post id: 36014
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=36014
  

Vad handlar det om?

Det var under presidentvalsdebatten mot vicepresident Kamala Harris den 11 september som utmanaren och förre presidenten Donald Trump ombads besvara en fråga från moderatorn om varför han agerat för att stoppa ett politiskt förslag som hade utökat bemanningen vid den mexikanska gränsen från att röstas igenom i kongressen. Efter en retorisk omväg via det annalkande tredje världskriget landade han i följande påstående om migranter i Springfield, Ohio:

”De äter hundarna, människorna som kommit, de äter katterna. De äter husdjuren som tillhör de människor som bor där, och det är vad som händer i vårt land, och det är en skam.”

Moderatorn var uppenbart förberedd på eventuella behov av faktagranskning och kunde kvickt meddela att Springfields stadschef bekräftat att det inte finns några trovärdiga uppgifter på att husdjur skadats av migranter. Trump påstår vidare att han sett folk på TV vittna om att deras hundar kidnappats och använts som mat.

(BBC Verify tittade senare på arkivfilmer från alla större amerikanska TV-kanaler samt använde nyckelord för att söka efter relevanta filmklipp på sociala medier, men lyckades inte identifiera någon tv-sänd intervju som motsvarar den beskrivningen. Tyvärr tar debunkning längre tid än det tar att slänga ur sig påståenden på känsla, varför det inte kunde adresseras under den livesända debatten.)

Var tusan fick han det ifrån?

Påståendet kan lätt uppfattas som slumpmässigt taget ur luften i ett inspirerat ögonblick på högvarv, men den rasistiska retoriken har genomsyrat hela Trumps presidentvalskampanj. I maj jämförde till exempel Trump invandrare med Hannibal Lecter, den fiktive seriemördaren och kannibalen känd från filmen När lammen tystnar (1991).

Det specifika påståendet om att migranters okonventionella kostvanor hotar samhället verkar ha kommit från ett antal olika källor som har förvandlats till en sammanhängande – men grundlös – berättelse bland Trumps följare. Det kan ha startat med ett kommunalt möte i Springfield den 27 augusti, där en stadsbo levererade en lång tirad om haitiska invandrare, bland annat att de skulle ha dödat parkänder för matlagning. I en lokal facebookgrupp publicerades ett inlägg om en haitisk invandrare som ska ha dödat en katt tillhörande inläggförfattarens “grannes dotters kompis”. (Läs mer om vandringssägner nedan.)

Separat från det började en nyhet cirkulera om en kvinna som arresterats för att ha dödat och ätit en katt. Även om den incidenten berörde en amerikansk medborgare och skedde i en annan stad, 27 mil bort, så började det snabbt påstås att det handlade om en haitisk kvinna i Springfield.

Ryktena plockades upp och spreds av Trumps vice­president­kandidat JD Vance (senator för delstaten Ohio). På plattformen X påstod han att bekymrade invånare hört av sig till honom om försvunna husdjur. Vid ett politiskt möte veckan innan presidentvalsdebatten anklagade Trump specifikt invandrare från Haiti för att ha “tagit över” Springfield och kidnappat invånarnas hundar. Techentreprenören Elon Musk (som inte gjort någon hemlighet av sitt stöd till Trumpkampanjen) uppmuntrade sina nästan 200 miljoner följare på plattformen X att skapa och sprida AI-genererade bilder av Trump som katternas räddare. Därefter rullade hjulen på utan ytterligare behov av knuffar.

För att vara tydlig: det finns alltså inga som helst belägg för att haitier kidnappar Springfieldinvånares husdjur och äter dem.

En vandringssägen

Historiker som intervjuats i amerikanska medier de senaste dagarna konstaterar mer eller mindre enhälligt att det rör sig om en rasistisk trop med hundratals år på nacken. Särskilt vid större migrationsvågor har rykten om “de okändas” seder och bruk en tendens spridas vitt och brett bland den inhemska befolkningen. Rykten om konsumtion av hund-, katt- och råttkött (för att inte nämnda fladdermöss, som vi nog minns från covidpandemin) och andra “främmande” matvaror har historiskt ofta kopplats samman med människor från asiatiska länder. Italienare har nedsättande kallats för “vitlöksätare” i sina nya länder och mexikanare har sedan länge hånats och förminskats för sin bönbaserade cuisine.

Springfield, en stad med cirka 60 000 invånare, har under de senaste fyra åren tagit emot 15 000-20 000 migranter, många av dem från Haiti, i jakt på arbeten i den växande tillverkningsindustrin. Stadens borgmästare har medgett att det har lett till en ansträngd situation för skola och sjukvård, samt att en befintlig bostadskris blivit ännu värre. Slitningar har uppstått mellan stadens medborgare, vilket har lett till rykten om voodooritualer och också konsumtion av katter, hundar och änder. (Värt att notera är att majoriteten av inflyttade haitier är i Springfield helt legitimt, till motsatts till Trumps återkommande påståenden om illegal invandring.)

Det är helt enkelt en vandrings­sägen. En urban myt, en klintbergare. I den klassiska folksägen­samlingen Råttan i pizzan (Norstedts förlag: 1986) av folklivsforskaren och etnologen Bengt af Klintberg (Årets folkbildare 1994) finner man flera exempel på myter med bekanta inslag.

Boktitelns myt går ut på att en bit inflammerat råttkött (alternativt en tand från en råtta) upptäcks sitta fast mellan tänderna hos en besökare på en pizzarestaurang i Stockholm, vars tandläkare larmar hälsovårdsnämnden. Pizzerian i fråga kontrolleras av av en inspektör, låset till ett mystiskt rum bryts upp och ett kylrum fullt av slaktade och upphängda råttor upptäckts. Enligt vandringssägnens sedvanliga upplägg har händelsen upplevts av en bekant till en bekant till vem som än berättar historien.

Historien om råttan i pizzan gick som en löpeld genom Stockholm 1973; bara från sina etnologistudenter hörde Klintberg ett tjugotal versioner av historien. Han spårade vandringssägnen till flera västeuropeiska länder. Runt 1960 sägs någon ha besökt en kinarestaurang i London och fått en del av ett kattben i halsen. På 70-talet blev kattbenet ett råttben och händelsen ska istället ha skett i Paris, eller i Danmark eller Tyskland, på en kinesisk eller en jugoslavisk restaurang. En relaterad vandringssägen säger att sophämtare i Göteborg rapporterat om en suspekt mängd tomma kattmatsburkar bland en kinesisk restaurangs sopor, en uppgift som Klintberg spårat bakåt till 1950-talets New York via rykten i Frankrike och Tyskland. En mer extrem variant menar på att det är schäferhuvuden som hittats bland restaurangsoporna, alternativt att kattsvansar skymtats under kastrullock.

Klintberg menar att den troligaste förklaringen till den lavinartade spridningen av dessa sägner i början av 1970-talet beror på ökningen av billiga utländska restauranger i de nämnda länderna i slutet av 1960-talet, särskilt kinesiska restauranger och pizzerior:

Förklaringen måste vara att den vädjar till latenta fördomar om asiater och sydeuropéer. Deras mat ser inte ut som vår och smakar inte som vår; vem vet vad den egentligen innehåller? Sägnen är ett uttryck för en etnocentrisk misstro mot och rädsla för det som är främmande. (sida 66)
 

 
Länkar:

• City of Springfield, Ohio, “City Commission Meeting, Aug. 27, 2024”, YouTube (från 01:10:30)
• Gold, M., “Trump, Bashing Migrants, Likens Them to Hannibal Lecter, Movie Cannibal”, The New York Times, 12 maj 2024
• Jingnan, H. & Garsd, J., “JD Vance spreads debunked claims about Haitian immigrants eating pets”, NPR, 10 sep 2024
• Thomas, M. & Wendling, M., “Trump repeats baseless claim about Haitian immigrants eating pets”, BBC, 12 sep 2024
• McDaniel, J., Kaur, A., Paúl, M. L. & Chery, S., “Trump’s false claim about Haitian immigrants eating pets invokes racist trope”, Washington Post, 14 sep 2024

 

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresseområden, dvs vetenskap, pseudovetenskap, myter, konspirationsteorier eller skeptikerrörelsen som sådan.