Kritik och pseudovetenskap i klimatfrågan
Publicerat i Folkvett nr 1/2009.
Jag har kunnat urskilja följande argument:
1)Det råder konsensus om AGW och därför är det osannolikt att den är fel. (s. 17-19)
2)Man publicerar sig inte i vetenskapliga tidskrifter utan är hänvisad till organ som Expressen och Sourze.se. (s. 20)
3)Det är ett tankefel att tro att de förindustriella faktorerna för uppvärmning fortfarande är grunden för dagens globala uppvärmning. (s. 23)
4)Man för fram kritik som det redan finns välkända svar på, exempelvis ”tankefelet” i (3) ovan och invändningen att det inte skulle ha skett någon uppvärmning sedan rekordåret 1998. (s. 24)
Låt mig kort bemöta argumenten ett efter ett.
Svar på argumenten
1. Det råder konsensus, säger Häggström. Han förlitar sig då på en bekant artikel av Naomi Oreskes från 2004. Denna undersökning har blivit ifrågasatt av bl.a. Benny Peiser som invände mot de sökord Oreskes använt. Han pekar på att det råder diskrepans mellan det sökord hon i artikeln påstår att hon använt sig av för att göra sitt urval av artiklar och det sökord hon faktiskt använt sig av. Detta kan tyckas vara en petig invändning, men om det får konsekvenser för urvalet av artiklar så kan det påverka resultatet. En närmare redogörelse för Oreskes behandling av konsensusfrågan är gjord av Christopher Monckton (2007).
En förnyad undersökning av K. M. Schulte (2008) visar att mönstret har ändrat sig under senare år. Om Oreskes fann att 75% av artiklarna mellan 1993 och 2003 gav ett explicit eller implicit stöd för AGW-teorin, och ingen som var emot den, så visar Schultes studie en minskning av stödet till ca 50%. Ca 6% är uttalat skeptiska och resten, d.v.s. 44%, uttalar sig inte om frågan.
Av förståeliga skäl har uttalande från AGW-förespråkarna om att ”det råder konsensus”, ”vetenskapen är enig” och ”debatten är över” etc. retat många klimatforskare som inte varit övertygade om att den globala uppvärmningen under de sista 50 åren huvudsakligen är orsakad av de mänskliga koldioxidutsläppen. Jag har samlat en del länkar i frågan på en webbsida för den som vill fördjupa sig i ämnet: http://www.liu.se/ihs/temah/ingno/klimat.htm.
2. Häggström menar att om kritiker till AGW-teorin är hänvisade till exempelvis Expressen och Sourze.se så är det ett tecken på pseudovetenskap. Men jag tror att han blandar samman äpplen med päron. Syftet med artiklar i sådana medier är rimligtvis att informera allmänheten om diskussionsläget snarare än att bidra till den vetenskapliga klimatforskningen som sådan. Det är lite underligt att Häggström baserar sina argument på inlägg i dagspressen (och motsvarande på nätet) i stället för att söka sig till böcker och vetenskapliga artiklar författade av kritiker. Varför inte ta upp sådana texter av kända skeptiska klimatforskare som exempelvis Fred Singer (2007), Richard Lindzen, Vincent Gray, John Christy, Roger Pielke Sr, Joseph D’Aleo, Henrik Svensmark (2008) och Roy Spencer? Ty det mesta av det material som Stockholmsinitiativet redovisar är ju hämtat därifrån! Om Häggström vill styrka sitt påstående om pseudovetenskap så bör han givetvis inrikta sin kritik mot ursprungstexterna, inte på det faktum att några skeptiker också skriver debattartiklar i mer populära media.
3. Enligt Häggström gör sig kritiker till AGW-teorin skyldiga till ett ”tankefel”. Att jorden haft både varma och kalla perioder i sin långa historia är ett oomstritt faktum i klimatvetenskapen. Och det handlar knappast om tankefel om man menar att de naturliga processer som legat bakom dessa klimatvariationer fortfarande är verksamma. Tvärtom är väl detta default-hypotesen? Bevisbördan ligger rimligen på dem som hävdar att uppvärmningen under de sista 50 åren huvudsakligen är orsakad av något annat, av t.ex. människans koldioxidutsläpp.
Det är därför ganska magstarkt av Häggström att påstå att de naturliga uppvärmningsfaktorerna inte är ett problem och att man slår in öppna dörrar när man nämner dem. De är såvitt jag förstår ett stort problem, oberoende av på vilken sida i debatten om AGW man står. Det finns nämligen stora kunskapsluckor beträffande förklaringen till istider och mellanliggande värmeperioder. De astronomiska faktorer som Häggström nämner är säkert viktiga, men även atmosfärens cirkulation, havsströmmar, molnbildning och vulkanisk aktivitet kan ha stor betydelse. Att framställa dessa naturliga faktorer som problemfria i AGW-sammanhang ger ett felaktigt intryck av att vetenskapen idag har fullständig kunskap om dem, vilket man alltså inte har. Istället måste man göra antaganden och t.o.m. gissningar om dem som man sedan matar in i sina klimatmodeller. Kontroversen består i att AGW-förespråkarna tror att dessa antaganden är tillräckligt säkra för att man skall kunna sålla ut just koldioxidens inverkan som huvudorsak till dagens uppvärmning, medan kritikerna menar att det inte går att göra i dagens kunskapsläge. Det finns inget pseudovetenskapligt i att utgå från default-hypotesen.
4. Det sista ”beviset” på pseudovetenskap som Häggström anför är att AGW-kritikerna påstår att den globala temperaturen inte ökat sedan rekordåret 1998. Häggström anför mot detta att den statistiska uppvärmningstrenden mellan 1998 och 2006 är positiv. Jag vet inte varför han väljer att sluta vid 2006; alla trender beror ju på var man börjar och slutar att räkna. Men tittar man på kurvorna fram till idag råder det knappast någon tvekan om att det inte skett någon uppvärmning på ett decennium. Och de flesta verkar acceptera detta som ett faktum. En del menar att detta är ett tecken på att den globala uppvärmningen upphört, andra menar t.o.m. att vi nu ser en vändning nedåt, och åter andra (AGW-förespråkarna) anser att det bara är en tillfällig utplaning av temperaturen men att den kommer att öka igen. Hursomhelst, så ser jag inte på vad sätt AGW-kritikernas påstående skulle vara bedrägligt eller pseudovetenskapligt. Det handlar ju om en ganska enkel empirisk iakttagelse.
Slutsatser
Nej, Häggströms artikel platsar inte i Folkvett, ty han lyckas inte påvisa att de som är skeptiska till AGW-teorin är pseudovetare. Istället är det mycket mer rimligt att betrakta det hela som en pågående vetenskaplig kontrovers. Det finns av allt att döma en majoritet av forskare som anser att AGW-teorin är riktig (eller som inte öppet vill ifrågasätta den) och det finns en minoritet av klimatforskare som inte gör det.
Det speciella med denna kontrovers är att det politiska inslaget är stort.i Detta bäddar för att ideologiska och politiska hänsyn blandas in i leken. Och risken är tyvärr stor att den vetenskapliga forskningen blir sämre på grund av detta.
Det förekommer dålig forskning på båda sidor om skyttegravarna. Om Häggström tycker sig se dålig forskning bland skeptikerna så är det minst lika lätt att hitta oroväckande usel forskning bland AGW-förespråkarna. Zbigniew Jaworowski (2008) beskriver exempelvis hur man direkt manipulerat koldioxidmätningar från isborrkärnor så att de stämmer med mätningarna från Mauna Loa på Hawaii. Det famösa ishockey-diagrammet av Mann et.al (se min länksida), som antas visa att den historiska globala temperaturen var konstant lägre före 1900-talet är ett annat exempel där AGW-sidan gjort klara övertramp.
I en sådan vetenskaplig kontrovers blir debatten hård och oförsonlig. Som sämst blir den då argument ersätts med stämplingar, som då kritiker kallas för ”förnekare” eller då legitima invändningar kallas för ”pseudovetenskap”. Då blir det ett slags krigföring som pågår snarare än en sund vetenskaplig diskussion. Jag har svårt att se Häggströms artikel i Folkvett som något annat än ett uttryck för just denna krigföring.
Referenser
- Häggström, O. (2008) Vetenskap och pseudovetenskap: exemplet Stockholmsinitiativet, Folkvett 2008:4, s. 6-31.
- Jaworowski, Z. (2008) Sun Warms and Cools the Earth, http://www.nzcpr.com/Research%20papers%20(4).pdf
- Monckton, C. (2007) ”Consensus”? What ”Consensus”, http://scienceandpublicpolicy.org/images/stories/papers/monckton/consensus.pdf
- Nordin, I., länksida http://www.liu.se/ihs/temah/ingno/klimat.htm
- Oreskes, N. (2004) The scientific consensus on climate change, Science, 306, s 1686.
- Schulte, K.M. (2008) Scientific consensus on climate change? Energy & Environment, vol 19, no 2, s 281-286.
- Singer, F. & Avery, D.T. (2007) Unstoppable global warming : every 1,500 years, Lanham, Md. : Rowman & Littlefield Publishers.
- Svensmark, H. & Calder, N. (2008) The chilling stars : a cosmic view of climate change, Cambridge : Icon Books.