Seriös kristen geologi

Publicerat i Folkvett nr 1/2009.

THE BIBLE, ROCKS AND TIME: Geological Evidence for the Age of the Earth. Davis A. Young & Ralph F. Stearley. Downers Grove, IL: InterVarsity Press, 2008, 510 s. ISBN 978-0-8308-2876-0.

Detta är en bok om jordens ålder skriven av två djupt troende protestantiska kristna. Men boken är raka motsatsen till den kreationistiska desinformation som frälsta författare brukar bidra med i ämnet. Vad Young & Stearley (YS) gör är tvärtom att kombinera geologiska och teologiska argument för att motbevisa kreationismen inom ramen för en kristen världsbild.

Båda författarna är professorer i geologi vid Calvin College i USA, en högskola som precis som namnet antyder drivs av den kalvinistiska reformerta kyrkan. Båda har ett påtagligt intresse för relationen mellan vetenskap och religion ur ett harmoniperspektiv, och har tidigare publicerat sig kring hur vetenskapliga rön kan förenas med en konservativ bibeltroende kristendom. Framför allt Young har en tung meritlista på området, med tidigare böcker som Creation and the Flood (1977), Christianity and the Age of the Earth (1988) och The Biblical Flood: A Case Study of the Church’s Response to Extrabiblical Evidence (1995).

Den bok som recenseras här är deras första gemensamma, och är att betrakta som en uppdatering av Youngs Christianity and the Age of the Earth, något som författarna inte gör någon hemlighet av i förordet. Upplägget är detsamma i båda böckerna, men den nya versionen är nästan tre gånger tjockare och oerhört mycket mera detaljerad. Det enda genuint nya avsnittet är dock Part Two: Biblical Perspectives, som ingående diskuterar bibeltolkning med fokus på Första Mosebok. I övrigt återkommer snarlika rubriker i båda böckerna, med vissa omflyttningar och fördjupningar, särskilt i det geologiska avsnittet där ett par djupgående fallstudier har tillkommit.

YS inleder med ett mycket grundligt historiskt avsnitt. De går igenom hur uppfattningar kring jordens ålder och fossil har utvecklats, från de gamla grekerna och framåt till modern tid. Särskild uppmärksamhet ägnas den moderna geologins framväxt från 1600-talet, och hur det klarlades att jorden är mycket gammal. Efter det historiska avsnittet kommer ovannämnda bibelexegetiska kapitel.

Därefter följer ett massivt geologiskt avsnitt på över 200 sidor, med kapitel om stratigrafi, fossil, tidskrävande geologiska processer, fallstudier, och slutligen radiometrisk datering. Det är ett intressant val som författarna har gjort när de medvetet först skriver 170 sidor om icke-radiometriska geologiska belägg för att jorden är gammal, innan de alls nämner den radiometriska datering som är fokus för så mycket kreationistisk uppmärksamhet. Det är ingen överraskning för en geolog, men nog en nyhet för mången lekman och i vart fall intressant och tänkvärt, att det går alldeles utmärkt att bevisa bortom varje rimligt tvivel att jorden är uråldrig helt utan radiometriska metoder. YS går noggrant igenom en lång rad geologiska processer som lämnat tydliga spår efter sig i berget, och som helt uppenbart kräver enorma tidsrymder. Exemplen bygger på såväl geologi som biologi (fossila korallrev) och fysik (avsvalningstakt för vulkaniska bergarter).

Författarna betonar särskilt sådana geologiska spår som är uppenbart helt oförenliga med idén att hela fossilhistorien kommer från en syndaflod. Bland många exempel kan nämnas evaporiter (saltavlagringar från avdunstat saltvatten), fossila karstgrottor och fossila sanddyner.

Radiometrisk datering får två egna kapitel, och gås igenom grundligt, om än kanske inte riktigt så pedagogiskt som man kunde önskat. Kreationistisk kritik mot sådan datering diskuteras och vederläggs.

Slutligen knyter YS ihop sitt resonemang med två kapitel under rubriken ”Filosofiska perspektiv”. Inget av kapitlen är dock särskilt filosofiskt egentligen: det första behandlar uniformitarianismen, och det andra är rent teologiskt.

Boken vänder sig mycket tydligt och explicit till troende kristna som undrar över skapelsen och jordens ålder. På många ställen är tilltalet öppet religiöst, och YS skyltar gärna med sin egen religiösa övertygelse. För den icke-troende är detta något störande: YS talar inte till mig. Men jag tillhör nog ändå inte deras målgrupp, så det får jag stå ut med.

Men vem är deras målgrupp egentligen? Troende som undrar om skapelsen, sådana finns det säkert åtskilliga. Jag undrar dock om särskilt många av dem verkligen skulle orka igenom den här boken. Den är tung i flera bemärkelser. Prosan är inte dålig, men den är påfallande akademisk, trots att YS nog medvetet försökt lätta upp sin stil, till exempel med mer eller mindre fyndiga kapitelrubriker som Of Time, Temperature, and Turkeys. Texten är också synnerligen detaljrik, och jag misstänker att en läsare som inte redan är hyggligt bevandrad i ämnet snabbt tappar bort sig. Det här är ett genomgående problem i boken; i sin iver att vara så akademiskt grundliga och uttömmande som möjligt snärjer YS ofta in sig i detaljresonemang som får en läsare att inte se skogen för bara träd. Boken skulle bli betydligt bättre för sin tänkta målgrupp om de skalade bort en mängd detaljer och komplikationer, och fokuserade på att tydligt förklara och belägga det som är huvudpoängen i varje avsnitt. Framför allt de historiska kapitlen i början av boken kunde bantas radikalt utan att mycket av bokens budskap gick förlorat.

Ärligt talat tycker jag inte att YS med sin utvidgning och omskrivning har förbättrat Youngs bok från 1988. Tvärtom var den första versionen mera läsbar och hade sannolikt lättare att nå den primära målgruppen. Den smala krets akademiker med ”lagom” bildning i geologi, teologi och idéhistoria som kan finna YS njutbar behöver den förmodligen inte. Möjligen kan boken finna en läsekrets bland de teologer och pastorer som YS nämner som en målgrupp.