Silvercynism

Publicerat i Folkvett nr 3/2009.

Christina Rudén, docent i toxikologisk riskbedömning vid KTH, beskriver det nyvaknade intresset för silver i hälsosammanhang.

Silver har relativt nyligen lanserats som kosttillskott. På web-sidan www.kolloid.se hävdas till exempel: ”Silver är ett av de spårämnen som används av kroppens immunförsvar. Om kroppen inte får tillräckligt av dessa spårämnen så blir immunförsvaret lätt försvagat och man blir ofta sjuk eller sällan helt frisk. En ständigt rinnande näsa kan tyda på silverbrist.” Ett annat exempel kan hämtas från tidskriften Runner’s World (2008:3), där det antyds att silver kan vara ”ett undermedel för både HIV-drabbade U-länder och för snoriga löpare”. Båda dessa påståenden är helt felaktiga och bör inte få stå oemotsagda.

För att förstå det nyvaknade intresset för silver bör man känna till den kommersiella bakgrunden. Tidigare användes stora mängder silver för framkallning av fotografier. I och med att foton numera nästan uteslutande lagras i digital form har efterfrågan på silver minskat drastiskt. Detta har lett till ett överskott av silver på marknaden, och uppfinningsrikedomen har därigenom blomstrat för att hitta nya kommersiella användningar. Ett exempel är marknadsföringen av silver som kosttillskott.

I motsats till vad som hävdats är silver inte ett ämne som kroppen behöver. Silver förekommer inte naturligt i människors vävnader och det finns inte några vetenskapliga bevis för att tillförsel av silver i någon dos skulle vara nyttigt för oss. Det är alltså en direkt osanning att påstå att silver är viktigt för vårt immunförsvar. Inte heller kan silver på något annat sätt lindra eller bota vanliga virusinfektioner såsom förkylningar. Den missuppfattningen kanske beror på att att lösningar med silverjoner fungerar antibakteriellt och används i sårsalvor och plåster. Den antibakteriella effekten beror dock på att silverjonerna är giftiga för bakterierna och dödar dem, inte på att silver skulle förstärka vårt immunförsvar. Kolloidalt/metalliskt silver är inte antibakteriellt.

Hur farligt är då silver för människor? Ja, det beror på. För att silver ska kunna skada oss måste det tas upp i kroppen. När det gäller kosttillskott så sker tillförseln uteslutande via munnen. Silver i jonform (silversalter) är vattenlösligt och tas relativt lätt upp av kroppen via mag-tarmkanalen, medan upptaget av metalliskt silver är mindre. Hur stor mängd silver som faktiskt når blodet och kroppens övriga vävnader beror alltså dels på hur mycket silver som vi får i oss, dels på vilken form silvret har.

Risken för silverförgiftning ökar ju större mängder vi får i oss och eftersom metallen inte har någon känd fysiologisk funktion i våra kroppar kan man inte utesluta negativa hälsoeffekter redan vid relativt låga doser. Akuta effekter av höga silverdoser är sänkt blodtryck, magbesvär och andningspåverkan. Långvarigt intag av silver, även i relativt låga doser, kan leda till skador på lever och njurar. Silver ackumuleras i muskler, hjärna och hud. Den vanligaste effekten av långvarig silverexponering är så kallad argyri eller argyros, vilket är en permanent missfärgning av hud, ögonvitor och/eller inre organ i form av grå-blå, metallskimrande fläckar. I svåra fall drabbas stora delar av huden, framförallt i ansiktet och andra delar av kroppen som inte täcks av kläder eftersom solljus påverkar denna process.

Som tidigare nämnts har silver till och med nämnts som en möjlig lösning på HIV-epidemin. HIV är ett retrovirus som angriper immunförsvaret. Över 40 miljoner människor världen över är smittade och närapå lika många har hittills dött av sjukdomen. Det största problemet med HIV är idag inte att det saknas behandling; det finns redan verksamma mediciner. Det allvarliga är att många smittade inte får tillgång till dessa mediciner, av ekonomiska och andra skäl. Att då föreslå att tillskott av silver skulle vara lösningen – en behandling som i bästa fall är verkningslös, och sämsta fall orsakar än mer skada – är både cyniskt och bisarrt!