Osynliga faror och inbillade linjer

Publicerat i Folkvett nr 3/2008.

VoF:s ordförande, KTH-fysikern Hanno Essén, går igenom de många system av osynliga linjer i landskapet som alternativtroende föreställer sig.

Det finns många faror som vi inte kan se eller över huvud taget uppfatta med våra sinnen, i varje fall inte förrän det är för sent. Det vet vi tack vare den moderna vetenskapen. Dit hör elektrisk spänning, radioaktiv strålning, sjukdomsframkallande mikroorganismer och allehanda kemiska gifter. För den som har svårt att hålla reda på och hålla isär dessa farligheter blir det naturligt att frukta ytterligare ett antal försåtliga risker. Till denna flora av hjärnspöken hör osynliga linjer i landskapet och strålning från dem. Flera system av sådan linjer har föreslagits och på svaga grunder presenterats som ovedersägliga fakta. Länge talade man, åtminstone här i landet, mest om currylinjer och hartmannlinjer. Senare har även kinesiska draklinjer och brittiska leylinjer infogats i mytologin. Om sambanden och skillnaderna mellan alla dessa linjer finns en stor, förvirrad och motsägelsefull mytbildning. Det enda som är helt ovedersägligt är att de endast kan upptäckas med hjälp av invigda specialister som använder slagruta eller vinkelpekare.

Manfred Curry (1899-1953) och Ernst Hartmann (1915-1992) var två tyska läkare som i mitten på 1900-talet föreslog var sitt system av linjer. (Curry uppfann även ett skotlås med två fjädrande tandade skänklar som förblir mycket populärt på fritidssegelbåtar.) De hävdade också att någon typ av strålning, kanske magnetisk, som påverkar hälsan negativt skulle komma upp ur dessa. Båda linjesystemen påstods bilda rutnät över jordytan med några meter mellan linjerna. Vilka som är farligast har det rått delade meningar om. I Sverige har currylinjer ansetts som de mest riskfyllda. Att ställa sängen över ett currykryss, en plats där två currylinjer skär varandra, skulle vara en allvarlig hälsofara. I Norge har man tagit hartmannlinjerna på större allvar. Rent allmänt har dessa idéer om jordstrålningslinjer blivit mest spridda i Norden. I många länder finns ingen som ens hört talas om dem. Inte heller i vårt land är det allom bekant att man skall akta sig för currykryssen. Det är i vissa speciella kretsar som de blomstrar. Vilka dessa är kan man bilda sig en uppfattning om genom att besöka Jordstrålningscentrums och Slagruteförbundets webbsajter. Det är samma kretsar där man intresserar sig mycket för alternativmedicin och new age-idéer.

Leylinjernas ursprung är ett helt annat. De linjer påstås gå genom landskapet och förbinda fornminnen och heliga platser, ibland med fullt synliga stigar och vägar. Upphovsmannen kan anses vare den engelska amatörarkeologen Alfred Watkins som 1921 skrev en bok om sitt studium av sådana linjer. Watkins såg leylinjerna mest som en arkeologisk upptäckt. Senare har de dock blivit intensivt omhuldade av forntidsmystiker. Också här har slagrutan kommit till flitigt bruk och mycket tal om kosmiska energiflöden och till och med UFOn uppträder i sammanhanget. Senare har man velat identifiera leylinjerna med de draklinjer som förekommer i den kinesiska läran feng shui. Enligt denna skall man leva i samklang med diverse energiflöden i naturen. Speciellt skall hus och gravar placeras och orienteras så att man får bra qi. Enligt vissa källor anser man inom feng shui att osynliga drakströmmar och magnetism går genom landskapet och täcker hela jorden. Steget är ju sedan inte långt till curry- och hartmannlinjerna, bara man är lite flexibel och tänjer något på dogmerna.

Hur kan man nu vara säker på att alla dessa linjer med tillhörande hälsofaror inte alls existerar? Det enklaste svaret är att man inom naturvetenskapen studerar naturen förutsättningslöst och intresserar sig för allt som faktiskt finns där. Flera hundra år av tålmodiga och noggranna studier har inte uppdagat några sådana linjer, inte heller deras magnetiska fält eller jordstrålar. Det finns personer som hävdar att det är vetenskapens uppgift att antingen söka efter dem, eller bevisa att de inte finns. Man behöver dock inte vara särskilt begåvad för att inse att det är en meningslös och omöjlig uppgift att ägna sig åt att bevisa att saker inte finns. Mängden av allt som inte finns är ju så överväldigande stor jämfört med det som faktiskt existerar. Så när skulle man vara färdig med ett sådant projekt? Om man studerar vad som finns i naturen blir det automatiskt så att det som kan observeras, detekteras eller mätas på något motsägelsefritt och upprepbart sätt, det är det som finns. Allt annat gör man klokt i att lämna därhän såsom icke existerande. Varje annan ståndpunkt blir vetenskapligt och forskningsmässigt ohållbar.

Trots detta har faktiskt ett antal vetenskapliga studier genomförts, huvudsakligen i pedagogiskt syfte. Med dessa har man kunnat visa att åtminstone en del tillräckligt preciserade påståenden om jordstrålning är felaktiga. För det första har slagrutan länge och noggrant studerats av vetenskapen och ett stort antal försök har visat att den enda den detekterar är operatörens förväntningar. Väldigt många intelligenta och kunniga människor har trots detta kommit att tro på slagrutan, vilket gör att denna gamla vidskepelse blivit oerhört seglivad. Flera bra försök har gjorts där man konstaterat att olika rutgängare aldrig hittar samma linjer (om de inte får ledtrådar om var de borde ligga). Detta visar att ingenting objektivt ligger bakom slagrutans utslag som är oberoende av inhyrd rutgängare.

Man bör notera att det som kan undersökas vetenskapligt måste vara ett mycket precist påstående. Helst ett som kan kontrolleras och befinnas vara antingen är sant eller falskt. Väldigt mycket flummig verksamhet bygger på att sådana påståenden aldrig görs. En undersökning som gjorts var dock baserad på ett sådant precist påstående. De sades att man får sämre reaktionsförmåga i ett currykryss. Två förståsigpåare enades sedan om platsen för ett kryss och om en annan plats utan kryss. Med utgångspunkt från detta kunde man sedan göra långa noggranna tester av försökspersoners reaktionssnabbhet på de två platserna. Ingen skillnad kunde dock upptäckas i detta dyra och ambitiösa experiment.

Många lite mindre vetenskapliga men dock mycket avslöjande experiment har också gjorts. Man lät flera olika jordstrålningsexperter veta att en kvinna hade någon typ av hälsoproblem och sedan fick de söka efter currykryss i bostaden. Alla dessa konsulter hittade ett kryss under kvinnans säng. Det märkliga var dock att sängen placerats på olika ställen varje gång. På senare tid uppträder samma experter som feng shui-inredare och säljer sina tjänster till oroliga heminredare som inte vill ha draklinjer på fel ställe. En journalist vid Expressen anordnade ett test där ett antal sådana specialister kom med sina vinkelpekare och oberoende och ovetande om varandra fick de föreslå en lämplig möblering av ett rum. När testet summerades hade soffan föreslagits stå på i stort sett alla platser i rummet.

Den psykologiska grunden för all denna grundlösa tro är svårfångad. En del människor blir raskt och bergfast övertygade om att slagrutan ger någon slags utslag. Då är det lätt att gå vidare och spekulera om vad det kan vara som ligger bakom. En viss tendens till naturmysticism och naturreligiositet finns också hos de flesta. När dessa känslor kombineras med de paranoida och hypokondriska drag som det finns så mycket av uppstår tydligen ibland den här typen av seglivade legender och mytologier. Ett sunt skeptiskt sinnelag är nog det enda botemedlet.

Källor

Vetenskap och Folkbildning