Massor av alternativ
Per Edman har besökt en känd, årligen återkommande alternativmässa.
Den andra maj begav sig tre nyfikna skeptiker till Solnahallen för att bevista HARMONI-expo 2010. Enligt annonseringen var detta Sveriges största ”alternativmässa” för kropp och själ.
Det första som slog mig, innan vi ens kom upp för trapporna in i den stora salen, var en otrolig doftblandning.
Patchouli, henna, oregano, mynta och oset från mildstekt kött av obestämbart slag drev ned från övervåningen. Vi drogs först ditåt och fick genast utsikt över en av de två stora hallarna, full av utställare.
Vid en snabb översikt noterade jag att Herbalife förekom mer än de flesta, med tre eller fyra olika stånd och dessutom uniformerade säljare som minglade i myllret.
Herbalife är en Multi Level Marketing-firma som säljer kosttillskott och kroppsvårdsprodukter. Företaget började med en bantningsprodukt 1980 med sloganen ”Förlora vikt nu, fråga mig hur”. Som med alla MLM-företag tjänar säljarna sina pengar inte så mycket genom att sälja produkterna själva, utan genom att rekrytera nya ”säljare”, i en företagsstruktur med väldigt många människor långt ned i säljkedjan och väldigt få högst upp.
Den alternativa bokhandeln Vattumannen hade även de ett stort bokstånd. En utställare sålde stengodsföremål med ortoceratiter vackert polerade och infogade i materialet.
En svart stenmortel som dessutom hade en ortoceratit som pistill drog speciellt mitt öga. Allra mest plats tog dock veganresturangen Hermans, med en ständig ström av kunder och väldigt god mat. Bortsett från dessa få stora utställare togs golvet mest upp av mycket små, mycket nischade företag. Massera sig själv på ryggen med, vilken såldes tillsammans med en kort handledning i zonterapi. En man sålde vackra glasbitar, stenar och kristaller. Tre kvinnor hade med sig utrustning för mekanisk hudslipning. Ett par erbjöd ”blodanalys” där prickar av ditt blod tilläts torka och formen och konsistensen på resterna skulle avslöja vilka tungmetaller som göms i ditt blod och hur stressad du är. En kvinna sålde ”biologiskt” glasrengöringsmedel som mest innehöll isopropanol. Alla hade särskilda mässpriser för att låta besökaren ”prova på” behandlingarna.
En man, Pehr Trollsveden, sålde allt: Kyäni mirakeljuice på kanadensiska blåbär, spådom via telefon, auraläsning med elektronisk handavläsare, föreläsningar i att tala med djur, böcker om pendlar, smycken med kristaller och pentagram, små rosenkvartsstenar, en låda uppmuntrande ”viskningar” på små lappar, och så vidare. Mina två kollegor besökte hans föreläsning för det facila priset 100 kr och fick lära sig att djurpratandet är en telepatisk förmåga som alla kan lära sig, men de fick inte veta precis hur man ska göra.
Själv besökte jag bara en föreläsning, men jag minns i ärlighetens namn inte vad den egentligen skulle handla om. Allting flöt ihop.
Rummet var oerhört litet och föreläsaren tätt inpå oss. Från rummet brevid hördes rytmiskt trummande och ett mantra på knackig engelska och mitt i detta försökte en man i övre medelåldern förklara för oss att magneter kunde bota alla krämpor om man tejpade fast dem på rätt ställen på kroppen.
Vi fick också höra att anledningen att det är svårt att hålla emot med en helt utsträckt arm inte är hävstångseffekten, utan att man är sjuk och svag i kroppen, eller att man har för mycket kvinnlighet i sig. Hela tiden dök begrepp från olika mytologier upp och blandades ihop: auror och magnetfält, reinkarnation och yin-yang, healing och andlig kirurgi.
Även när detta gytter av tankar framfördes med en lugn och faderlig ton kände jag mest av allt impulsen att fly, som från en arg berusad fredagspassagerare på tunnelbanan.