post id: 32810
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=32810
  

Vilka näringsämnen har du brist på? Och vilka gifter har du för mycket av? Ett enkelt sätt att ta reda på det är genom ett urin- eller blodprov. Men sådana test avspeglar dagsformen och kan ge olika resultat från dag till dag, timme till timme. Därför rekommenderar många inom alternativmedicinen att man istället analyserar håret. Hårstrån byggs upp under relativt lång tid och tänks arkivera de ämnen som funnits i kroppen under hela den tiden. Dessutom får man också uppgifter om ämnesomsättning, hormonbalans och liknande, samt rekommendationer för hur läget kan förbättras. För i likhet med alla andra alternativmedicinska diagnosmetoder får patienten aldrig veta att hennes värden är utan anmärkning; det finns alltid åtskilligt att förbättra.

Det ska poängteras att håranalys kan vara ett användbart vetenskapligt verktyg, rätt använt i rätt sammanhang. Till exempel kan man se om en person använt droger, eller mäta tungmetaller vid förgiftningar. Men hur är det med näringsvärden under lång tid? Kan hår användas för att ta fram sådana mänskliga årsringar?

Ovetenskaplig harmineralanalys med fokus på näringsvärden och halsa började användas i USA på 1970-talet, och på 1980-talet kom företeelsen till Sverige. Redan från början förekom den sällan om någonsin ensam, utan ingick i sortimentet hos homeopater, zonterapeuter, frekvensterapeuter med flera. Dessa förmedlar ofta analyserna, och hjälper till med de behandlingar som rekommenderas. Idag kan en analys kosta omkring 1500-2000 kr. Vad får man för de pengarna?

När man ska undersöka vad hårmineralanalys går för är ett vanligt grepp att skicka in flera prover från samma person men påstå att de kommer frän olika personer. Sådana studier har gjorts sedan analyserna blev vanliga och har alltid fått samma resultat. Man kunde förvänta sig ett antal kopior av samma värden, eventuellt med mindre variationer. Vad man får är lika manga analyser som fiktiva personer, där både mätvärden och rekommendationer varierar kraftigt.

Det kan bero på att laboratorierna använder olika metoder eller är direkt slarviga. Men framför allt beror det på ett grundläggande problem med hårmineralanalys: Hår återspeglar inte kroppens mineralhalter. Det sitter på kroppens utsida och utsatts för såväl avgaser, rök och matos som badvatten, schampon, sprayer, hårfärgningar, permanentbehandlingar och annat. Laboratorier kan försöka att avlägsna sådana. föroreningar men det kan göras på olika sätt, görs ibland inte alls, och man kan fråga sig om det ens är teoretiskt möjligt att avlägsna allt. Och vad goda ämnen beträffar sa behöver de inte finnas i håret över huvud taget. I djurförsök visade sig råttor med zinkbrist ha päls som inte hade zinkbrist, och vitaminer avlagras inte alls i hår. Halterna av olika ämnen kan variera, inte bara från strå till strå utan även i olika delar av samma hårstrå. Sammantaget anses metoden därför inte medicinskt godtagbar, som Nationalencyklopedin formulerar det.

Aven när själva mätningen återger korrekta halter kan det gå fel. Som när en kvinna i Norge fick sitt hår analyserat, och mätningen visade förhöjda värden av litium. Det berodde på att hon regelbundet tog litium, vilket i sin tur berodde på att hon ordinerats det för en bipolär sjukdom. Den amerikanske läkaren som skrev analysen, utan at träffat henne eller konsultera hennes journal, rekommenderade henne att sluta med litium. En tid därefter hamnade patienten på sjukhus. Hennes norska behandlare menade att hon bara hade förmedlat analys och rekommendationer (som även inbegrepp kostomläggning, ljusbehandling, samtalsterapi, massage akupunktur och ”energibehandling”). Det imponerade inte på Statens helsetilsyn, som gav behandlaren en varning.

Not: Texten är tagen (med tillstånd) från Peter Olaussons bok “Kvacksalveri! Från blodiglar till detox” (2021).
ISBN 978-91-7469-416-1, Ordalaget Bokförlag. ©2021 Ordalaget och Peter Olausson
 

 

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.