Vad händer när någonting brinner?
Under lång tid och redan i antiken ansågs eld vara en typ av grundelement, traditionellt vid sidan om luft, jord och vatten.
På 1600-talet tog Johann Joachim Becher (tysk läkare, kemist och nationalekonom) till sig nyare idéer och lade grunden till en teori som kemisten och läkaren Georg Ernst Stahl senare utvecklade och spred. Teorin hävdade att en speciell substans, av Stahl döpt till flogiston, var bundet i alla brännbara ämnen. Flogiston frigjordes när något brann och absorberades av luften tills den blev helt mättad och ingen ytterligare förbränning kunde ske.
Stämde ganska väl med vad man visste
Flogistonteorin var inte en ovetenskaplig teori för sin tid. Man visste att de flesta ämnen kunde delas upp in mindre beståndsdelar och de experiment man gjorde verkade stämma ganska väl med teorin.
Syre-teorin
Den franske kemisten Antoine Lavoisier lade på 1770-talet fram grunden till det som senare ersatte flogistonteorin; att syre låg till grund för förbränning. Man kan säga att flogistonteorin var på rätt spår, men att man hade vänt på hur det är. Istället för eld drivs av att ett ämne lämnar det brinnande materialet och absorberas i luften, så är det så att syre från luften förenar sig med ämnen i det som bränns.
Vetenskapliga metoden
Hur flogistonteorin utvecklades och senare ersattes med syre-teorin är ett exempel på hur den vetenskapliga metoden fungerar. Observationer, hypoteser och experiment vägs samman, ifrågasätts och prövas, och teorier vägs mot varandra tills man når fram till den förklaringsmodell som bäst stämmer överens med verkligheten. Flogistonteorin var inte pseudovetenskaplig i sig, även om den var felaktig. När observationer och mätningar ledde fram till en bättre teori så övergavs den och ersattes med något som var mer korrekt.
Länkar:
Wikipedia: Phlogiston theory
Wikipedia: Antoine Lavoisier, oxygen theory of combustion
Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresseområden, dvs vetenskap, pseudovetenskap, myter, konspirationsteorier eller skeptikerrörelsen som sådan.
Det är ett intressant exempel när en teori ersätts av en ny.Det kan vara skäl att hänvisa till Thomas S. Kuhn bok ” The structure of scientifc revolutions” där folgistonteorin och syrets upptäckt diskuteras som ett exempel på en vetenskaplig revolution och byte av vetenskapligt paradigm. Ett alvarligt problem med flogistonteorin var att vissa ämnen vägde mer efter förbränningen så man måste anta det aviga och störande antagandet att flogiston kunde ha negativ vikt!?. Kris alltså. Och syre förbränningsteorin löste detta och introducerade ett stort antal nya vetenskapliga frågeställningar.
En intressant sak i sammanhanget är att Lavosier hade en elementlista på sin laboratorievägg och förutom de då kända grundämnena fanns ytterligare ett ämne med caloric. Detta var ett annat hypotetiskt ämne som ansåg finnas i varierande grad och ombesörjde dels värmeledning och dels förklarade det värmeinnehållet i ämnen. I likhet med flogestone hade caloric en del exotiska egenskaper som tex masslöshet . IOM den mekaniska synen på värmeläran övergick vetenskapen till att förklara värdeöverföring med vibrationer istället. Värmekapacitivitet mättes i calorier och en välkänd punchsort fick namnet caloric efter ännu ett illustert ämne som inte fanns. Det finns ett myller av sådana.