Det sägs att det i västra Atlanten finns ett triangelformat område där mängder av fartyg och flygplan försvunnit, ofta under mystiska omständigheter. Ibland har man hittat båtar utan en människa ombord, och inte minsta antydan till vad som hänt … Andra gånger är besynnerliga och osammanhängande radiomeddelanden det sista man hör.
Flera förklaringar har lanserats. De mest fantasifulla berättar om naturlagar som bär sig underligt åt, ”portar till andra dimensioner”, flygande tefat eller kanske någon koppling till Atlantis? Den mest vetenskapliga teorin går ut på att gas bubblar upp från stora gasfickor i havsbottnen. Gasen minskar vattnets bärkraft vilket sänker även de största fartyg på nolltid, och flygplanens motorer stannar när de inte får någon luft. På så sätt förklaras såväl plötsliga försvinnanden som andra märkliga observationer.
Förklaringen låter trovärdig och kan mycket väl ligga bakom en del händelser, såväl i detta område som på andra ställen. Den lanseras ofta som en ”naturlig” förklaring av fenomenet Bermuda-triangeln, som motvikt till de uppenbara galenskaperna. Men i själva verket behövs ingen av dem. De allra flesta försvinnanden har redan förklarats. De kan delas upp i fyra kategorier:
Försvinnanden som inte ägt rum i eller i närheten av triangeln. Trots att Bermudatriangeln är mycket stor har många försvinnanden som förknippas med den ägt rum på helt andra ställen. Mary Celeste, ett av de mest kända ”fallen”, hittades övergiven utanför Portugal.
Förklaringar undanhålls. Som när motorn på John and Mary havererade och besättningen gick ombord på ett annat fartyg. Den drev vidare, hittades och verkade onekligen mystisk till den fick sin förklaring. Men denna tas inte med i mytversionerna. Inte heller de många fall där haverikommissionen kommit fram till en slutsats.
Omständigheter förvrängs eller undanhålls. Brister på flygplan och fartyg nämns inte. En orkan som drev fram i området vid tillfället nämns inte, eller förfalskas till vackert väder, som i fallet med Raifuku Maru. Radiomeddelanden görs mer mystiska än vad de faktiskt var. Otränade piloter framställs som erfarna. De två sistnämnda förekommer i det mest kända fallet, ”Flight 19” med fem plan som försvann 1945.
Rena påhitt? Särskilt bland de allra märkligaste fallen verkar flera inte finnas belagda över huvud taget. Som till exempel den bisarra historien om Carolyn eller Helen Cascio, som i radion berättade om hur hon flög över okända obebodda öar samtidigt som folk på marken såg hennes plan.
Försvinnanden, mystiska haverier och andra händelser inträffar över hela jorden. Myten om Bermudatriangeln går ut på att sådant skulle vara vanligare i det området, vilket alltså inte stämmer. Idén lanserades på 1950-talet, fick fastare form på 1960-talet och internationellt genombrott 1974 med Charles Berlitz bok Dödens triangel. Den helt opålitliga boken (som till stor del handlar om helt andra mysterier) vederlades redan året därpå. Men tanken hade redan slagit rot i det allmänna medvetandet. Det blir inte bättre av att folk som borde veta bättre lanserar den ”naturliga” förklaringen, som inte är så vetenskaplig som den ser ut eftersom fenomenet som den sägs förklara inte finns.
Lästips:
- Faktoider.nu: Bermuda-triangeln
- Wikipedia (sv.): Bermudatriangeln