post id: 35220
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=35220
  

I stort sett alla har upplevt fenomenet – ge en samling barn godis eller läsk och sockret i produkterna förvandlar även de mest skötsamma änglar till ett gäng vilda ligister. De rusar runt, skriker ohämmat och klättrar på möblerna, omöjliga att kontrollera.

Tidiga observationer

Redan 1947 publicerade Theron G Randolph en studie som undersökte sambandet mellan mat och barns beteenden. Han inriktade sig främst på olika matallergier men tyckte sig också se orsakssamband mellan majssirap (glukossirap) och symptom på till exempel trötthet och irritation.

På 1970-talet framfördes idén att socker orsakade en reaktion i form av hypoglykemi (lågt blodsocker) hos barn efter en måltid. Symptomen var ångest, förvirring och irritation. Detta ansågs bero på antingen en överreaktion på hypoglykemi alternativt någon form av ”sockerallergi”.

I lekmanna­kretsar anses ofta i stället att barnens beteende beror på över­stimulans på grund av kortvariga blodsockertoppar, det vill säga hyperglykemi (motsatsen till hypoglykemi). Studier visar dock att hyperglykemi dock inte orsakar hyperaktivitet. Symptomen på hyperglykemi är i stället främst törst, ökad urinering, utmattning, irritation och illamående. Detta är ju också vad de flesta vuxna upplever. Varför skulle vara annorlunda hos barn?

Trots detta så populariserades under 1970- och 1980-talen idén om ett samband mellan socker och hyperaktiva barn. Detta fick snabbt starkt fäste i populärkulturen. I alltifrån tecknade serier till TV-serier och film blev det en etablerad sanning att socker får barn att bete sig på ett visst sätt.

Vetenskapliga studier

Ny forskning har utförts under 1990-talet och framåt. Man insåg att vuxnas observationer av barn kunde vara missvisande. Nya studier fokuserade därför på att eliminera de vuxnas förväntningar på barnens beteenden.

Resultaten var tydliga: ju mer man dolde för observatörerna hur mycket socker barnen hade fått i sig, desto mindre hyperaktivitet rapporterades. Men föräldrar och andra vuxna som trodde att barnen hade konsumerat mycket socker rapporterade oftare att de var överaktiva, även när inget socker var inblandat.

Varför är myten så ihärdig?

En enkel förklaring är att barn ofta får socker får i sig socker i situationer som redan i sig gör dem uppspelta: barnkalas, fester, julafton eller liknande tillfällen. Det kan också finnas en önskan om att skylla sitt eget barns ”dåliga beteende” på utomstående faktorer – ”Mitt barn skulle inte uppföra sig på det här viset om det inte var för att… (sätt in valfri utomstående orsak här, till exempel socker)”. Upplevelsen förstärks också lätt av bekräftelsebias – det vill säga att varje gång vi ser överaktiva barn som just har råkat ätit godis förstärks vår uppfattning och när det inte inträffar så lägger vi det inte på minnet eller ser det som ett undantag från regeln.

Är då inte socker något man bör undvika?

Självklart bör man vara måttlig med socker, både som vuxen och som barn. Söt mat triggar mycket lätt ett begär som kan leda till överkonsumtion. Socker är väldigt rikt på energi, och energi har varit en bristvara i mänsklighetens historia. Vi är därför ”hårdkodade” att föredra söt och energirik föda, och det gör det svårt att begränsa intaget. I modern tid, när vi ofta har god tillgång till föda, är detta ett problem. Ett överdrivet intag av socker kan leda till bland annat karies, fetma och diabetes. Viss forskning indikerar även ett samband mellan långvarig överkonsumtion och ADHD (även om mer forskning behövs).

Men slutsatsen är att det inte finns belägg för att socker orsakar hyperaktivitet hos barn.

Länkar:

• Medical News Today: Medical myths: Does sugar make children hyperactive?
• Medline Plus: Hyperactivity and sugar

 

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.