Hur månen gör dig galen

Publicerat i Folkvett nr 1/1999.

Robert Todd Carroll. Talrika studier har försökt finna ett samband mellan fullmåne och brottslighet, självmord, sinnessjukdom, olyckor, födelsetal och varulvar etc. Hittills har dessa studier misslyckats med att finna något av intresse, utöver att grubblandet över fullmånens effekter möjligen tycks sätta myror i huvudet på en massa galenpannor.

Ivan Kelly och hans medarbetare, som undersökt mer än 100 olika vetenskapliga studier, har kommit till slutsatsen att samtliga har misslyckats med att påvisa något som helst statistiskt samband mellan fullmåne och följande företeelser, trots talrika rapporter i media om motsatsen: Frekvens av mord, dråp, självmord, trafikolyckor, larmsamtal till polis och brandkår, familjebråk, födelsetal, större katastrofer, kidnappningar. Våldsamheten hos ishockeyspelare, fängelsevåld, antalet sökande till psyk- eller medicinjouren, oro hos patienter på ålderdomshem, eller hos psykiskt instabila vuxna personer på landsbygden, misshandel, skottskador, knivhugg, lychantropi, vampyrbeteende (dvs. människor som identifierar sig med vargar eller blodsugande fladdermöss), alkoholism, sömngångeri, epilepsi.

Om nu så många studier misslyckats med att påvisa några samband – varför tror då så många människor ändå på fullmånens effekt?

Ett skäl kan vara att många människor är ganska okunniga och att många av dessa personer samtidigt arbetar som polismän, TV-reportrar, sjuksköterskor, läkare, socialarbetare etc. och därigenom kan påverka andra genom sina egna vanföreställningar. Ett annat skäl är att massmedia ständigt underhåller dessa vanföreställningar genom att då och då upprepa dem. Om ett tillräckligt antal sedan tror på vad de hör, börjar de lägga märke till allt som stöder vanföreställningen och ignorera det som inte gör det.

Litteraturtips

Abell, George: ”The Alleged Lunar Effect.” Science Confronts the Paranormal, red. Kendrick Frazier. (Buffalo, NY: Prometheus Books, 1986). En kritisk anmälan av Arnold L. Liebers bok The Lunar Effect: Biological Tides and Human Emotions.
Byrnes, Gail & I.W. Kelly. ”Crisis Calls and Lunar Cycles: A Twenty-Year Review.” Psychological Reports, 1992, 71, 779-785.
Hines, Terence. Pseudoscience and the Paranormal (Buffalo, NY: Prometheus Books, 1990).
Kelly, I.W., James Rotton, & Roger Culver. ”The Moon was Full and Nothing Happened: A Review of Studies on the Moon and Human Behavior and Human Belief.” The Outer Edge, red. J. Nickell, B. Karr & T. Genoni (Amherst, NY: CSICOP, 1996).
Martin, S.J., I.W. Kelly and D.H. Saklofske. ”Suicide and Lunar Cycles: A Critical Review over 28 Years.” Psychological Reports, 1992, 71, 787-795.

Artikeln är hämtad från ”The Skeptic’s Dictionary” och översatt och bearbetad av Hans Isaksson. The Skeptic’s Dictionary hittar du på Internet, på adressen http://www.skepdic.com.