Notiser 2011

2011-06-25

Diplomerade pseudovetenskapliga akupunktörer
Den första kullen akupunktörer från akupunkturutbildningen i Leksand utexaminerades den 22 juni 2011. Hösten 2007 påbörjade 12 studenter utbildningen. Efter tre års studier (2750 studietimmar varav 600 lärarledda) enligt den av Svenska Akupunkturförbundet godkända kursplanen får de som fullföljde distansutbildningen titulera sig diplomerad akupunktör.

Utbildningen är en blandning av kinesisk och ayurvedisk medicin. I kursen ingår förutom akupunktur även de ovetenskapliga behandlingsmetoderna moxa och koppning. Den 21 sidor långa kursplanen nämner inte ordet placebo. Däremot beskrivs inte mindre än 15 olika pulstyper såsom “överflödande puls” och “tom puls”. Vidare hävdas att mjälten öppnar sig mot munnen och håller organen på plats, medan njurarna kommunicerar med öronen och manifesterar sig i huvudhår. Stort utrymme ges åt qi, yin och yang, de fem elementen (trä, eld, jord, metall och vatten), tolv meridianer och 173 akupunkturpunkter, alltså företeelser vilkas existens är vetenskapligt obevisad. Akupunkturens neurofysiologiska underlag däremot ägnas blott två rader.

Det vore intressant att veta om studenterna under sin utbildning informerats om att ett antal vetenskapliga undersökningar under senare år med placebo-nålar (som inte tränger in i huden) eller med sham-akupunktur (nålar som sätts på andra ställen än de etablerade akupunkturpunkterna) fått samma resultat som “riktig” akupunktur. Dessa resultat tyder på att vare sig nålsticken eller akupunkturpunkterna har någon egentlig betydelse. Många forskare som gjort studier med sådana kontrollgrupper föreslår i stället att det allmänna omhändertagandet av patienten är det som åstadkommer eventuell upplevelse av förbättring.

Utbildningen har kostat sammanlagt 84.000 kronor plus kostnader för litteratur och en rekommenderad studieresa till Indien på 2-3 veckor. Detta innebär sannolikt att de utexaminerade diplomerade akupunktörerna kommer att utöva dessa pseudovetenskapliga behandlingar för att inbringa de pengar de satsat. Allmänheten varnas.

– Dan Larhammar

2011-03-06

Kall fusion igen?
I egenskap av VoF-ordförande med särskilt intresse för evighetsmaskiner, fri energi och kall fusion, som dessutom offentliggjort en idé som eventuellt kunde tolkas som kall fusion, blev jag kontaktad av reportern Mats Lewan på Ny Teknik. Han undrade hur jag såg på nya rapporter, om något som liknade kall fusion, som kom från Universitetet i Bologna. Jag tog lite tid på mig att studera det material som fanns och kom till min förvåning fram till att det hela föreföll riktigt intressant. Inga större likheter med Pons och Fleischmans flopp från 1989 kunde skönjas.

För det första hade de pågående försöken en lång förhistoria i en seriös tidskrift och något resultat var reproducerat av andra. Det rör sig här om ett system av nickel och väte som studerats av F. Piantelli och Sergio Focardi m.fl. fysiker från Siena och Bologna. För ungefär fyra år sedan bestämde sig uppfinnaren och ingenjören Andrea Rossi att försöka utveckla detta till en kommersiell produkt, med Focardi inblandad. Enligt Rossi började den fungera bra för ca 2 år sedan. I korthet har Rossi en reaktor som producerar värmeenergi med hjälp av att protonen från vätet fusionerar med nickelkärnan, om man får tro honom själv. Den produkt som just nu finns och som håller på att masstillverkas levererar enligt Rossi 10 kW värmeenergi under 6 månader med ca 100 g nickel och några gram vätgas. Reaktorn startas genom uppvärmning men sedan förbrukar en kontrollpanel 80 W, det är allt. Ingen farlig strålning kommer genom blyhöljet på reaktorn och resterna är inte speciellt radioaktiva. Patent söks och detaljerna i konstruktionen är därför än så länge industrihemligheter.

Varför skulle man tro på detta? För det första utsätts reaktorn för oberoende testning av fysikern Guiseppe Levi vid Universitetet i Bologna. Det längsta testet som rapporterats hittills har dock bara pågått ett knappt dygn. Dock har apparaten fungerat utan mankemang alla tre gånger Levi varit med och startat den. Mätningar av insatt och utvunnen energi kan nu helt utesluta kemiska energikällor. Oberoende analyser av nickelpulvret i reaktorn före och efter visar att isotopsammansättningen ändras och att koppar bildas. Kärnfysiken bakom själva reaktionerna stämmer storleksordningsmässigt med energiproduktionen. Det som är svårt att förstå är hur den elektriska repulsionen mellan protonen och nickelkärnan kan övervinnas. Dessutom borde det komma mera och intensivare gammastrålning från apparaten enligt konventionell kärnfysik. Dock har Rossi nu slutit avtal med Universitetet i Bologna och testerna fortsätter. Tillsvidare är dock den inre konstruktionen hemlig.

Andrea Rossi har varit italiensk mästare i långdistanslöpning (dock, som han själv tillstår, i frånvaro av den internationella eliten) och har tränat på Lidingö utanför Stockholm. Han har också hunnit med att fängslas för miljöbrott och gjort konkurs i sophanteringsbranschen. Från detta äventyr har han dock kommit undan med hedern i behåll eftersom han senare tjänat mycket pengar på uppfinningar som gör biodiesel av organiskt avfall. Det var när han sålde av den verksamheten som han fick de pengar (ca 500 000 euro) som han nu investerat i utvecklingen av sin reaktor. Han har inte lånat något och är inte ute efter pengar förrän produkten kan säljas. Rossi har också motsatt sig all publicitet kring uppfinningen; det var Focardi som såg till att en del journalister var inbjudna till ett av testerna; numera gör Rossi dock undantag för Mats Lewan vid Ny Teknik. För närvarande byggs en Megawatt anläggning i Aten, genom parallell och seriekoppling av standardenheter. Den skall starta i oktober detta år och när den levererar kommer Rossi att få betalt för första gången.

När det gäller teoretisk förståelse av vad som händer finns som vanligt mångahanda spekulationer. Det är inte ovanligt inom fysiken att ett enda intressant experiment genererar hundratals teoretiska publikationer. I det här fallet har ett antal amerikaner hört av sig med sina teorier. Widom och Larsen anser att protonerna omvandlas till neutroner och sedan utan problem tränger in i nickelkärnan. Andra spekulationer finns också. Min egen favorithypotes är att det är plasmafenomen som ”run away electrons” och filamentering som koncentrerar energin och och producerar så starka magnetfält att Coulombrepulsionen upphävs. Innan det är meningsfullt att spekulera vidare måste dock betydligt mer empiriska fakta komma fram.

Mats Lewan ordnade en debatt på Ny Teknik mellan mig som positivt intresserad och Professor emeritus Sven Kullander (ordförande i KVAs energiutskott). När jag gick dit trodde jag att jag skulle få det hett om öronen, men till min förvåning var Kullander lika positivt intresserad som jag själv. En av anledningarna till detta visade sig vara att Professor Kullander själv varit inblandad i japansk-svenska försök att få fram fusion vid låga energier i system med flytande litium. Rapporten om dessa försök heter Ultradense nuclear fusion in metallic lithium liquid (Hidetsugu Ikegami 2007) och finns att ladda ner från Energimyndighetens hemsida. Professor Kullander och jag har fått ställa frågor till och diskutera med Andrea Rossi och kommer att aktivt följa testerna vid Universitetet i Bologna. Det skall bli mycket spännande. Hittills har inget framkommit som gjort mig misstänksam, även om många frågetecken ännu finns. Dessa beror på att det här inte är fråga om vetenskaplig grundforskning utan om uppfinning, patentansökan och industrihemligheter. Den verkligt intressanta fysiken kommer först när vetenskapen tillåts studera innanmätet av reaktorn men då lär den explodera om allt går som det ser ut just nu. Stay tuned, som det heter.

– Hanno Essén

2011-02-13

Axelsons Gymnastiska skojeri
Under många år har Axelsons Gymnastiska Institut i Stockholm utmärkt sig genom att ge pseudovetenskapliga kurser. Nu är det dags igen: I en annons i Dagens Nyheter 2011-02-13 bjuder Axelsons in till ett gratis föredrag om bioenergiterapi av Boris Aranovich. Denne driver företaget Människans Resurser AB som har en bred flora pseudovetenskapliga metoder på repertoaren: bioresonans (EIS), “aktivt vatten” och healing, för att inte tala om apparaten Alfa som påstås både diagnostisera och förbättra hälsoparametrar med en “neurodynamisk analys av hjärtrytmernas variabilitet”, ty det sägs nämligen vara så att “alla processer i människans organism återspeglas i förändringar av hjärtats rytmer”. Axelsons erbjuder ytterligare flera tvivelaktiga eller direkt pseudovetenskapliga kurser som zonterapi, akupressur, koppning och Rosenmetoden, vilken bland annat påstås finna samband mellan emotionella minnen och muskulatur. Grundaren Hans Axelson belönades 2007 med utmärkelsen Årets Företagare av Stockholms Stad som hävdade att verksamheten “fått full acceptans”. Marknadens kriterier är uppenbarligen helt annorlunda än vetenskapens.

– Dan Larhammar

2011-02-13

Apotekskedjan Boots marknadsför bluffmetoder
Den brittiska apotekskedjan Boots, som planerar att inleda sin etablering i Sverige i mars, fortsätter enligt The Times 2011-02-05 sin marknadsföring av verkningslösa preparat. Exempelvis påstår Boots på sin webb att bäbisars smärta vid tandbildning kan lindras av kamomill homeopatiskt utspätt tusen miljarder gånger. Hosta och förkylning hos barn och vuxna sägs kunna behandlas med ett preparat bestående av natriumklorid (dvs vanligt bordssalt), kaliumklorid och järnfosfat, samtliga spädda 1 miljon gånger. Mot klimakteriebesvär säljer Boots en liten permanentmagnet att lägga i trosorna för att lindra värmevallningar och torra slemhinnor. Undrar om Sveriges Riksdag vid sitt beslut 2009 om omreglering av apoteksmarknaden var beredd på att sådan humbug skulle kunna följa. Det är bara att hoppas att nytillträdde vice vd för Boots Farmacevtföretagarna, Lennart Axelsson, som tidigare var förbundsdirektör på Farmacevtförbundet, kan förmå Boots att avstå från sådant charlataneri inte bara i Sverige utan även i övriga länder där kedjan är verksam.

– Dan Larhammar

2011-02-05

Inget samband mellan födslar och fullmåne
Har månens faser något inflytande på barnfödslar, t.ex. så att antalet födslar är större kring fullmåne? Många tycks tro det. För normalt kritiska personer låter det dock som en i raden av månanknutna myter. Det är många händelser som påstås öka i samband med fullmåne (olyckor, självmord, brottslighet, m.m.), men statistiska undersökningar har mycket sällan givit något stöd åt sådana samband. Oliver Kuss och Anja Kuehn, båda vid universitetet i Halle, Tyskland, har publicerat en elegant statistisk studie över möjliga samband mellan födelsetidpunkt och månens faser (”Lunar cycle and number of births: a spectral analysis of 4.071.669 births from south-western Germany”, Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica 87, 2008, 1378-1379). Det analyserade materialet omfattade över 4 miljoner födslar i Baden-Württemberg 1966-2003. Kuss och Kuehn gjorde en spektralanalys, det vill säga de undersökte periodiciteter i datamängden. Om det t.ex. var så att antalet födslar påverkades av veckodagen, skulle man finna en kraftig periodicitet på 7 dagar i materialet. Om antalet födlar påverkades av det exakta datumet på året, skulle man finna en tydlig periodicitet på 365 dagar. Båda dessa periodiciteter återfanns verkligen. Däremot fann man ingen periodicitet kring 29,5 dagar, som är den synodiska månaden (tiden från fullmåne till fullmåne), och inte heller för den sideriska månaden på 27,3 dagar eller någon näraliggande variant. (Den sideriska månaden är tiden det tar för månen att återkomma till samma position i förhållande till stjärnorna.) Kuss och Kuehn drar slutsatsen att det alldeles saknas samband mellan månens utseende eller position och antalet barnfödslar.

– Jesper Jerkert

2011-01-20

Ett test med en svensk rutgängare
Undertecknad genomförde å VoF:s testkommittés vägnar ett test med en rutgängare (person som går med slagruta) den 27 december 2010. Dokumentationen om detta test finns nu tillgänglig via denna länk.

– Jesper Jerkert