Bedövande okunnighet om evolutionen

Publicerat i Folkvett nr 2/2007.

Dan Larhammar kommenterar en aldrig sinande okunnighet.

I en tidskrift för evolutionsbiologer berättade nyligen en evolutionsbiolog att narkos uppstår tack vare att en intelligent kraft använder sina övernaturliga förmågor för att åstadkomma bedövning just i det ögonblick som narkosläkaren börjar injicera narkosmedlet. En annan evolutionsbiolog förespråkade i det efterföljande numret av tidningen att läkemedlet rimligtvis hade effekt i sig och att inga övernaturliga väsen behövde postuleras. En annan läsare påpekade att artikelförfattarens referenser var i genomsnitt 35 år gamla och ingen referens var yngre än 20 år. Men inte nog med att artikelförfattaren sedan fick försvara sin uppfattning, dessutom lade tidskriftens redaktör ut dimridåer genom allmänna tankegångar om förehållandet mellan religion och vetenskap.

Nej, jag skojar, det var på 1800-talet sådana diskussioner om narkosmedel fördes, och de försiggick förstås inom den medicinska vetenskapen där den hör hemma. Men faktum är att SFAI-tidningen från Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård i nr 3 i höstas, anno 2006, hade en artikel om att evolutionen styrs av en intelligent kraft (intelligent design, ID). Artikeln hade rubriken ”Darwins lära om evolutionen – är den verkligen trovärdig?” och var skriven av docent Sture Blomberg, anestesi & intensivvård, Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Efter att narkosläkaren Erik Lindeman i efterföljande nummer påpekat några av de grövsta missförstånden i Blombergs text fick denne utrymme att försvara sig och exponerade därvidlag ännu fler missuppfattningar. Tidskriftens chefredaktör, överläkare Bror Gårdelöf på anestesikliniken vid universitetssjukhuset i Linköping, rekommenderade två webblänkar, en ID-kritisk och, häpnadsväckande nog, en till Livets Ords Krister Renard (länken innehåller ytterligare missförstånd av evolutionen, men dessa undvek Gårdelöf att påpeka). Därefter svävade redaktör Gårdelöf ut i generella resonemang om religion och naturvetenskap utan att beklaga det misstag som begåtts då man givit utrymme för grov pseudovetenskap.

När kreationister och ID-anhängare inte lyckas föra en vetenskaplig diskussion försöker de, uppenbarligen ibland med framgång, smussla in sina pseudovetenskapliga tankegångar där det saknas expertis som kan genomskåda svammlet. Blombergs argumentation förlitade sig bland annat på Michael Dentons bok Evolution: A Theory in Crisis från 1986 (trots att Denton sedermera ändrat uppfattning och lämnat den fundamentalistiska lobbyorganisationen Discovery Institute). I sin replik byggde Blomberg på med boken Darwin’s black box (1996) av den katolske ID-förespråkaren Michael J. Behe som under Dover-rättegången i USA hösten 2005 nödgades erkänna att han hade ofullständig kunskap om de evolutionära mekanismerna för de biokemiska processer han anförde som exempel på ”irreducibelt komplexa system” (och som sedermera förklarats i stor detalj av evolutionära processer). Därtill berättade Blomberg att den bok som fick honom att överge evolutionen var Arthur Koestlers Janus från 1978 där denne hävdade att framstående biologer kritiserat evolutionsteorin. Eftersom Koestler skrev att ”slumpmässiga mutationer visade sig vara irrelevanta och naturligt urval en tautologi” (s. 184-5) så kan man förstås undra vilka forskare han förlitade sig på för att ha gått på sådana irrläror.

På välkänt maner bland kreationister (och andra pseudovetenskapare) försöker Blomberg sedan framstå som en modig martyr som vågat lämna darwinismen. Han står med på Discovery Institutes lista över vetenskapligt utbildade personer som tar avstånd från evolutionen, tillsammans med andra pseudovetenskapare som ID-förespråkarna Michael J. Behe och William Dembski och den svenske professorn Lennart Möller.

Man undrar osökt hur Gårdelöf och Blomberg skulle ha reagerat om någon icke-anestesiolog i en tidskrift inom ett helt annat verksamhetsområde hade försökt göra gällande att narkosmedel verkar med andliga krafter såsom Galenos hävdade för 2000 år sedan.