Göteborg utmanas av psykoanalys

I Göteborg arrangeras under hösten en föreläsningsserie om psykoanalys av Göteborgs förening för filosofi och psykoanalys i samarbete med Folkuniversitetet (kursverksamheten vid Göteborgs universitet) och Göteborgs Stadsbibliotek.

I presentationen står:

Från att ha varit en avgörande influens inom psykologin och utgjort ett stort inflytande på det moderna samhällets människobild tycks Freuds teorier i dag ha förpassats till periferin. Människans handlande ges biologiska förklaringar och förstås som beteende, medan det omedvetna lämnas därhän. Frågan den psykoanalytiskt orienterade tänkare måste förhålla sig till idag är om det fortfarande är möjligt att analysera vår värld – kan psykoanalysen förstå och bota vår tids lidanden? Psykoanalysen måste kritiskt granska både sig själv och det samhälle den är en del av. Vad utmanar psykoanalysen och vad utmanas av den?

Föreläsningarna är tre till antalet: Den nya neuropsykoanalysen (21 sept), Psykoanalysen och universitetet – dåtid och framtid (19 okt) och Psykoanalys – vetenskap och/eller behandling? (1 dec).

Den första av dem hålls av professorn i psykoanalys och psykoanalytiker Iréne Matthis som presenterar ”neuropsykoanalys”. Det är en ansats för att ”förstå sambanden mellan hjärna, kropp och själ” som kombinerar psykoanalys med naturvetenskap. Enligt Matthis behövs det för att vi ska kunna granska och tolka våra medvetna varseblivningar för att få fram deras ”rätta natur”.

Den andra föreläsningen hålls av psykoanalytikern Per Magnus Johansson och beskrivs såhär:

I vissa perioder har psykoanalytikerna intagit en fientlig inställning gentemot universitetet, i andra har universitetets ledande representanter öppet tagit avstånd från psykoanalysen och betraktat den som en teori baserad på vidskepelse och fördomar. Vilka möjligheter finns för att den kunskap som härstammar från akademisk forskning ska kunna samexistera med den kunskap som alstras från psykoanalysens teori och praktik?

Den tredje föreläsningen om vetenskaplighet hålls av professorn i pedagogik och psykoanalytikern Gunnar Karlsson och beskrivs med dessa ord:

Psykoanalysen har alltsedan sin begynnelse varit föremål för mycket kontrovers och ifrågasättande både vad gäller dess vetenskaplighet och behandling av psykiskt lidande. Under senare år har den blivit kritiserad främst utifrån empiristiska ideal för att sakna evidens och vetenskaplig legitimitet. I föreläsningen diskuteras hur psykoanalysen kan bemöta utmaningen om dess vetenskapliga status. Här diskuteras hur psykoanalysen kan bemöta utmaningen om dess vetenskapliga status. Är psykoanalysen en vetenskap och/eller behandling? Om den är en vetenskap: Hur kan dess vetenskapliga legitimitet stärkas?

Av dessa är det främst de två första som utgår från att psykoanalysen över huvud taget kan bidra med vetenskaplig kunskap, och den sista föreläsningen handlar om det hopplösa företaget att göra om pseduovetenskap till vetenskap. Man kan också notera att alla föreläsare är psykoanalytiker. För att lära mer om varför psykoanalys är en pseudovetenskap kan man läsa denna artikel i Folkvett. Boken Den okände Freud av Eric Danielsen (finns på svenska på flera bibliotek) är också att rekommendera. I sammanhanget kan nämnas att Högskoleverket 2008 ville ta bort examensrätten från flera psykoanalytiska utbildningar på grund av att de inte anpassat sig till ”kravet på evidens för behandlingsmetoder i vården och den snabba utvecklingen inom neurovetenskaperna” och för att de hade ett ”statiskt fasthållande vid etablerade metoder”. Istället för att åtgärda kritiken som andra utbildningar som kritiserades gjorde ifrågasatte de istället Högskoleverkets kritik. Falsifierbarhet verkar fortfarande inte värderas högt i psykoanalytisk utbildning, men psykoanalysen själv verkar värderas högt i Göteborg.

Som om det inte räckte har Folkuniversitetet i höst en kurs i ayurveda av Karin Persson, där man får lära sig vilken av ayurvedans tre människotyper man är, som man ska använda för ”personlig egenvård”, ”förebygga ohälsa”, ”förebygga obalans”, ”spara energi” och ”uppnå högre välbefinnande”. Naturligtvis påstår de inte att man kan bota eller behandla sjukdomar (även om ayurveda är ett ”hälsosystem som används än i dag”) eftersom det troligtvis varit olagligt att säga något sådant.