Marseffekten vederlagd

Publicerat i Folkvett nr 1/1995.

På 1950-talet gjorde fransmannen Michel Gauquelin (död 1991) stora statistiska undersökningar för att pröva astrologin. Han fick inget som helst stöd för traditionella astrologiska föreställningar. Däremot fann han att människor ”födda i” vissa konstellationer var överrepresenterade i vissa yrkesgrupper. Sambanden var små, dvs överrepresentationen var liten. Eftersom grupperna var stora var ändå den statistiska signifikansen hög.

Det mest kända av dessa samband är mars-effekten: Hos mycket framgångsrika idrottsmän var det något vanligare än hos andra människor att mars stod i öster eller i zenit vid födelseögonblicket. Mars-effekten har blivit mycket uppmärksammad, och har ofta (helt felaktigt) framställts som ett stöd för gängse astrologi.

Vid en konferens i Belgien i september 1994 presenterades resultatet av en oberoende undersökning av marseffekten. Födelsedata hos 1066 franska idrottare och hos en kontrollgrupp om 85820 personer hade analyserats. Man fann inget spår av någon Mars-effekt.

Varifrån fick då Gauquelin sin marseffekt? De flesta skeptiker (bl.a. jag själv) har nöjt sig med att hänvisa till att effekten kan vara en ren slumpeffekt. Vid samma konferens lade Jan W. Nienhuys från Holland fram ett material som gör att vi bör revidera vår uppfattning. Förklaringen är i stället skrivfel i Gauquelins underlagsmaterial.

Eftersom urvalet i den nya franska undersökningen överlappade med urvalet i Gauquelins ursprungliga studie gjordes en genomgång av de överlappande namnen. Det visade sig då finnas en del felaktiga födelsedata i Gauquelins material. Dessa kunde förklaras med skrivfel, otillräckliga efterforskningar, etc. Gauquelin hade också försökt att korrigera sådana fel. Problemet var emellertid att hans korrigeringar var selektiva. Fel som stred mot hans hypotes hade blivit korrigerade, sådana som bekräftade hypotesen hade däremot fått stå kvar.

Lärdom: I ett stort statistiskt material kan även små skevheter leda till statistiskt signifikanta effekter. Att upptäcka skevheterna i efterhand är ofta svårt och mycket tidskrävande.

Sven Ove Hansson

(Källa: Der Skeptiker 4/1994.)