Att ändra uppfattning: Darwin och utvecklingsläran

Publicerat i Folkvett nr 2/2007.

Bengt Meyerson, professor emeritus i medicinsk beteendevetenskap vid Uppsala universitet, berättar om hur Charles Darwin tänkte om.

Den här artikeln handlar om svårigheter man kan möta när man ändrar uppfattning: politisk, religiös, ideologisk tillhörighet eller åsikt om en vetenskaplig upptäckt. Det är faktiskt inte bara att bryta med sitt eget tidigare jag – dvs. en diskussion med sitt alter ego. Den ändrade uppfattningen kan också innebära att man inte längre harmonierar med det samhälle, det sociala och/eller yrkesmässiga etablissemang, man dittills tillhört. Jag har valt Darwins kluvenhet som ett exempel på omvärderingens dilemma.

Att tänka fritt

”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större” – poeten Thomas Thorilds kända aforism kan läsas ovanför ingången till Uppsala universitets aula. Men det som en gång syntes vara rätt kan behöva omprövas i ljuset av ny kunskap. Tillgång till ny teknik och metodik, informationsutbyte mellan olika forskningsfält och ett lättillgängligt globalt informationsutbyte ger idag drivkraft till en dynamisk kunskapsutveckling. Kombinationen av molekylär och evolutionsbiologisk metodik ger till exempel ny syn på taxonomi, dvs. utveckling och släktskapstillhörighet mellan olika arter. Ny och mer ingående kunskap kan bekräfta en hypotes, men också göra att den behöver omprövas. Detta är forskningens villkor, men den som tänker om kan möta motstånd. Varför är det så? Är det inte ganska klokt att i ett system av idéflöden acceptera ändringar i tankeflodfårans förlopp? Jovisst, men det finns krafter som ibland försvårar för den frisinnade att tänka om. Och ändå är omvärdering viktig för att kunskapssökandet skall leda till framsteg, nytta och förnuft.

Kan man peka på några speciella egenskaper som kan tänkas vara förknippade med vetenskaplig kreativitet? Det är uppenbart att en forskare skall ha förmåga att observera och registrera. När det är gjort är tiden inne att fundera dvs. att med hjälp av insamlade data bygga en hypotes. Men med hänvisning till vad jag sagt ovan måste vi lägga till en egenskap, nämligen förmågan att omvärdera. Att omvärdera är att väga det man funnit mot rådande tänkande och kanske också förutsäga konsekvenserna för framtida utveckling.

Som all forskning söker den empiriska forskningen det som kan sägas vara sant, men når sällan dithän. Det tar lång tid och mycket arbete att försäkra sig om att en tes vilar på tillräcklig mängd verifierbara fakta. Vi kan genom att samla fakta bestämma att ”på detta sätt är det”. Med ”är det” menar vi att det inte är en slump att det är på detta sätt utan att det finns ett visst orsakssamband. Samtidigt redovisar vi hur sannolikt det är att vår uppfattning är riktig, på en viss nivå av sannolikhet. Det som skiljer relationen sant och sannolikt från struntprat är att bakom struntprat finns inga eller dåligt genomförda observationer. När påståenden inte är knutna till verifierbara fakta kallar vi dem för pseudovetenskap. Den empiriska forskningen karakteriseras av relationen Sant och Sannolikt medan pseudovetenskap får representera ett tredje S: Struntprat.

Historicismens begränsade värde

Konsekvenserna för den framtida utvecklingen av kunskap är inte så lätta att förutsäga. Karl Popper (1902-1994), filosof och vetenskapsteoretiker, skrev 1935 en uppsats, ”Historicismens elände” (den engelska titeln är egentligen bättre, The Poverty of Historicism). Han hävdar där att det är svårt att använda historisk kunskap framåt i tiden. Ibland är kunskapstillväxt ett kontinuerligt flöde av fakta, men ibland sker det också helt oförutsedda genombrott. Utvecklingen kan då ta en helt annan riktning som naturligtvis är svår att inse på förhand. Dessutom är det inte bara kunskapen i sig inom ett visst område som kan förändras. Kunskap utövar sin kraft i relation till alla andra samtida förändringar i omvärlden. Också vid en återblick, en bedömning av en händelse i det förflutna utifrån nutid, krävs insikt om den kunskapsmosaik som just vid den tiden stod till förfogande. Visst kan vi anlägga medicinetiska synpunkter på t.ex. kirurgiska ingrepp som innebar att delar av hjärnan kopplades ur för att lindra svåra ångesttillstånd (lobotomi), men man bör då väga in att det inte fanns de behandlingsformer som senare framsteg inom psykofarmakologin och moderna terapiformer medfört. Med detta vill jag belysa komplexiteten i att i nutid pröva det som en gång var.

Vad bromsar en omvärdering?

Det finns några faktorer som kanske mer än andra kan verka fördröjande på ”tänka om” processen.

Prägling under barn- och ungdomsperioden på religiösa, politiska eller andra ideologirelaterade uppfattningar: att överge en uppfattning man haft med sig från sin uppväxtmiljö kan innebära en personlig konflikt.
Att omvärdera kan också innebära att bryta relationer till andra människor, till det kollektiv man tillhör (familj och äktenskap, släkten, politisk, religiös tillhörighet etc.). En viss idé eller åskådning är ofta kittet i en social gemenskap.
Ny kunskap uppstår inom olika vetenskapliga områden, var och en med sin ämnesspecifika terminologi. I det viktiga tvärvetenskapliga mötet försvåras kommunikationen av att olika ämnesområden har sina sätt att redovisa fakta, och sina fackspecifika termer. Det gör det också svårt att som lekman kunna bedöma värdet av forskningsresultat inom olika områden, och att kunna ta till sig dem.
Det finns ett antal exempel på risker med att utmana en etablerad uppfattning. Ny kunskap kan vara politiskt obekväm för den makthavande som byggt upp sin makt just på vissa idéer och trossatser. Det klassiska exemplet är Galileos avbön om jordens rörelse kring solen.
Att tillgodogöra sig en ny teori även om inte allt kan förklaras. Accepterandet av det ännu oförklarade men kanske inte oförklarliga ingår i omvärderingens dilemma.

Charles Darwin och omvärderingens dilemma

Ett klassiskt exempel på omvärderingens dilemma är Charles Darwins omställning från konventionellt bibeltroende till att bli en av utvecklingslärans pionjärer. Det finns ett tankens inre rum och ett motsvarande officiellt rum. Vad jag menar är att det inre rummet representeras av de tankar vi skriver ner i dagboken, de privata anteckningarna, som vi anförtror våra närmaste, det vill säga familj, vänner och kolleger. Det officiella tankerummet är när vi går ut med vår uppfattning i en tidskrift, bok eller andra offentliga media. Det tog Darwin mer än 20 år att förflytta tankarna om utvecklingsläran från det inre till det officiella rummet. Varför tog det så lång tid? Var tiden nödvändig för att bearbeta det material som han hade med sig hem till England från sin femåriga världsomsegling med fartyget The Beagle eller fanns hinder av annat slag som fördröjde? En möjlighet är naturligtvis att tidsintervallet helt enkelt var ett resultat av forskaren Darwins vilja att verkligen ha alla tillgängliga fakta på plats innan han ställde sig bakom teorin. Det är ju inte ovanligt att man lägger undan ett material, och sysslar ett tag med annat för att teorin så att säga skall komma till mognad. Men mer än 20 år verkar väl kanske ändå vara en rätt lång tid för en sådan förklaring.

Darwins uppväxt

Charles Robert Darwin (1809 -1882) växte upp på herrgården the Mould i Shrewsbury, England. Familjen var välbärgad, och fadern populär läkare med gott anseende. Charles intresse för natur började tidigt: maskar, stenar, och snäckor var samlingsobjekt och han var fascinerad av jakt. Darwins far hade inte intresse för det vetenskapliga men Charles beundrade honom mycket: ”den klokaste man jag någonsin känt” var hans värdering. Dessvärre var pappans värdering av sonen inte lika positiv. Darwins far hade en ganska pessimistisk syn på sonens framtid: ”You care for nothing but shooting, dogs, and rat-catching, and you will be a disgrace to yourself and all your family”.

I religiöst hänseende var fadern ateist, medan Charles själv under sin uppväxt och ungdomstid var traditionellt religiöst troende. Hans farfar, Erasmus Darwin, var deist, dvs. antog existensen av en ”högre makt” som efter skapandet av världen inte kan ingripa mer. Han var också evolutionist (trodde på levande organismers gradvisa förändring) och skrev i den andan ett stort arbete, Zoonomia or Laws of Organic Life (1794–96) som ogillades av kyrkan och som 1817 placerades i Index Librorum Prohibitorum, en lista på böcker som romersk-katoliker var förbjudna att läsa. I Zoonomia skrev han (se D. Herberts bok om Charles Darwins religiösa tro):

”.. skulle det vara för djärvt att föreställa sig att sedan jordens begynnelse, miljontals år sedan före mänsklighetens tillkomst ,..har varmblodiga djur uppkommit ur ett levande filament, en cell, …med förmågan ge upphov till nya delar, förmågan förbättra genom sin egen inneboende aktivitet…”

Även om Charles Darwin aldrig träffade sin farfar måste farfaderns uppfattning om evolutionen rimligen ha betytt mycket för hans tankar inom området.

Studier till läkare i Edinburgh till präst i Cambridge

År 1825 fick Charles följa med sin bror till Edinburgh för att i familjetraditionens anda utbilda sig till läkare. Som student i Edinburgh var Darwin medlem av en naturvetenskaplig studentförening: the Plinian Society. En sekreterare för sällskapet förde in det som lades fram i ett protokoll. En kamrat till Darwin, Browne, framförde vid ett tillfälle ett arbete med antireligiöst innehåll. Efter en del diskussioner och påtryckningar beslöts att utesluta arbetet ur protokollet. Det ströks helt enkelt ut genom att rad för rad strykas över. Darwin återkommer i sina dagböcker år 1838 till förföljelser av forskare med kontroversiella uppfattningar som stred mot det etablerade.

Några år senare hade Darwins far fått nog av sonens läkarstudier och Charles tillhölls eller rekommenderades att flytta sin utbildning till Cambridge för att där utbilda sig till präst. Charles Darwin ansåg sig inte ha något emot att med tiden slå sig ner på en prästgård på landet. Vad Bibeln angick lär han ha trott på den Heliga Skriftens innehåll helt och hållet.

Han blev i Cambridge drygt tre år, där han år 1831 tog sig samman för att nå prästexamen. Men parallellt med studierna i teologi följde han undervisning vid universitetet i olika naturvetenskapliga ämnen inklusive exkursioner. Viktigast för hans utveckling var kanske professorn i botanik, John Henslow. Vad gäller religiös övertygelse var Henslow förankrad i en slags naturteologi. Utöver Henslows påverkan anses framför allt två arbeten ha betytt mycket för Darwins naturvetenskapliga utveckling under denna tid: astronomen John Herschels Inledning till naturfilosofins studium, en översikt över naturforskningens mål och metoder och Alexander von Humboldts skildring av sin sydamerikanska resa 1799-1804. Humboldts resebeskrivning påverkade Darwin och han undersökte möjligheterna att själv få komma med på en sådan färd.

Beagle och världsomseglingen

Drömmen och längtan efter en världsomsegling blev så småningom verklighet. Åter spelade Henslow en avgörande roll. Det var han som rekommenderade Darwin när det engelska amiralitetet sökte en naturforskare att åtfölja forskningsfartyget The Beagle på en tur till Sydamerika. Charles avböjde först erbjudandet, men som bekant blev resan till slut av. När Charles 22 år gammal år 1831 mönstrade på fartyget, hade han med sig sin bokstavstrogna religiösa uppfattning men också geologen Charles Lyells arbete Principles of Geology. I detta arbete ifrågasätter Lyell skapelsehistorien. De förändringar som hade skett i jordskorpan innebar ett tidsperspektiv som var betydligt längre än det som var förenligt med bibelns skapelsehistoria.

Galapagosöarna har kallats de förtrollade öarna. Öarna utgörs av f.d. vulkaner och ger verkligen med sina säregna formationer, växt- och djurvärld en enastående upplevelse. The Beagle ankrade upp i en vik bildad av en eroderad vulkankrater på Chatmanön i september 1835 och stannade i denna övärld i fem veckor. Under hela resan, som kom att ta fem år, samlade Darwin ett stort material av växter och djur som han senare vid hemkomsten med hjälp av mer sakkunniga kolleger skulle systematisera och beskriva. Det har skrivits många arbeten om när och hur han systematiskt la fakta till fakta och arbetade sig fram till sin uppfattning om evolutionen. Galapagos-öarna erbjuder djur och växter så annorlunda livsmiljö att nya arter utvecklas. Vistelsen där bidrog i stor utsträckning till evolutionsteorin genom att variation och naturens selektion blev något påtagligt för Darwin när han jämförde arter hämtade från de olika öarna med samlingarna från fastlandet. Tanken föddes hos Darwin att isolering, tid och anpassning till lokala förhållanden genererade utveckling av olika arter, snarare än att de hade skapats var och en för sig och sedan individuellt placerats ut på öarna av en gud.

Darwin var nu förvandlad från dagdrivande naturintresserad gentleman till en tränad iakttagare och tänkare men han oroade sig över att hans samlingar skulle vara värdelösa. Han var ju varken botaniker, geolog eller zoolog. Resan hade lärt honom att grundvalen för sund teori var insamlandet av fakta, massor av fakta. Vid hemkomsten anses han fortfarande omfatta den kristna tron och tanken på att återgå till prästyrket var inte helt avskriven. Men han insåg, och hans far stödde honom nu, att hans uppgift helhjärtat var att bearbeta det material han samlat in.

Tvivlet avseende skapelsen

När kom Darwin att betvivla den ortodoxa skapelseberättelsen? När greps han av att arterna var föränderliga? Och hur skedde detta? Vilka andra forskare påverkade honom? Kom tanken som en blixt från en klar himmel eller genom ett långsamt och mödosamt arbete där hans samlingar spelade en avgörande roll? Det är naturligtvis omöjligt att säga när och specifikt vad som fick Darwin övertygad om att Bibelns skapelsehistoria inte hade en förankring i den utveckling och förändring av arterna som sedan miljoner år skett på jorden. Det var ju inte bara hans egna iakttagelser som bidrog till övertygelsen utan också andra forskares, som farfar Emanuel Darwin och geologen Charles Lyell, utan också Roberth Maltus (Essay on Population) och zoologen Russel Wallace (On the Tendency of Varieties to Depart Indefinitely from the Origin Type). Den senares rön, hämtade från en annan övärld, lade grunden till en i stort sett identisk teori om arternas utveckling. Wallace gjorde det nödvändigt för Darwin att publicera sin utvecklingslära, och Wallaces och Darwins arbeten offentliggjordes efter överenskommelse samtidigt 1857.

I resebeskrivningen (1839, Voyage of the Beagle Journal of Researches) är Darwin fortfarande försiktig i sin uppfattning om arternas förändring. Han hade ännu inga bevis. Det var inte i linje med Darwins personlighet att skriva om något han inte hade sakliga belägg för. Darwin samlade och systematiserade fakta från egna observationer, vad han själv registrerat och läst in sig på från andras iakttagelser. Och så funderade han fram och åter. Hans tankar i det inre tankerummet finns bevarade i hans anteckningsböcker. Det är korta abrupta notiser som återspeglar en viss bävan inför hans egna teorier men samtidigt faller bitarna på plats ju mer fakta han samlar, och hans klenmod övergår i övertygelse. Han blir nu allt mer övertygad om att geologen Lyells teorier om jordskorpans föränderlighet sedan årtusenden även gäller växt- och djurvärlden. Men hur skulle han kunna bevisa detta för omgivningen? Vad hade drivit evolutionen? Hur kunde arterna ha förvandlats? Hur finna en vetenskapligt grundad förklaring som kunde vederlägga skapelsehistorien? Ett bidrag till svaren fann Darwin i djuraveln och växtförädlingen. Om människan kunde skapa nya arter genom urval av egenskaper, varför skulle inte också naturen kunna göra det? Men vem var avelsmannen i naturen? Hur gick ett naturligt urval till? Vilken kraft gjorde urvalet så att lämpliga egenskaper gick i arv?

Av en tillfällighet kom Darwin att läsa Robert Malthus bok Essay on Population (1798). När befolkningen ökar mer än tillgången på föda uppkommer hungersnöd, fattigdom och en kamp för tillvaron om de materiella tillgångarna. Individer med egenskaper som ger den bästa förutsättningen att klara situationen överlever och fortplantar sig. Darwin ansluter sig till denna hypotes. Kampen för tillvaron, där de med avseende på de rådande omständigheterna bäst rustade går vidare, borde också gälla generellt i naturen. De individer som har en fördel, genom en gynnsam egenskap eller fördelaktiga variationer, har större chans att överleva och föröka sig. År 1838 kom tanken om naturligt urval till och förklarade hur nya arter kunde uppkomma, men det var inte förrän 1842 som han skrev ihop 35 sidor om sin teori. Senare, år 1844, utvecklade han dock teorin på 230 sidor i en skrift. ”Medan denna planet har fortsatt att kretsa runt enligt tyngdens lagar och medan land och vatten fortsatt att byta plats, har från ett enkelt ursprung, genom urval av oändligt små variationer, otaliga vackra och underbara former utvecklats”, skrev han men ville inte trycka manuskriptet. Han låste in det.

Omvärderingen

Darwins förhållningssätt de närmaste åren efter hemkomsten från den femåriga forskningsresan har analyserats bl.a. av professorn i psykologi vid Cambridge universitet (UK), Horward E Gruber. Gruber har i detalj gått igenom Darwins anteckningsböcker skrivna åren 1832-38 och gör följande sammanfattning av den tankeprocess Darwin genomgår: De första åren omfattas av en traditionell bibeltro. Skaparen åstadkom en organisk och en fysisk värld. Påverkad av Charles Lyells Principles of Geology börjar hans bibeltro svikta inför övertygelsen att den fysiska världen har genomgått och genomgår en kontinuerlig förändring. Dessa tankar kommer till uttryck under åren 1832-1834 dvs. under resan med Beagle. Besöket i Galapagos övärld 1835 utvecklar tanken att levande organismers aktivitet bidrar till evolutionen av den fysiska världen. Darwins antaganden om hur korallreven uppkommit längs de vulkaniska klipporna var ett av bidragen till denna övertygelse. Efter hemkomsten (1836-37) finner man anteckningar i enlighet med att förändringar i den fysiska världen också omfattar förändringar i den organiska, dvs. biologisk anpassning. Under 1838 och åren därefter utvecklar Darwin så tankar om det kontinuerliga samspelet mellan den fysiska och organiska världen. Han är då framme vid övertygelsen om att skapelsen enligt första Moseboken saknar anknytning till verkligheten. Han utesluter inte en guds existens men rollen som skapare av jordens växt- och djurvärld enligt skapelsehistorien finner han inte ge en hållbar förklaring.

Varför dröjde Darwin så länge med att publicera sin utvecklingslära?

H.E. Gruber menar att ovilja att ta strid (religiösa konflikten, motsättningar visavi kollektivet, rädslan att stöta sig med etablissemanget osv.) spelade en dominerande roll för Darwins tvekan, om jag uppfattat honom rätt. Men det finns andra Darwin-forskare som har en annan uppfattning. John van Wyhe, Christ’s College, Cambridge, hävdar i en nyligen publicerad översikt (Desmond&Moore: Darwin) att det kanske huvudsakligen var så att det tog tid att bearbeta materialet, läsa in sig inom området, samla ytterligare bevis. Darwin ställde höga krav på att hans teori skulle ha stöd i alla de fakta som rimligen kunde föras fram.

Oavsett vem av dem som har rätt, är problematiken inte unik för Darwin. Så länge det finns samhällen och kulturer som inte följer kodex om de mänskliga rättigheterna, är det farligt att bryta mot makthavares intressen, som religiösa företrädare. Att döma av Darwins självbiografi torde detta varit av betydelse, medvetet eller undermedvetet. Här finner man anteckningar om mardrömmar med anknytning till att bli straffad för sina idéer. Drömmarna handlar ofta om avrättningar! Han är medveten om Galileo och om den franske 1700-talsbiologen och geologen Georges Buffon, som för att få behålla sin tjänst tvingades tillkännage inför den teologiska fakulteten vid Universitetet Sorbonne (återgivet i Grubers bok): ”Jag förklarar att jag inte har någon avsikt att bestrida skriftens text, att jag fullt och fast tror på allt som där berättas om skapelsen, både vad tidsskeendet och det faktiska händelseförloppet beträffar, och jag frångår allt jag sagt i min bok om jordens uppkomst och överhuvud taget allt som kan strida mot berättelsen om Moses”.

Slutord

Att observera, registrera, fundera och omvärdera, är redskap att skilja vetenskap från skenkunskap. Omvärdering kan ibland innebära en personlig konflikt, att bryta med den sociala tillhörigheten eller ta strid med den etablerade makten. Forskningens målsättning är inte att försöka förklara det oförklarbara, utan att genom kunskap vinna framsteg för nytta och förnuft. Ofta krävs härvidlag frisinne och beredvillighet att omvärdera.

Anpassning till den rådande uppfattningen, rädslan för den världsliga överheten, fruktan för bestraffning från någon makthavare i den andliga sfären – detta kan ha med individens överlevnad att göra. Har den naturliga urvalsprocessen möjligen medfört att opportunistiska egenskaper positivt selekterats under utvecklingen av Homo Sapiens? Skulle detta vara vår arts ”natur”, vårt genetiska arv? Alternativet är att fruktan för att avvika är något vi lär oss. Opportunism baserat på individens erfarenhet skulle således vara en produkt av vår kultur? I det senare fallet finns det ju möjlighet att ändra på en vilsegången kultur. Men vad gör vi om det är vår natur?

Litteraturlista

Jag har påverkats av ett antal böcker och artiklar som beskriver Charles Darwins liv. Men vilken skrift som påverkade precis vad är svårt säga så här efteråt. Följande lista på böcker och skrifter är i varje fall de som jag vet haft stor betydelse och då framför allt H.E.Grubers utredning.

K. Popper: Historicismens elände. Daidalos, 2002.
H.E. Gruber: Darwin on Man, a psychological study of scientific creativity. Univ. of Chicago press, 1981. Ett utdrag ur denna bok finns översatt till svenska i kap.4 (Mod och kognitiv utveckling hos barn och vetenskapsmän) i Piaget i skolan. Aldus,1975.
D. Herbert: Charles Darwin’s religious views. From creationist to evolutionist. Hersil Publ. London, 1990.
J. van Wyhe: Mind the Gap: Did Darwin avoid publishing his theory for many years? Notes&Records of the Royal Society, 2007
R.E. Leakey: Inledning till illustrerad utgåva av C.Darwin, Om arternas uppkomst. Bonniers,1980.
M. Björklund: Evolutionsbiologi. Studentlitteratur, 2005.
S. Lindroth: Charles Darwin. Lindfors bokförlag, 1946.
A. Desmond & J. Moore: Darwin. Warner books, 1991.
C. Darwin: Självbiografi. Pontes, 2001 (publ. 1887, redigerad av sonen F. Darwin).