En parapsykologisk kvart

Publicerat i Folkvett nr 3/2005.

Chalmerslektorn Peter W. Möller rapporterar från en populärvetenskaplig föreläsning om parapsykologi.

Om man går på en föreläsning med titeln ”Övernaturliga ting” kanske man tror att man ska få sig lite till livs om devor, vättar, ledsagare och annan folktro. Denna förhoppning kommer emellertid på skam redan i inledningen av Anneli Gouldings föredrag då hon framhåller att det som i vardagsspråket kallas övernaturligt, är det som forskare kallar paranormala fenomen.

Platsen är Wettergrens bokhandel på V:a Hamngatan i Göteborg, 19 maj 2005, och föredragshållaren har sitt dagliga värv på psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet där hon i januari försvarade sin avhandling med titeln ”Mental Health Aspects of Paranormal and Psi Related Experiences”. Gott och väl halvvägs in i föredraget, som ingår i en serie betitlad ”En akademisk kvart”, påpekar Goulding dock att det inom sfären övernaturliga ting trots allt finns områden som inte är föremål för parapsykologisk forskning, exempelvis asadyrkan och om det går omkring utomjordingar bland oss. Nära-döden-upplevelser räknas ofta in i parapsykologin, men är kontroversiellt. Det kontroversiella, säger hon, beror på att man i laboratoriemiljö inte kan undersöka om fenomenet verkligen existerar. Osökt vandrar mina tankar iväg mot kontinentaldrift och plattektonik. Vad som rör sig i övriga, kanske runt 40, närvarande huvuden kan jag dock inte förnimma.

De fenomen som intresserar parapsykologerna delas in i två huvudtyper, nämligen extrasensorisk perception (ESP) och psykokinesi (PK); dessa delas i sin tur in i tre respektive två delfenomen: telepati, klärvoajans och prekognition, samt makro- och mikro-psykokinesi. Av dessa är det bara telepati som handlar om kommunikation mellan två medvetanden i nutid, förklarar Goulding och verkar inbegripa hästpratare i fenomenet när hon säger att det kan handla om kommunikation mellan människa och djur.

Att med tanken påverka en ”slumpvalsgenerator” så att utfallet inte blir slumpmässigt, skulle vara en instans av mikropsykokinesi, enligt Goulding, men hon ger inte något exempel på där detta skulle ha skett. För övriga fyra delfenomenen får vi däremot mera konkreta exempel. Klärvoajans illustreras med att Emanuel Swedenborg under en vistelse i Göteborg kunde förnimma hur det brann på Södermalm i Stockholm. Denna historia, nedtecknad för snart 250 år sedan, är fortfarande oförklarad säger Goulding. Prekognition får illustreras av att man kan drömma något som senare verkligen händer och telepati exemplifieras av att just när man ska lyfta luren för att ringa någon, så ringer vederbörande. Uri Gellers böjande av skedar får tas som exempel på makropsykokinesi, men det kanske inte är något bra exempel medger Goulding, eftersom det finns illusionister som med trick kan få det att se ”ut att det händer någonting, så att det där vet man ingenting om”. Lite senare säger hon att om man tror att det där med telefonen handlade om telepati, så gör man nog det för att man glömt bort alla gånger man lyft luren för att ringa någon, utan att den man söker ringer samtidigt. Eftersom ett analogt resonemang kan användas om drömexemplet, lämnas åhörarna med bara en till synes oförklarlig händelse: Swedenborghistorien.

Vi får också veta att det finns olika tänkbara orsaker till varför man upplever eller tycker sig uppleva paranormala händelser. En är att vi är dåliga på att uppskatta slumpens inverkan och kan ha lättare att minnas och lägga märke till överraskande sammanträffanden, medan alldagliga händelser inte får samma framträdande plats i minnet. En annan är ohälsa; vid vissa psykiska åkommor kan man till exempel tycka sig höra röster, vilket man, enligt Goulding, skulle kunna tänka sig att klassa som en sorts telepati. Här studsar man kanske till, eftersom hon beskrivit telepati som kommunikation mellan två medvetanden, på ett sätt som idag inte går att förklara; vem kommunicerar då den sjuke med? En tredje orsak skulle vara att det helt enkelt finns något där att uppleva.

Förstår jag Goulding rätt är det den sistnämnda orsaken som huvudsakligen sysselsätter parapsykologer. Hon nämner att det gjorts två sammanfattande analyser, s.k. metaanalyser, av de undersökningsresultat som publicerats om telepati. Hon säger att den första klart visar på att det finns något i hypotesen att fenomenet existerar, medan meta-analysen som är baserad på senare forskning inte ger något stöd åt detta.

Det enda oförklarade jag uppfattar i föreläsningen ”Övernaturliga ting” är en händelse nedtecknad här i Göteborg i september 1759. Anneli Goulding har inte lyckats förklara vad som driver parapsykologerna till förnyade ansträngningar.