Smörgåsbord för upplysning
Publicerat i Folkvett nr 1/2009.
RIKTIG VETENSKAP OCH DÅLIGA IMITATIONER. Olle Häggström. Fri tanke. ISBN 978-9-1977-0945-3.
Olle Häggström är professor i matematik vid Chalmers tekniska högskola, men också flitig debattör på olika områden. Hans debattinlägg kan följas på hans hemsida (www.cs.chalmers.se/~olleh/). Nu har en samling av gamla och nya texter givits ut i en volym med namnet Riktig vetenskap och dåliga imitationer. Boken är indelad i sju avsnitt: Skolan, Matematiken, Evolutionen, Gud, Pseudovetenskapen, Hjärnan och Framtiden. I förordet förklarar författaren att innehållet inte är så spretigt som det kan tyckas: de har det gemensamt att de presenterar världen ur ett upplysningsfilosofiskt perspektiv. Varje avsnitt inleds sedan med en beskrivning av vilka frågor inom området som författaren vill diskutera i de 3–5 kapitel som avsnittet innehåller.
Att författaren ser en koppling mellan skolan och upplysningsfilosofin är inte konstigt: ”Om vi vill åstadkomma ett samhälle präglat av humanistisk människosyn, frihet, rättvisa, rationellt tänkande och andra upplysningsideal, så måste grunden läggas i just skolan.” Inte minst respekten för det rationella tänkandet har fått författaren att sälla sig till kritikerna av den skolideologi som dominerat skolan under de sista årtiondena. En del av det som hänt nyligen (allt sämre resultat för svenska elever i internationella, jämförande studier, och drastiska förbättringar där hårdare uppföljningar av elevernas resultat införts) kan ge intrycket att kritikerna av skolideologin nu vunnit, men stämmer det? Vad tycker andra, hur ser debattläget ut i dag? Sådana frågor får inget svar. Boken, vilka styrkor den än har för övrigt, har den svaghet som följer av att behandla många saker: när läsaren fått sitt intresse väckt, är det dags att lämna området för att gå vidare.
I det andra avsnittet, om matematik, är författaren naturligtvis på sin egen gata. Det gör det extra intressant att se vilka frågor han valt att behandla i avsnittets fem kapitel. Efter att ha diskuterat betydelsen av god skolundervisning i matematik i det inledande kapitlet, presenterar författaren vilka öppna forskningsproblem som finns inom matematiken i dag, för att sedan diskutera matematikfilosofi i följande två kapitel. Det sista kapitlet i avsnittet om matematik behandlar sannolikhetsteori och slump, författarens eget område. De valda områdena rättar in sig i en diskussion om matematikens natur där författaren förklarar sig vara matematisk platonist, det vill säga övertygad om att matematik är upptäckt snarare än uppfinning.
I avsnittet om evolutionen kritiserar författaren intelligent design-rörelsen ur ett matematiskt perspektiv. ID-rörelsens missbruk av sannolikhetsresonemang, när man hävdar att komplexa organismer som människan inte kan uppstå av en slump, har naturligtvis vederlagts många gånger tidigare, men författaren tar påståendet på allvar genom att räkna på hur sannolik eller osannolik evolutionen faktiskt är, när man inkluderar selektion som feedback-mekanism. Med ett matematisk resonemang som är lätt att följa visar han att evolution med selektion är högst sannolik – komplexa organismer behöver på intet sätt förklaras av en skapande kraft. Det sista kapitlet om matematik kräver däremot en del vana vid matematiska uträkningar, och kapitlet är bokens mest svårtillgängliga. Utifrån ett resonemang om det missbruk av matematik som förekommer inom olika ämnesområden, tar författaren upp ID-förespråkaren William Dembskis så kallade No Free Lunch-satser, som är tänkta att vara en mer sofistikerad matematisk kritik av evolutionsläran.
Författaren återkommer till frågan om slump i ett kapitel inom avsnittet Pseudovetenskapen, en tillnyktrande diskussion om så kallad synkronicitet. Människor som tror på att våra liv styrs av mystiska krafter yttrar sig gärna i utsagor av typen ”Jag tänkte på A och fick just då syn på A – det kan inte vara ett sammanträffande”. Sällan tänker man då på alla de tusentals gånger man tänkt på någon och inte strax efter träffat denne, påpekar författaren.
Det avsnitt som kanske är mest aktuellt är det sista, om framtiden. Inte överraskande ägnas det till större delen åt klimatfrågan, vår utan tvekan viktigaste framtidsfråga. Författaren har ju i ett tidigare nummer av Folkvett kritiserat det så kallade Stockholmsinitiativet (vilket för övrigt diskuteras på annat håll i detta nummer) men i Riktig vetenskap och dåliga imitationer får frågan om vad som orsakar klimatförändringarna stå tillbaka något till förmån för en diskussion om vad som krävs av oss för att vända utvecklingen.
Flera av bokens kapitel är tidigare publicerade bokrecensioner, och i övriga kapitel kommenterar författaren litteratur på det aktuella området. Det gör boken till en rik källa till fortsatt läsning, och det är kanske så boken fungerar bäst: den ger en introduktion till en fråga och pekar ut litteratur för den som vill veta mer. Även om författaren har avsett att det skall finnas en upplysningsteoretisk röd tråd genom boken kommer boken nog snarare att vara ett smörgåsbord för läsaren. Här finns mycket som är intressant och väl argumenterat, men boken bör kanske inte läsas från pärm till pärm.