post id: 25891
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=25891
  

Det brutala mordet på Kitty Geno­vese 1964 ledde till studier av det som är känt som Åskådar­effekten (eng. the Bystander effect). Det är en socialpsykologisk teori som går ut på att ju fler personer som ser någon som är i nöd, desto mindre benägenhet har varje individ att ingripa. Enligt en nyhetsartikel i The New York Times bevittnade 38 personer hur en gärningsman knivhögg, våldförde sig på, och mördade Kitty Genovese. Ingen ingrep eller ringde polisen förrän efter mannen hade flytt från platsen. Psykologiforskarna Latané och Darley förklarade fenomenet med så kallad ansvarsdiffusion. Med det menas att ju fler som bevittnar än händelse, desto mindre personligt ansvar känner var och en som ser på. “Någon annan har säkert redan ringt polisen, så jag behöver inte göra det.”

Någon annan har säkert redan ringt polisen, så jag behöver inte göra det

Forskning

En mängd forskning har bedrivits om ämnet, mestadels i “lab-miljö”. I sådana arrangerar man situationer där skådespelare verkar vara i behov av undsättning och noterar hur åskådare reagerar, åskådare som tror att det är en riktig nödsituation. Även enkät­under­sökningar har gjorts där man frågar hur den svarande tror att de själva eller andra skulle reagera i hypotetiska situationer. Många resultat tycks bekräfta fenomenet. En förklaring verkar vara att om det råder tveksamhet om vad som sker så ser vi ofta till hur andra reagerar. Om de också avvaktar blir vi också osäkra, vilken kan leda till att ingen gör någonting alls, eller reagerar för sent.

Senare fakta i fallet Genovese

2007 visade en artikel i American Psychologist att mycket av rapport­eringen av Genoveses mord inte stämde. Antalet vittnen var betydligt färre än de 38 som angivits, kanske så få som två stycken. Andra hade varit i närheten, men utan möjlighet att förstå vad som skedde. Dessutom tillkallades polisen tidigare än vad som sagts. The New York Times sade själva 2016 att deras ursprungliga rapportering hade varit “missvisande” och att den “i stor utsträckning överdrev antalet vittnen och vad de hade uppfattat [av situationen]”.

Nyare rön

Kulturantropologen Marie Rosenkrantz Lindegaard publicerade 2019 en stor uppmärk­sammad studie som, till skillnad mot många tidigare studier, analyserade verkliga fall snarare än arrangerade experiment. Studien fann att i motsats till vad man kunde förvänta sig av tidigare forskning, så ökade chansen att bli hjälpt ju fler som bevittnade ett brott eller en nödsituation. Lindegaard fann att det i praktiken alltid var någon som ingrep om många personer var närvarande.

Finns det en “Åskådareffekt”?

Människor är komplexa varelser och hur de beter sig i social situationer är svårt att studera. Vilken typ av fara någon befinner sig i spelar in, liksom åskådarens tillit till andra och hur oväntad situationen är. Kulturella skillnader och förväntningar kan påverka ens beteende. Dessutom kan det också vara svårt att ens fastställa en exakt definition av Åskådar­effekten. Är då hela idén en myt? Inte nödvändigtvis.

De flesta studierna har fokuserat på den enskilda individens benägenhet att ingripa. Lindegaards slutsatser ovan, som allmänt återgavs som att Åskådar­effekten inte finns, handlade om den utsattes chanser att bli undsatt. Det är två olika saker – ett ökat antal åskådare skulle mycket väl kunna kompensera för det faktum att varje enskild individ blir mindre benägen att ingripa.

Länkar:

Neurologicablog: The Bystander Effect
Netherlands Institute for the Study of Crime and Law enforcement: Bystander effect in street disputes disquestioned (sic)
Wikipedia (en): Bystander Effect

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.