post id: 31855
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=31855
  

En alternativ ”behandlings­form”

Naturopati (inte att förväxla med Naprapati ), eller naturmedicin, är en form av alternativ­medicin som traditionellt undviker användning av så kallat ”invasiva” eller ”icke-naturliga” läkemedel. Termen betyder ”naturlig läkning” och en stor del av dess popularitet kan som namnet antyder förklaras av det logiska felslutet vädjan till naturen.

Naturopatin tog fart i slutet av 1800-talet när tysken Benedict Lust – känd som ”den amerikanska naturmedicinens fader” – introducerade konceptet i USA. Han definierade naturmedicin som en bred disciplin snarare än en särskild metod och inkluderade sådana tekniker som hydroterapi, örtmedicin och homeopati, måttligt födointag, och total avhållsamhet vad gäller te, kaffe och alkohol.

Fram till 1930-talet växte metoden snabbt för att sedan minska under efterkrigstiden i och med antibiotika och moderna medicinska framsteg. I takt med att så kallat mer ”holistiska” hälsobehandlingar ökade i popularitet under 1970-talet, fick naturopatin större genomslagskraft. I flera stater i USA och Kanada har utövare nu tillstånd att använda termen ”N.D.” eller ”Naturopathic Doctor” (naturläkare).

Varför naturopati är problematiskt

Naturopati är en pseudovetenskaplig och skadlig ”disciplin” av fler orsaker. Evidens saknas. Den baseras nästan uteslutande på anekdoter, på utövarens subjektiva antaganden, och argumentet att allt som är ”naturligt” måste vara bättre än sådant som är ”konstgjort”. Det förs ofta också fram en stor mängd av argument av typen vädjan till tradition, trots att vi vet att allt som är traditionellt inte nödvändigtvis är bra. Naturopati är ett godtyckligt sammelsurium av olika idéer, varav de flesta saknar vetenskapligt stöd:

Naturopati är ett god­tyckligt sammel­surium av olika idéer, varav de flesta saknar veten­skapligt stöd

Homeopati

Homeopatiska medel innehåller vanligtvis ingen aktiv substans överhuvudtaget. Istället ska preparaten innehålla någon form av ”minnen” eller ”vibrationer” av det ämne som, även det helt utan rationella argument, ska var gynnsamt. En längre artikel om varför homeopati saknar trovärdighet och evidens finns här.

Örtmedicin

Till skillnad från homeopati så innehåller örter och växter inte sällan ämnen som faktiskt har en inverkan på kroppen. Flera godkända läkemedel baseras också på samma verkningsfulla ämnen. Men i motsats från konventionell medicin så mäter och testar man inte preparaten på samma sätt. Det leder till att man har väldigt dålig kontroll på koncentrationen av dessa ämnen. Hur stor är ”en nypa” av Johannesört? Hur påverkas koncentrationen och proportionerna av de aktiva ämnena av om plantan har vuxit i skugga / sol / mineralfattig eller bördig jord? Inom konventionell medicin däremot, så vet man exakt hur mycket aktiv substans en medicin innehåller.

Brist på standardisering

Trots att det finns utbildning i naturopati så är varje utövare fri att applicera sin ”läkekonst” hur de önskar (inom lagens råmärken). Naturopati är oreglerad och som patient vet man inte hur mycket godtycke som ligger i den behandling man rekommenderas.

Måttligt födointag och avhållsamhet

Att inte äta mer än man behöver är självklart bra. Det är i vårt samhälle väldigt lätt att överkonsumera. Vi vet också att alkohol och andra droger är skadliga för kroppen. Men detta är inte unika insikter som naturopater har utan något som är allmänt känt. Dessutom rekommenderas helt utan evidens också avhållsamhet från vissa harmlösa födoämnen, såsom kaffe eller te.

Ackreditering

Det finns flera ackrediterade högskolor som erbjuder kurser i naturmedicin, dock inte i Sverige. Utbildningen omfattar vanligtvis grundläggande medicinsk diagnostik och förfaranden, till exempel rudimentära fysiska undersökningar och vanliga blodprover, jämte pseudo­vetenskapliga metoder som till exempel homeopati och akupunktur. Det bedrivs på många håll en aktiv kampanj för att fortsätta att använda termerna läkare eller doktor i naturopati. Detta, tillsammans med den ackreditering och licensiering som finns i vissa länder, ger naturopatin en oförtjänt status som vilseleder patienter att tro att naturopater har en medicinsk utbildning som motsvarar den som vetenskapligt utbildade läkare har.

Britt Marie Hermes

Britt Marie Hermes är ett välkänt namn i skeptikerkretsar. Hon fick sin ”N.D.” 2011 från Bastyr University efter att ha satsat tusentals dollar på utbildningen. Hon blev först licensierad som naturopatisk läkare i delstaten Washington. Där genomförde hon sedan en ettårig praktikperiod på en naturopatisk klinik i Seattle med inriktning på pediatrik och familjemedicin. Hennes ”utbildning” gav henne tillstånd att skriva ut läkemedel och beställa tester som röntgen, MRT (Magnetresonanstomografi, ofta felaktigt kallat ”magnetröntgen”) och blodprov, trots att hon inte har någon egentlig medicinsk utbildning.

Så småningom insåg hon dock att trots de enorma summor pengar och tid som hon hade lagt ner, var det hela i princip värdelöst och pseudovetenskapligt. Det var då hon blev något av en hjälte inom skeptikerrörelsen. Hon startade en aktiv kampanj mot naturopati, främst genom sin blogg Naturopathic Diaries. Detta resulterade i att hon 2016 erhöll det prestigefyllda Ockhams-priset i Storbritannien.

2017 stämdes hon av den amerikanska naturläkaren Colleen Huber, som ansåg sig förfördelad av Hermes blogg trots att hon aldrig hade nämnts vid namn där. Huber försökte hävda personlig skada bara genom att Hermes hade kritiserat naturopati i allmänhet. Efter att skeptiker runt om i världen ställt upp och bistått med juridisk finansiering blev Hermes så småningom friad i rätten.

Britt Marie Hermes har sedermera gått vidare och påbörjat en ny karriär som forskare i mänsklig genetik.

Länkar:

• Edinburgh Skeptics: Naturopathic Medicine
• The ESP (the European Skeptics Podcast): Episode #050, feat. Britt Hermes
• Britt Marie Hermes blogg: Naturopathic Diaries

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.