Det finns flera olika teorier om hur ryktet om plastkulor i margarin har uppstått, vilket också beskrivits av Bengt af Klintberg i boken Råttan i pizzan (1986). En teori är att ungefär samtidigt med de bredbara margarinerna lanserade Bofors en tandkräm som innehöll små plastkulor som hade en milt slipande effekt som skulle förbättra rengöringseffekten. Genom en sammanblandning trodde man att plastkulor även fanns i margarin och att det var därför det gick att bre direkt från kylskåpet. En annan anledning till ryktet kan vara att om man tittar på margarin i ett mikroskop, kan de vatten-/mjölkdroppar som är emulgerade i fettet se ut som små runda kulor.
Ryktet om plastkulor i margarin har dementerats många gånger men förekommer fortfarande som en vandringssägen.
Ryktet om plastkulor var särskilt vanligt bland radikala studenter. Dessa såg dåvarande Margarinbolaget som en del i en stor multinationell koncern som var mer intresserade av att tjäna pengar än att se till konsumentens bästa. Flora-affischer med texten “rikt på livsnödvändigt fleromättat fett” målades med extra text, “rikt på plast”.
Margarin började tillverkas redan på 1800-talet och innehöll då främst animaliskt fett. Under 1900-talet gick utvecklingen från margariner med mer animaliskt fett till margariner med mer vegetabiliskt fett och vegetabilisk olja. En större andel olja gör margarinet mjukare och bredbarheten förbättras. Kylning och bearbetning av fettemulsionen under tillverkningen påverkar också bredbarheten. Flora lanserades av Margarinbolaget 1965 som det första bredbara margarinet direkt från kylskåpet! Detta var något helt nytt och det visades till och med ett inslag i TV-Aktuellt om detta. Flora blev så populärt att det tog slut i butikerna och Margarinbolaget uppmanade konsumenterna i annonser att i första hand välja Flora till smörgås och välja sitt vanliga hushållsmargarin till stekning och matlagning. Allt för att Flora skulle räcka till alla!
Under 1971 fick Margarinbolaget de första frågorna om plastkulor i margarin. Man trodde att man tillsatt plastkulor för att förbättra bredbarheten. De som ringde konsumentinformationen hade hört ryktet från bekanta eller bekantas bekanta. Ett år senare hade även Mjölkfria Linnéa blivit inblandat i ryktet.
Livsmedelsverket fick också frågor och anmälningar från oroliga konsumenter och där gjordes till slut en rutinanalys av olika margariner. Naturligtvis kunde inte plastkulor påvisas i något margarin! Detta resultat publicerades i Livsmedelsverkets tidskrift Vår Föda nr 10/72 under rubriken “Inga plastkulor i margarin”.
Ryktet har dementerats ett flertal gånger, av Livsmedelsverket, genom Bengt af Klintbergs bok, samt naturligtvis av Sveriges margarinproducenter. Ryktet lever dock fortfarande och några gånger per år får vi samtal till vår Konsumentinformation angående plastkulor i margarin. Några har tagit ryktet för att vara sant och är oroliga, andra vill mer få bekräftat att “det kan väl ändå inte vara sant?”. Glädjande nog så tror de på oss när vi berättar att det bara är en myt och skröna.
Först som sist – ryktet om plastkulor i margarin är helt osant. Det har aldrig funnits, finns inte, och kommer inte att finnas plastkulor i margarin. Ryktet om plastkulor i margarin finns endast i Sverige, så vitt vi vet har det inte dykt upp i något annat land, inte ens i de nordiska grannländerna.
Text: Eva Skoog, dietist, Unilever Bestfoods, Näringsinformation
Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresseområden, dvs vetenskap, pseudovetenskap, myter, konspirationsteorier eller skeptikerrörelsen som sådan.
Kan tillägga att Bengt af Klintberg utsågs till Årets folkbildare 1994. /Dan L