Är det sant?

Publicerat i Folkvett nr 3/2008.

Faktoider: Försanthållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar. Peter Olausson. Stockholm: Bokförlaget Forum, 2008. 384 s. ISBN 978-91-37-13257-0.

Att avliva moderna myter är inte en lätt uppgift, men Peter Olausson gör i denna bok en beundransvärd insats på området. Boken består av ett stort antal korta kapitel där varje avsnitt ägnas åt att motbevisa en faktoid. En sådan är enligt bokens baksidestext ”något som ser ut som ett faktum, men som inte är det – alltså en myt, en osanning”.

Faktoider inom så vitt skilda områden som historia, naturvetenskap, medicin, religion, litteratur, språk och citat avhandlas. I rask takt får läsaren veta att vikingar inte hade hjälmar med horn och inte kastade sina gamla utför ättestupan, att risken för kramp inte ökar för att man badar strax efter det man ätit, att det inte finns lika många råttor som människor i Stockholm, och mycket, mycket mer. Att läsa hela boken i ett sträck är inte att rekommendera, men den som kan begränsa sig till ett par kapitel om dagen har en rolig läsupplevelse framför sig, och en kopia i fikarummet på jobbet kan säkert ge upphov till många intressanta diskussioner.

De flesta läsare har nog på egen hand listat ut att många av de myter som avlivas är just myter, men det skulle förvåna mig mycket om det finns någon som genomskådat alla. Vi bygger mycket av vår kunskap på vad andra berättar för oss och har sällan tid och möjlighet att ifrågasätta sådant vi betraktar som självklart. Därför är det bra att det finns nyfikna och envisa människor som Peter Olausson som är villiga att göra delar av jobbet åt oss. Ofta förvånas man över hur lätt många djupt rotade faktoider kan motbevisas genom en snabb och enkel granskning av fakta. Risken finns att man som läsare känner sig lite dum ibland när man inser att man trott på, och kanske till och med hjälpt till att sprida, en faktoid.

Inget enskilt ämne ägnas mer än ett fåtal sidor. Så snart Peter Olausson anser att han motbevisat en faktoid går han vidare till nästa rubrik, även om det finns fler fakta att finna och många intressanta diskussioner att föra. Detta anser jag vara en av bokens största styrkor. Trots att diskussionen ibland blir lite väl korthuggen, och risken att för fel och misstag ökar, så skulle varje försök att detaljstudera mytbildningen kring de enskilda faktoiderna ha gjort boken omöjlig att publicera. Istället för en lättillgänglig bok lagom stor för handväskan skulle vi ha fått en meterhög trave med avhandlingar som mycket få skulle ha orkat läsa. En anledning till att sanningar ofta är svårare att sprida än osanningar är nog att en lögn kan göras enkel medan verkligheten envisas med att vara alldeles för komplicerad.

Om det snabba tempot är en av bokens fördelar så är den snabba redigeringen från webbsajt till bok i mitt tycke en nackdel. Även om det inte är självklart att högre krav ska ställas på en bok än en webbsajt irriterar smileys, talspråk och språkblandning mig mer när de är tryckta mellan hårda pärmar än när de skrollas fram på min dator. Redigering är mödosamt arbete, men det gör mycket till för läsupplevelsen. För just denna bok gäller dock att innehållet är viktigare än framförandet och budskapet viktigare än innehållet. Peter Olausson vill få fler att oftare ställa sig den enkla frågan ”Är det sant?”, och det tycker jag att han lyckas bra med.