En myt om Einstein

Publicerat i Folkvett nr 2/2007.

Sven Ove Hansson avlivar en myt om hur Einstein såg på sin egen forskning.

En viktig förutsägelse utifrån Einsteins allmänna relativitetsteori är att stjärnljus som passerar mycket nära solen böjs av en aning på grund av solens gravitation. Med andra ord skulle en stjärnas skenbara läge förändras något då ljuset passerar nära solen. Normalt kan vi inte iaktta stjärnor som står nära solkanten, men vid en solförmörkelse är det möjligt. Vid en solförmörkelse år 1919 gjorde Arthur Stanley Eddington mätningar som stämde överens med Einsteins förutsägelse. Detta var en avgörande bekräftelse av den allmänna relativitetsteorin.

Det brukar ofta berättas hur Einstein reagerade när han fick beskedet om Eddingtons resultat. Det brukar heta att Einstein tog detta mycket lugnt och bara konstaterade att han själv redan visste att relativitetsteorin stämde. Men det är i själva verket en vandringssägen. Den tyske fysikern och vetenskapshistorikern Klaus Hentschel har grundligt rett ut dess bakgrund.

Berättelsen har sitt ursprung hos den nykantianska filosofen Ilse Rosenthal-Schneider (1891–1990) som kring år 1920 stod i kontakt med Einstein. Så här skrev hon, långt senare:

”Plötsligt avbröt Einstein läsandet och lämnade över ett telegram till mig som han tog från fönsterbrädan. Han sa ’Detta kanske intresserar er.’ Det var Eddingtons telegram med resultaten från den berömda solförmörkelseexpeditionen. Full av entusiasm utropade jag: ’Så underbart, det är nästan det värde ni har räknat ut’. Helt oberört kommenterade han: ’Jag visste att teorin är rätt. Betvivlade ni det?’ Jag svarade: ’Nej, självfallet inte. Men vad skulle ni ha sagt om det inte blivit en sådan bekräftelse?’ Han svarade: ’Jag skulle ha behövt beklaga vår käre Gud. Teorin är korrekt i vilket fall.’”

Klaus Hentschel har visat att det finns flera starka skäl att betvivla Rosenthal-Schneiders berättelse.

• Einsteins korrespondens visar att han var starkt pådrivande för att få till stånd empiriska prövningar av den allmänna relativitetsteorin. Bland annat var han intensivt involverad i planerna på observationer i samband med en solförmörkelse år 1914, planer som dock inte kunde förverkligas på grund av världskrigets utbrott.
• Einsteins korrespondens visar att han ansåg att den allmänna relativitetsteorin skulle stå och falla med de iakttagelser som kunde göras av ljusets avböjning i solens gravitationsfält. År 1913 skrev han till astronomen Erwin Finlay Freundlich: ”Inget kan göras här med teoretiska medel. Nästa år kan ni astronomer göra den teoretiska fysiken en helt klart ovärderlig tjänst i detta avseende. Vi kommer att få tillförlitlig information som visar om det är korrekt att fortsätta generalisera relativitetsprincipen eller om vi måste stanna vid det första steget.” (Med det första steget avsåg han den speciella relativitetsteorin.)
• Einstein fick inte kännedom om Eddingtons resultat genom ett telegram från Eddington själv, utan genom ett telegram från H.A. Lorentz. Den dagen skickade han flera brev och vykort om resultatet, däribland ett till sin mor som inleddes med orden ”Idag en glad nyhet.”
• Rosenthal-Schneider berättade sin historia först två år efter Einsteins död. Därför får vi aldrig veta vad Einstein själv skulle ha sagt om den.
• Rosenthal-Schneiders historia passar mycket väl in i hennes eget projekt att framställa Einstein som en kantian som löste fysikproblem med rent tänkande snarare än genom att pröva teorier mot observationer. Hon har också använt berättelsen som argument för denna ståndpunkt.

Sammantaget visar Klaus Hentschels granskning att Rosenthal-Schneiders berättelse inte är trovärdig. Det är en myt, och enligt Hentschel inte alls en oskyldig sådan. Den bidrar nämligen till att sprida felaktiga föreställningar om hur fysikforskning går till. För att avgöra hur verkligheten är beskaffad räcker det inte med genialt tänkande. Hur genialt tänkandet än är behövs det också empiriska experiment och observationer.

Källor

• Hentschel, K. 1992. Einstein’s attitude towards experiments: testing relativity theory 1907-1927. Studies in the History and Philosophy of Science 23, s. 593–624.
• Hentschel, K. 2003. Das Märchen vom Zauberer im weißen Kittel. Phys. Unserer Zeit 34, s. 225–231.