokal som på franska kallades ”loge” eller på engelska ”lodge”. Det är inte helt klarlagt huruvida det fanns en verklig koppling mellan nya tidens frimurare och de högmedeltida byggmästarna eller om sambandet var mer symboliskt.

Klart är i alla fall att fyra lokala loger 1717 i London slogs ihop för att på så sätt skapa den första så kallade storlogen eller ”grand lodge”. Frimurarna så som de existerar idag har alltså ett tydligt anglosaxiskt arv. Sällskapen lockade främst med hemlig visdom och för att få status hittade man på mer eller mindre exotiska ursprung inom olika loger. Detta gav snabbt upphov till en hel del förvirring om vad frimurarna egentligen var för några och vad de ville. Frimurarnas fiender såg denna förvirring som en rökridå från ledarnas sida för att hålla de lägre medlemmarna i okunnighet om frimurarnas verkliga ambitioner.

Den franska revolutionen blev en avgörande brytpunkt i konspirationismens historia. De som motsatte sig revolutionen kunde till slut inte hitta någon annan förklaring till händelseförloppet än att ondsinta konspiratörer varit verksamma, och då framförallt illuminater, frimurare och tempelriddare. En mängd skrifter förekom som pekade ut dessa grupper som ansvariga, där den engelske vetenskapsmannens John Robinsons Proofs of a Conspiracy (1797) och den franske före detta jesuiten Augustin de Barruels Mémoires pour servir à l’histoire du Jacobinisme (1797-98) blev de mest inflytelserika. Trots att judarna inte blev anklagade i samma utsträckning som de hemliga sällskapen menade vissa, bland andra de Barruel, ändå att det i slutänden var denna grupp som stod bakom och manipulerade de hemliga sällskapen. Detta kom att bli en idémässigt betydelsefull och synnerligen seglivad koppling. Skrifter som dessa var ett nytt element i konspirationstänkandet och tyder på att skrifter och text nu börjat bli en kraftfull förmedlare av idéer där tidigare hörsägen varit det vanligaste. De blir också ett tecken på hållbarheten i dessa teorier, eller kanske snarare övertygelsen hos konspirationsteoretiker eftersom både Robinson och de Barruel än idag används som bevis för konspirationer. Skrifternas ålder snarare ökar deras trovärdighet än tvärtom.

Denna rädsla för konspirationer från hemliga sällskap höll i sig till mitten av 1800-talet. Sedan kompletteras den med idéer kring främst antiimperialism (alltså rädsla för de stora imperierna vilka höll på att uppsluka världen, främst det brittiska) och antisemitism. De hemliga sällskapen fortsatte dock att öka i antal; socialistiska, anarkistiska och framförallt nationella sällskap fanns det gott om i Europa under denna period. För antisemiter blev dokumentet ”Sions vises protokoll” viktigt trots att det är en uppenbar förfalskning, möjligen direkt inspirerat av de Barruels uttalanden om en judisk konspiration. Protokollet påstås vara en transkription från den första sionistkongressen i Basel 1897 där de judiska ledarnas plan att ta över världen avslöjas. Genom spridningen av detta protokoll kunde antisemiterna nu nå utanför sina traditionella kretsar eftersom judarna enligt protokollet skulle använda alla till buds stående medel för att nå makten: kapitalism och kommunism, demokrati och diktatur. I korthet går protokollet ut på fem saker: judarna konspirerar alltid, de finns överallt, de står bakom alla institutioner, de lyder endast en central auktoritet – de mystiska vise – och de är nära att lyckas.

När vi ändå är inne på definitioner skulle jag också vilja ta upp ett uttryck som är mycket vanligt inom konspirationsteorier, framförallt när det gäller världskonspirationsteorier. Många teoretiker varnar för ”den nya världsordningen” (”new world order”). Begreppet anses ha etablerats av George Bush d.ä. som använde det offentligt minst två gånger under sin period som president. Han tycks inte ha syftat på något mera än den förändrade internationella politiken efter det kalla kriget. Uttrycket anses dock av konspirationsteoretiker snarare syfta på den globala fascistoida stat som exempelvis Icke ser framför sig. ”New world order” är ett av dessa fantastiskt användbara uttryck som kan fyllas med nästan vilket innehåll som helst. Upphovsmannen är känd (det är ingen som ifrågasätter att Bush använde uttrycket) men han var inte särskilt tydlig med dess betydelse vilket gör att man kan tolka det i princip hur som helst.

Ett tydligt tecken på att just den amerikanska staten är involverad i konspirationen anses annars vanligen vara det faktum att man på amerikanska dollarsedlar kan läsa den latinska sentensen Novus Ordo Seclorum vilket ofta översätts just till ”ny världsordning” (att denna fras återfinns i samband med det allseende ögat, vilket tolkas som en frimurarsymbol, är ju bara ytterligare bevis på konspirationen). En rimligare översättning är dock ”tidens nya ordning”, vilket i den nybildade nationen skulle markera en ny tid av demokrati utan aristokrati eller kungar.

Vad är det då som utmärker en konspiration eller snarare en konspirationsteori? Daniel Pipes har försökt klassificera konspirationsteorier och deras egenskaper. Jag ska ge exempel på dessa egenskaper främst hämtade från David Icke, men de återfinns hos många andra konspirationsteoretiker. Konspirationsteorier går inte att avfärda med hjälp av logik eftersom de tenderar att snarare vara mer logiska än det verkliga livet är. Nästan alla historiska händelser kan förklaras utifrån en överlagd konspiration och slumpen har aldrig spelat någon roll. Ickes böcker innehåller också tillräckligt mycket av sanning och fakta för att göra hans teorier plausibla. Det är exempelvis ett historiskt faktum att amerikanska bolag som Coca-Cola gjorde affärer med Tyskland ända fram till Pearl Harbor, vilket dock inte behöver innebära att det var samma krafter som manipulerade Tyskland och de amerikanska bolagen för att genom andra världskriget uppnå ett världsherravälde.

Ickes böcker ser dessutom imponerande ut, de är ofta tjocka och ordentligt tryckta, inte några fotostatkopierade kompendier. De har fotnotssystem, referenslista och innehållsförteckning, vilket kan ses som ett exempel på vad man kallar ”higher paranoid scholarship”. Man försöker efterlikna eller bygga sina framställningar på det system som är etablerat i den akademiska världen som ett tecken på god forskning. Dock kan man notera att flera av referenserna och noterna hänvisar till annan konspirationslitteratur, till exempel klassikern Holy Blood, Holy Grail, What if Everything You Thought You Knew About Aids was Wrong eller varför inte någon av Ickes egna böcker. För att vara en så pass lång bok som 450 sidor är också litteraturförteckningen i Ickes Children of the Matrix i kortaste laget – bara tre sidor. Ibland finns inte heller referenser till minst sagt fantastiska påståenden. Darwin ska ha stulit teorin (och alltså inte bara begreppet) om de bäst lämpades överlevnad i naturens kamp från Herbert Spencer, som i sin tur ska ha stulit den av ”någon annan”.

Eftersom fienden är tydligt utpekad blir det uppenbart vilka konspirationsteoretikerns vänner är är. Icke hänvisar exempelvis till Immanuel Velikovsky som på 50-talet ville bevisa att jorden en gång varit nära att krocka med Venus. Eftersom Velikovsky blev obarmhärtigt förlöjligad av det vetenskapliga etablissemanget måste det, enligt Ickes logik, ligga något i teorierna, något som etablissemanget vill dölja. Varför skulle de annars avfärda Velikovskys teorier så kategoriskt? Icke har även hittat en heltäckande förklaring till det mesta i sin teori kring ”problem-reaction-solution”. Han menar att många förändringar kring den centralisering och kontroll som den globala eliten vill uppnå inte skulle accepteras av folket om man skulle försöka införa dem rakt av. Därför skapar man ett problem som får folk att ropa efter en lösning. Lösningen blir då givetvis den förändring man ville införa från första början. Eliten vill kanske skaffa sig större kontroll över Internet. Detta sker genom att man först ser till att fylla nätet med sådant som folk inte vill ha eller tycker är frånstötande, exempelvis barnporr. På grund av detta kommer krav på ökad kontroll av vad som ska få finnas på nätet och denna kontroll införs utan att folk inser att de blivit manipulerade.

Detta kan vara en av förklaringarna till att konspirationsteorier verkar bli allt vanligare – de känns lockande eftersom de ger en tydlig förklaring till varför världen fungerar som den gör. Det är helt uppenbart vilka som är ens fiender och vad deras mål egentligen är även om de nu skulle säga något annat officiellt. En konspirationsteori besvarar också alla frågor som kan kvarstå sedan en officiell förklaring getts till ett problem. Exempelvis blir det i denna förklaringsmodell helt uppenbart varför den dömde Oklahomabombaren Timothy McVeigh snart efter explosionen kunde arresteras bärande på ett oregistrerat vapen, vilket man ju annars kunde tycka vore höjden av dumhet – han blev lurad av andra konspiratörer och var egentligen inte alls den som placerade ut bomben!

Konspirationsteorier kan också ses som en ny form av vidskepelse eller religion. Förr kanske man trodde att gudarna konspirerade mot en i den meningen att man aldrig kunde vara riktigt säker på vad de skulle göra. Idag har gudarna ersatts av de mäktiga konspiratörerna. Men här finns det en tankemässig spärr; gudar var vanligtvis inte särskilt bekymrade om människor råkade illa ut, men hur ska man förklara att mänskliga konspiratörer kan utföra samvetslösa handlingar vilka resulterat i miljontals människors död under historiens gång? Hur ska man förklara det faktum att uppenbarligen ingen av dess konspiratörer skämts så mycket över det han eller hon har gjort att vederbörande bestämt sig för att avslöja det hela? Hur kan George Bush d.ä. och den framlidna engelska drottningmodern vara barn- och seriemördande pedofiler?

Icke kan förklara mycket av detta genom att hävda att många av dem som bestämt sig för att prata helt enkelt eliminerats och att många deltagare i konspirationen egentligen inte vet vad de gör – det gör bara den globala eliten. Men i böckerna The Biggest Secret och Children of the Matrix har han hittat sin hittills kraftfullaste lösning på detta problem – konspiratörerna är inte ens mänskliga. De är ödlelika utomjordingar som inte bryr sig ett dyft om alla de människor som de offrar för att nå sitt mål. De inte bara ser ut som reptiler, de beter sig också som sådana – de är kallblodiga, bestialiska och ritualistiska. Många av de människor som arbetar åt ödlorna har inte heller de något val – Icke berättar hur han en gång mötte en forskare (icke namngiven naturligtvis) som jobbade åt CIA, ett jobb som väl ingen samvetsgrann människa skulle ta. Mannen visade emellertid Icke ett plåster med en orange vätska som han hade fastsatt på bröstet. Denna vätska var ett motgift som mannen var tvungen att få vart tredje dygn om han inte skulle dö i hemska plågor av ett gift som han givits av sin arbetsgivare för att försäkra denne om mannens samarbetsvilja. Enligt sagesmannen var tusentals forskare, som annars hade kunnat ge värdefulla bidrag till utrotandet av svält och fattigdom, på detta sätt elitens fångar och livegna.

Kan konspirationsteorier uppstå när som helst? Som den tidigare historiska översikten visar har konspirationsteorier funnits mycket länge och det är svårt att säga om de är vanligare idag än för säg 50 eller 100 år sedan. Däremot kan man säkert säga att de fått en betydligt större spridning idag. Den utvecklingen kan sannolikt uteslutande förklaras med Internet. Nätet har blivit oumbärligt för spridandet av konspirationsteorier, små som stora, genom hemsidor och nyhetslistor. Konspirationsteorier rörande prinsessan Dianas död eller det faktum att WTC skulle ha varit helt tömt på judar eller muslimer den 11 september publicerades inom några få timmar eller dagar efter dessa händelser. Nätet ger en helt ny spridning åt dessa teorier och gör det också svårare att avgöra vilken information som är trovärdig. Många webbsidor kan innehålla länkar till både konspirationssidor och mer konventionella artiklar kring det aktuella ämnet. Många konspirationsteoretiker menar också att det endast är på nätet man kan hitta korrekt information eftersom mer etablerade källor är mer eller mindre kontrollerade av just den elit man försöker avslöja.

Denna fantastiska popularitet går givetvis igen i populärkulturen, både när det gäller böcker, film och TV. David Icke menar att filmer som exempelvis Matrix är en ganska exakt avbild av vad som egentligen händer just nu i världen. Vad poängen med att avslöja det i form av Keanu Reeves är blir dock aldrig riktigt klart. Icke funderar också på om orsaken till att filmer som Star Wars blir så populära är att de på ett undermedvetet plan tilltalar det utomjordiska arv han menar att vi har. Andra säger att filmer som Independence Day och Close Encounters of the Third Kind är avsedda att förbereda oss människor på den dag när utomjordingarna kommer – officiellt alltså, för egentligen är de ju redan här. Ytterligare andra är inne på att exempelvis Men in Black är producerad för att förlöjliga konspirationsteorier och konspirationsteoretiker för att på så sätt dölja sanningen. Författaren Bruce Rux har skrivit en hel bok, Hollywood vs. the Aliens, om hur de flesta sf-filmer är avsedda att dölja sanningen kring verkliga möten med utomjordingar. En av de mer elaborerade konspirationsteorier kring film som jag hittills stött på rör Capricorn One (1978), en film som beskriver hur man fabricerar en landning på Mars och försöker få det att framstå som om astronauterna verkligen gjort rymdresan. Filmen har tagits till intäkt för att man aldrig landade på månen, vilket också har gett den ytterligare en dimension. En av skådespelarna var O.J. Simpson och under mordrättegången mot denne var det vissa som menade att man försökte sätta dit honom eftersom han hotat att tala om att filmen inte var påhittad utan på sätt och vis dagens sanning – människan har aldrig landat på månen.

Många invändningar kan resas mot konspirationsteorier och man skulle kunna diskutera deras logik och sannolikhet i det oändliga. Jag ska emellertid avsluta med två funderingar som jag själv tycker är tänkvärda. Den ena presenterades i ett avsnitt av X Files för att givetvis dementeras i nästa avsnitt, men tål att tänkas på. Sammanhållningen i ett land ökas avsevärt om man kan peka ut en gemensam fiende. Kan det vara så att amerikanska staten efter kommunismens fall fann det ganska bekvämt att låta folk vända sitt intresse mot UFOn och utomjordingar som det nya potentiella hotet – något att samlas kring och intressera sig för? Något som dessutom genererar miljardtals dollar inom nöjesindustrin. Och kan det vara så att det verkligen finns en stor konspiration? En stor konspiration som uttrycks i alstringen av – konspirationsteorier. Teorier som många kan spendera hela sina liv åt att verifiera eller falsifiera och som fångar vissa sinnen i en betydligt bättre fälla än meningslösa tävlingsprogram på TV…