Humbug i 24 enkla lektioner

Publicerat i Folkvett nr 4/1998.

Stephen Barrett och Victor Herbert. Till skillnad från den naturvetenskapligt orienterade medicinen fungerar den så kallade alternativmedicinen i stort sett efter marknadens principer: den säljer genom sin förmåga att göra reklam för sina produkter och påverka allmänheten direkt och via massmedia. Man lovar alla och envar hälsa och ett längre liv.

Alternativmedicinen har en lösning för varje hälsoproblem, inklusive en del som man själv uppfunnit. Den som känner smärta utlovas lindring. Den obotlige skänker man hopp. Den näringsmedvetne ger man rådet: ”Se till att du får tillräckligt!”. För en allmänhet som oroas över föroreningar säger man ”Köp naturprodukter!”. Vid sjukdomar som kan botas med konventionell läkekonst erbjuder man ”säkrare och ogiftiga alternativ”.

Man har en hel skog av argument med vilkas hjälp man värjer sig mot kritik.För att vinna din själ behöver man inte övertyga dig om att alla följande påståenden är sanna – ett kan vara tillräckligt för att få dig på kroken.

1. Vi bryr oss verkligen om dig!

Visst är det skönt att vara föremål för omtanke. Det gör dock inte en värdelös behandling effektiv. Men det kan leda till att man sätter sin lit till fel behandling.

2. Vi behandlar hela patienten!

Det är inget fel att ägna uppmärksamhet patientens livsstil, hans ställning i familj, arbetsliv och samhälle vederbörlig uppmärksamhet vid sidan av det rent fysiska. I själva verket har vettiga läkare av alla slag gjort detta i tretusen år. Dessvärre sysslar merparten av de praktiker som kallar sig ”holister” med kvacksalveri och använder uttrycket ”helhetssyn” i sin marknadsföring. Ytterst få behandlar i själva verket ”hela patienten”.

3. Inga bieffekter!

Ibland är detta sant. Då beror detta i regel på att behandlingen inte har några effekter alls. I själva verket medför varje känd medicin som är tillräckligt stark för att bota också risk för bieffekter. Myndigheterna är satta att se till att sannolikheten för att en behandling skall göra nytta vida överstiger risken att den skall göra skada. Mer än så kan inte göras. Detta gäller antingen det står ”alternativ” framför medicinen eller ej.

4. Vi angriper sjukdomens orsaker!

Kvacksalvare hävdar ofta att de inte bara botar, de förebygger också. Detta är lögn. Sjukdom uppstår av många orsaker, såväl yttre som inre. Vissa av dem känner vi till, andra är ännu okända. Vad en vetenskaplig sjukvård kan göra är att förebygga vissa sjukdomar och minska risken att få många andra.

5. Vi behandlar de fall som läkarna misslyckats med!

Detta är endast undantagsvis sant. Folk väljer ofta kvacksalveri som ett förstahandsalternativ, och när de, som stundom är fallet, är negativt inställda till sjukhus och läkare beror oftast inte på att de fått dåligt bemötande (sådant förekommer naturligtvis) eller felaktig behandling. Man finner helt enkelt vetenskaplig behandling motbjudande. När det gäller kosttillägg har nästan aldrig läkare varit inblandad. De flesta användare brukar alternativmedicin vid sidan av den som doktorn skrivit ut, och upplever sig för den skull inte missnöjda med den konventionella sjukvården.

Att därför lasta läkarvetenskapen för kvacksalveriets fortsatta blomstring är lika omotiverat som att skylla astronomerna för astrologins fortsatta existens. Behoven hos somliga individer går helt enkelt utöver vad som en etiskt korrekt, vetenskaplig sjukvård har att erbjuda.

6. Tänk positivt!

Det finns kvackare som påstår att deras metod ger mentala vinster som går utöver dess fysiska egenskaper. Detta gäller i synnerhet sådana metoder som påstås gälla ”samverkan mellan kropp och själ”, ”andens makt över materien” eller ett kraftgivande positivt tänkande. En positiv hållning kan göra folk mera villiga att följa givna ordinationer.. Men, tvärtemot vad folk ofta tror, finns det föga vetenskapliga belägg för att optimism eller förtröstan på en behandling medför att folk överlever en svår sjukdom längre eller hämtar sig snabbare från den.

7. Häng med!

Kvacksalvare och vitaminförsäljare brukar hävda att deras metoder är populära (vilken någon gång är sant), att popularitet tyder på effektivitet (vilket ofta är lögn) och att du därför bör prova dem.

För att visa att de är populära brukar man publicera entusiastiska yttranden från enskilda (sådana är notoriskt opålitliga) eller lämplig statistik (som ofta är våldsamt uppblåst).

8. Gammalt och beprövat

Man låter påskina att den tidsrymd ett medel har varit i bruk är ett mått på dess effektivitet. Man påstår, att om ett medel inte vore effektivt skulle de ha försvunnit. Ibland påstår man (med rätta eller ej) att metoden eller medlet har förts vidare genom generationerna, har djupa rötter i folklig medicin, har påträffats i gamla skrifter etc.

Man bör då betänka att även astrologin har överlevt i tusentals år utan att man någonsin övertygande lyckats visa dess effektivitet. Man bör hålla i minnet att även många mediciner och metoder, som verkligen gör nytta, försvinner efter en kort tid eftersom de ersätts av andra, effektivare eller billigare.

9. Stöds av vetenskapliga studier

Eftersom de flesta av oss betraktar vetenskapliga bevis som ett plus påstår sig ofta bluffmakare ha sådana bevis, trots att de inte har det. I deras skrifter kan man finna hundratals skrifter uppräknade som påstås ge stöd åt deras påståenden. Men de referenser som ges kan vara omöjliga att spåra, feltolkade, passerade av tiden, irrelevanta, icke-existerande eller baserade på dåligt utförd forskning. Vad som räknas är inte antalet referenser utan deras kvalité och relevans, som den genomsnittlige läsaren kan ha svårt att bedöma.

10. Ta själv ansvar för Din hälsa!

Detta är kanske det mest kraftfulla argument som används av kvackare. Ty folk gillar i allmänhet tanken att de själva skall kontrollera sina liv. Kvackare drar nytta av denna inställning genom att ge sina kunder någonting att göra – t ex ta vitaminpiller, laga till specialkost, meditera osv. Denna aktivitet må ge psykologisk stimulans, men kostar ofta mer än det smakar. Priset kan vara psykologiskt (när desillusionen sätter in), fysiskt (om metoden innebär att man undviker effektiv behandling) eller socialt (man avleds från mera konstruktiva metoder).

11. Tänk själv!

Kvackare brukar ofta uppmuntra folk att bortse från vetenskapliga belägg (som de själva ej kan producera) och i stället se till personliga erfarenheter – deras egna eller dina. Men personlig erfarenhet är faktiskt inte det bästa sättet att avgöra om en metod är effektiv. Om någon känner sig bättre efter att ha använt sig av en produkt eller en metod är det naturligt att man tillskriver produkten eller metoden denna effekt. De flesta krämpor är dock självläkande. Också obotliga sjukdomar kan variera tillräckligt mycket dag från dag för att medge att kvackare vinner tilltro. Att överhuvudtaget göra något tenderar att ge en viss tillfällig lättnad i symptomen. Av dessa skäl är vetenskapliga studier och experiment nästan alltid nödvändiga för att avgöra om medicinska metoder verkligen är effektiva. Individuella erfarenheter ger sällan underlag för att skilja mellan orsakssamband och tillfälligheter. Inte heller kan man avgöra hur stor andel av patienterna som blir hjälpta utan en väl utformad studie, där framgångar och misslyckanden noga bokföres – någonting som kvackare aldrig brukar göra.

12. Vad har du att förlora?

Kvackare och vitaminhandlare vill att Du skall tro att deras metoder är ofarliga och att Du därför inte kan förlora något på att prova dem. Men om en metod inte är effektiv – spelar det då någon roll om risken för att den skall vålla skada är mycket liten? Därtill kommer, att vissa metoder verkligen är skadliga – andra skadar genom att hindra folk från att använda andra, effektivare metoder.

13. Om Du bara hade kommit tidigare!

Denna fras brukar användas om en behandling misslyckas. Den uppmuntrar patienter och deras anhöriga att bortse från förhållandet att det överhuvudtaget var ett misstag att konsultera en kvacksalvare.

14. Vetenskapen har minsann inte alla svaren!

Kvackare gör med hjälp av denna fras anspråk på att se längre och bortom vad den vetenskapliga medicinen kan erbjuda. Och om den senare har sina fel och brister – varför kan man inte själv få ha det?

Skillnaden mellan kvacksalveri och vetenskaplig medicin är inte att den senare vet allt. Men det man inte vet kan man så småningom ta reda på – och så sker också. Tanken att folk skall vända sig till kvackare då läkarvetenskapen visar sig maktlös är irrationell. Ty kvacksalveriet har varken några riktiga svar eller några metoder att finna sådana svar.

15. Var inte rädd att experimentera!

Det är visserligen sant, att vad som fungerar för en person kanske inte gör det för en annan med liknande problem. Men vetenskapliga metoder gör att vi kan avgöra vilka metoder som mest sannolikt kan fungera och vilka som inte ens är värda att försöka. Om en korg är full med uppenbart ruttna äpplen – är det då vettigt att provsmaka alla för att se om inte ett enda smakar lite gott?

16. Låt oss samarbeta!

Företrädare för s k alternativ medicin brukar ibland erbjuda sig att samarbeta med den vetenskapliga medicinen. Man erbjuder sig generöst att lägga alla meningsskiljaktigheter åt sidan ”för patientens bästa”, och föreslår att man skall ”ta det bästa från båda sidor”.

Detta skulle vara värdefullt, om det fanns något att erbjuda från deras håll. Vad nyttjar det att till effektiva metoder lägga ineffektiva? Kan en person med så dålig vetenskaplig insikt, att han tror på homeopati, förväntas lämna god medicinsk vård?

17. Var öppen för nya tankar!

Kvacksalvare framställer sig ofta som innovatörer och låter förstå att kritikerna är stelbenta, elitistiska, fördomsfulla och slutna mot nya tankar. Men frågan gäller inte detta. Frågan är om en metod fungerar eller inte. Vetenskapen erbjuder olika sätt att bedöma och förkasta ogrundade föreställningar. Dess läkekonst går framåt allteftersom nya metoder ersätter mindre effektiva. Kvackarnas metoder blir kvar så länge de efterfrågas och kan säljas.

18. Varför sopar ni inte rent framför egen dörr!

Detta argument hör man ofta då företrädare för kvackarna debatterar med medicinare. Varför gör ni ingenting åt felbehandlingar inom sjukvården? Mot farliga läkemedelsbiverkningar? Onödiga kirurgiska ingrepp?

Men bristerna i den gängse medicinen rättfärdigar inte kvacksalveriet. Att använda en metod felaktigt är inte samma sak som att använda fel metod – eller en metod som inte fungerar – och framhärda i det. En viktig skillnad är också att den vetenskapliga medicinen har inbyggda institutioner som skall beivra felgrepp, medan kvacksalvare mycket sällan kritiserar varandra.

19. Bevisa att vi har fel!

Kvackare försöker på detta sätt ställa vetenskapen på huvudet genom att av kritikerna kräva bevis för att man har fel.

– Hur kan ni veta att det inte fungerar om ni inte provat?

Närmare eftertanke säger dock, att det på varje riktig tanke, metod eller föreställning går en miljon möjliga felaktiga. Därför kan man faktiskt inte prova alla. En poäng med vetenskap är att den hjälper oss att skilja metoder, som med viss sannolikhet kan tänkas fungera, från sådana som sannolikt inte gör det. Man provar i första hand de förstnämnda.

Vidare har vi av samma skäl regeln, att den som fäller ett påstående bör kunna styrka det: han har bevisbördan. Metoder som inte i test visat sig fungera, och där ingen vettig teori finns som skulle göra sannolikt att de skulle fungera bör betraktas som värdelösa tills motsatsen bevisats. Denna regel kan inte åsidosättas under hänvisning till personlig erfarenhet.

Dessa regler bör gälla lika för alla, vetenskapliga eller ”icke-konventionella” medicinare.

20. Vi saknar pengar till forskning!

När man avkräver dem vetenskaplig dokumentation brukar kvackare ibland påstå att de saknar pengar för forskning. Men klinisk forskning kräver varken en massa pengar eller arbete. Grunden är noggranna observationer, detaljerad journalföring och långsiktig uppföljning av behandlingsresultat. Mycket sällan görs detta av alternativmedicinare.

Vetenskapliga studier, som skulle kunna vederlägga dem, är det sista de önskar. Och om en studie görs och blir negativ brukar de alltid hävda att den var felaktigt utförd, eller att de som värderade resultaten inte var neutrala. Hittills har vi inte hört att någon alternativmedicinare slutat för att vetenskapliga studier misslyckats med att visa att hans metod gör nytta.

21. Vi är alltför upptagna med att bota folk.

Detta svar hör man ibland då man frågar varför kvackare inte bokför sina goda resultat och skickar in dem till en vetenskaplig tidskrift. Nyckelfrågan är naturligtvis hur man kan veta att metoden botar folk om man inte för noggrann bokföring av resultaten.

Svaret är enkelt: Det kan man inte.

22. Man förföljde Galilei!

Vetenskapens historia är full av exempel på hur stora pionjärer och deras upptäckter stött på motstånd. William Harvey (blodomloppet), Joseph Lister (antiseptiken) och Louis Pasteur (bakterieteorin) är väl kända. Dagens kvackare hävdar alltså att de också är stora vetenskapsmän som ligger före sin tid.

Detta är mindre sannolikt. Om så ändå är fallet finns det ett sätt för dem bryta motståndet: att göra som sina stora företrädare och genom studier och experiment visa att deras idéer är riktiga.

23. Ni har rätt att välja behandling!

Så säger den som önskar att du skall bortse från att ingen önskar bli bedragen, i synnerhet inte vad gäller liv och hälsa. De som drabbats av sjukdom begär inte kvacksalvarens kur för att utöva sina rättigheter utan för att någon övertygat dem om att de kan hoppas på behandlingen. De lagar som sätter gränser för ”alternativmedicinen” och värdelösa patentmediciner riktas inte mot de sjuka utan mot dem som exploaterar de sjuka. Lagen om naturläkemedel kräver numera t ex att de produkter som bjuds ut på marknaden skall vara säkra och sannolikt effektiva. Om den bara skulle kräva säkerhet skulle man kunna sälja vad som helst till den godtrogne, så länge det inte dödade honom på fläcken.

24. Vi erbjuder alternativ!

Olika slagord har använts för att saluföra kvacksalveri. Under 70-talet skulle allt vara ”natur-” för att säljas. Under 80-talet var det ”helhetssyn” som gällde. Numera talar man om ”alternativ”. Men för att tala om alternativ på korrekt sätt bör det handla om två medel eller metoder med samma värde använt för ett speciellt ändamål (t ex två olika antibiotika). Då det gäller dåligt grundade metoder är emellertid termen vilseledande, eftersom sådana metoder eller medel inte erbjuder något alternativ till en dokumenterat effektiv behandling. Därför bör ordet ”alternativ” sättas inom citationstecken då det handlar om metoder som inte är vetenskapligt prövade eller allmänt accepterade inom vetenskapen .

Från More Ploys That May Fool You. Svensk översättning och bearbetning: Hans Isaksson