Rapporter från religionens bakgata

Publicerat i Folkvett nr 2/2004.

Manipulering pågår. Avslöjande erfarenheter från tidigare sektmedlemmar. Harriet Svenhard (red.), FRI, andra upplagan, 2004.

Föreningen FRI bedriver ett oförtrutet arbete för att hjälpa personer som blivit indragna i olika sekter att ta sig loss till ett självständigt liv. I den här boken har föreningen samlat sexton berättelser från enskilda personer som tagit sig loss från sektberoendet.

Det är en fascinerande och mångskiftande samling berättelser man som läsare får ta del av. Eftersom sekternas manipulering i mycket handlar om att utnyttja människors svagheter är många av berättelserna självutlämnande, men aldrig mer än vad som behövs för att läsaren ska förstå hur sekterna fungerar. Jag kan inte annat än uttrycka min beundran för skribenternas mod att på detta sätt ge offentlighet åt sina erfarenheter.

En av de medverkande berättar t.ex. hur han lurats att låna 1 490 000 kronor för egna och andras scientologikurser. Det kan inte vara ett nöje att göra det offentligt att man blivit så ordentligt blåst, men hans berättelse är en effektiv varning för andra.

De sekter som beskrivs är Guds Barn (”Familjen”), Moon-rörelsen (”Unification Church”, FFWPU), Kristi församling, Trosrörelsen (Livets Ord), scientologerna, Jehovas Vittnen och Hare Krishna. Dessutom berättar en f.d. idrottsflicka om hur hon som minderårig manipulerades och utnyttjades sexuellt av en tränare.

Sexuellt utnyttjande är tyvärr ett återkommande problem i auktoritära sekter. När somliga människor skaffar sig kontroll över andra människors liv uppstår möjligheter att tillskansa sig sexuella ”tjänster”. Detta är en möjlig förklaring till en del av avarterna i den riksaktuella Knutby-församlingen. I denna bok representeras det sexuella utnyttjandet främst av Guds Barn-rörelsen, där det bl.a. förekommer koppleri som led i medlemsvärvningen. (Man kan dock undra om denna rörelse egentligen ska klassificeras som ”sekt”; i vissa avseenden är den snarare att betrakta som en gren av den organiserade brottsligheten.)

Ett gemensamt drag för många av sekterna (liksom för New Age-rörelsen) är det magiska tänkandet. Med detta menas en illusorisk föreställning om att man skulle kunna styra sin omvärld och uppfylla sina önskningar med något slags tankekraft. Detta drag är gemensamt för flera av sekterna, t.ex. för de i övrigt ganska olika grupperna Livets Ord och scientologrörelsen. En av bokens avhoppade scientologer berättar hur egendomligt det föreföll honom när han träffade på en högt uppsatt scientolog (s.k. OT, opererande tetan), som var gräsligt förkyld. Enligt scientologernas lära ska nämligen dessa personer inte kunna bli sjuka.

Samma slags tänkande råder inom Trosrörelsen (Livets Ord). Boken förmedlar följande interiör från ett församlingsmöte.

”Böneämnena skiftar. En kvinna har sett en lägenhet hon gärna vill ha, men andra bostadssökande är före i kön. Detta är inget problem för en som tror. Vi troende har rätt att få precis allt vi vill ha, och det vi talar ut i andevärlden blir verklighet i den fysiska världen. ’Så Jesus, vi bara tackar dig för att vår syster här ska få vad hennes hjärta begär. Du ser den här lägenheten, Herre, vi tackar dig för att hon får den! Och änglar, vi befaller er att hindra de andra i bostadskön att få lägenheten, i Jesu namn! Änglar, ställ er i vägen för andra spekulanter, i Jesu namn! I Jesu namn, i Jesu namn! Halleluja, halleluja!'”

Samma avhoppare berättar om ett annat Livets Ord-möte där man diskuterade svälten i Afrika. Någon föreslog en kollekt till svältens offer. Detta tillbakavisades dock av böneledaren: ”Vi ska inte skicka pengar till mat utan missionärer som kan omvända dem och ge dem rätt undervisning om tro, så att de kan ’tro in’ mat, pengar och hälsa.”

Boken är försedd med en efterskrift av förre ärkebiskopen Bertil Werkström och ett förord av Peter Nobel. Werkström bekräftar den bild avhopparna ger av de svåra sociala och psykiska problem som Livets Ord ställer till med. Peter Nobel tillbakavisar effektivt de vanliga påståendena att en kritisk granskning av sekterna skulle strida mot religionsfriheten. Det gör han genom att påpeka tre saker som religionsfriheten inte innebär. Den innebär inte att det skulle vara otillåtet att ifrågasätta eller kritisera en religionsuppfattning. Den innebär inte att man i religionens namn får göra vad som helst. Och den innebär inte att man vid värvandet av nya medlemmar får kränka deras personliga integritet, eller senare försöka hindra dem från att lämna religionen eller dess organisationer.

Detta är en bok som borde finnas i varje skolbibliotek. Jag har svårt att tänka mig ett bättre underlag för undervisningen i religionsämnet än dessa engagerande, personligt hållna berättelser från religionens bakgata.