Föreningens rekryteringsbas

Publicerat i Folkvett nr 1/1999.

När min späde lille son gråter brukar jag ibland påpeka för honom att han inte har någon anledning att klaga eftersom han är av hankön, medelklass och västeuropé. Det fattas bara att han som vuxen blir heterosexuell och välutbildad för att han verkligen skall kunna räkna sig till mänsklighetens härskarklick. Av någon anledning tycks dessa uppmuntrande påpekanden inte trösta halvårspilten nämnvärt.

Emellertid har det slagit mig att de aktiva medlemmarna i Vetenskap och Folkbildning tycks ha mycket gemensamt med min son. En impressionistisk bedömning av föreningens aktiva medlemskap och rekryteringsbas har givit mig följande bild. Våra tongivande medlemmar är män med svenska namn som disputerat i naturvetenskapliga ämnen och bekläder fasta akademiska poster. En primatforskare skulle här kunna börja tala om silverryggade alfahannar.

Nu är ju silverryggade alfahannar inte mindre duktiga än andra, snarare tvärt om, som framgår tydligt inte minst av den mycket höga kvaliteten på Folkvett. Denna epistel är alltså inte avsedd som kritik mot de aktiva medlemmarna. Heder åt dem! Och heder åt dem som åstadkommit Folkvetts nya grafiska form.

Jag anser dock att det är en mycket angelägen uppgift för Vetenskap och Folkbildning att bredda sin rekryteringsbas. Vi behöver som aktiva medlemmar fler kvinnor, yngre människor, nysvenskar, humanister och samhällsvetare.

Skälen för dessa mina önskemål är många. Framför allt tror jag att det skulle skänka föreningens verksamhet ett vidgat perspektiv och en kompetens att sprida vetenskaplighet och folkbildning på fler områden än de som rör hard science. Dessutom riskerar man med dagens rekryteringsbas att predika främst för de redan frälsta, vilket är trevligt men överflödigt. Till sist handlar det om allmän trovärdighet: herrklubbar är inte längre särskilt aktade institutioner.

Jag föreslår följande åtgärder. Medlemmarna bör till föreningen värva folk ur de underrepresenterade kategorierna. Här är medlemmarnas studenter, doktorander och arbetskamrater lämpliga målgrupper. Dessutom bör gratisnummer av Folkvett skickas med en inbjudan om medlemskap till folk föreslagna exempelvis per e-post av medlemmarna. Jag kan själv utan vidare bidra med adresser till tjugo intresserade och intressanta personer som aldrig har hört talas om föreningen.