Publicerat i Folkvett nr 2/2006.

I förra numret av Folkvett (nr 1/2006, s. 6-14) bidrar Marianne Rasmuson med en välskriven och intressant artikel om så kallad Intelligent Design (ID) – eller ”kreationism light” som man också skulle kunna kalla det. Så gott som allt hon skriver finner jag anledning att instämma i, men när det gäller hennes behandling av ID-gurun William Dembskis försök i boken No Free Lunch (2002) att med hjälp av matematik motbevisa Darwins utvecklingslära och dess neodarwinistiska förfiningar, så vill jag göra en korrigering.

Från en artikel av den amerikanske evolutionsbiologen H. Allen Orr (The New Yorker 30 maj 2005) hämtar Rasmuson det felaktiga argumentet att den så kallade NFL-satsen från matematikens optimeringslära som Dembski använder, inte är tillämplig på samevolution mellan två eller flera arter. Det resonemang som Dembski använder för evolutionen hos en enda art i en fix och oföränderlig miljö fungerar emellertid på nästan exakt samma sätt i samevolutionssammanhang.

Felet i Dembskis resonemang ligger på ett annat plan. Hans användning av NFL-satsen inbegriper nämligen det implicita antagandet att det så kallade fitnesslandskapet är fullständigt slumpmässigt och oordnat, ett antagande som är så totalt orealistiskt i evolutionsbiologiska sammanhang att Dembskis argument helt saknar värde. För en mer detaljerad beskrivning och analys av Dembskis arbete och dess tillkortakommande, hänvisar jag till mitt manuskript ”Matematiken som antidarwinistiskt tillhygge”, tillgänglig på <http://www.math.chalmers.se/~olleh/Dembski_Swedish.pdf>.

Olle Häggström
Professor i matematisk statistik, Chalmers
<http://www.math.chalmers.se/~olleh/>
Vetenskap och Folkbildning