Där är där man inte är

Publicerat i Folkvett nr 4/2007.

Dan Larhammar återger nya rön om hur det mänskliga jaget grundar sin uppfattning om sin placering i rummet.

Upplevelsen av att befinna sig utanför sin egen kropp och att tycka sig betrakta den utifrån har säkert bidragit till den vanliga uppfattningen att medvetandet skulle vara skilt från kroppen. Sådana upplevelser har förmodligen också stött föreställningen att medvetandet till och med kan överleva kroppen.

Flera decennier av forskning inom neurobiologi kombinerat med omfattande kliniska erfarenheter har emellertid lett till stor enighet om att människans medvetande är intimt förknippat med, och helt avhängigt, en fungerande hjärna. Medvetandet finns således inuti hjärnan. Om hjärnan dör upphör medvetandet.

Likväl kan en utanför-kroppen-upplevelse uppfattas som oerhört påtaglig och omvälvande. Därför har några experiment som nyligen utförts kring fenomenet tilldragit sig stort intresse både i forskarvärlden och i media. I augusti i år publicerades i Science resultaten från två olika studier av jagets position i förhållande till kroppen. Båda fann att en människas medvetande (jaget) tycker sig befinna sig där hon tror att ögonen befinner sig – även om ögonen har blivit ersatta av en videokamera!

Gemensamt för båda studierna är att de utnyttjade videoteknik och virtuella glasögon som används i vissa datorspel och simulatorer. Härigenom fick försökspersonerna se rummet omkring sig från en annan position än där de befann sig, det vill säga från kamerans position. Genom kameran kunde de på så sätt även se sig själva utifrån. När denna visuella illusion kombinerades med andra stimuli, som beröring, kunde försökspersonerna få en upplevelse av att befinna sig utanför den egna kroppen.

Den ena studien gjordes av forskaren Henrik Ehrsson, verksam både vid Institutionen för Klinisk Neurovetenskap, Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och vid the Wellcome Trust Centre for Neuroimaging i London. Försökspersonen fick sitta på en stol medan de virtuella glasögon visade den steroskopiska kamerans vy av personen själv sedd bakifrån på två meters avstånd. Forskaren vidrörde med en stav försökspersonens bröstkorg på framsidan (vilket därmed inte kunde ses av kameran) så att en beröringsupplevelse uppstod. Samtidigt förde forskaren en likadan stav framför kameran i nederkanten av dess ”synfält”, motsvarande kamerans ”bröstkorg”.

Efter två minuter av sådan fysisk beröring med den ena staven och samtidig rörelse med den andra staven framför-nedanför kameran fick försökspersonen besvara ett antal frågor om upplevelsen. Med hög signifikans visade det sig att försökspersonerna upplevde sig sitta där kameran befann sig, alltså bakom sig själva.

För att bekräfta illusionen slog forskaren med en hammare, synligt för kameran, mot den illusoriska kroppen under kameran. Mätningar av hudens konduktans utfördes samtidigt som ett mått på stressreaktion och visade efter jämförelse med kontrollexperiment att försökspersonen reagerade emotionellt på hammarslaget som om de befann sig i kameran bakom sin fysiska kropp. Sammanlagt tolv personer testades på detta sätt. Således är kombinationen av det förändrade synperspektivet och beröringen tillräckligt för att skapa illusionen av att jaget förflyttats.

Den andra studien gjordes av doktoranden Bigna Lenggenhager och hennes medarbetare hos den för forskning på kroppsupplevelse berömde Olaf Blanke vid Laboratory of Cognitive Neruroscience, École Polytechnique Fédérale de Lausanne i Schweiz. Med liknande teknik och flera experimentvarianter fann forskarna att försökspersonerna upplevde sig förflyttade, även om dessa experiment inte framkallade en lika påtaglig utanför-kroppen-upplevelse som Henrik Ehrssons experiment.

Olaf Blanke har tidigare beskrivit experiment som visat att utanför-kroppen-upplevelser kan uppstå om hjärnan får motsägande information om kroppens läge från de olika sinnena, särskilt sinnena för syn, beröring och balans.

Dessa experiment visar att försökspersoner på ett upprepbart sätt kan fås att uppleva en virtuell, eller illusorisk, kropp som om den vore deras egen när stimulering av flera sinnen (syn och beröring) samverkar. Medvetandet tycker sig finnas på den plats där ögonen befinner sig. Detta är helt naturligt med tanke på hur viktigt synsinnet är för vår uppfattning om var vi befinner oss i förhållande till omgivningen.

Referenser

• Ehrsson, H. 2007. The experimental induction of out-of-body experiences. Science 317, s. 1048.
• Lenggenhager, B.; Tadi, T.; Metzinger T. & Blanke, O. 2007. Video ergo sum: manipulating bodily self-consciousness. Science 317, s. 1096-1099.