(eller, varför kryptohistoria (kanske) är roligare än verkligheten)

Medieforskaren Eva Kingsepp skildrar kryptohistoriska idéer om ett ockult och högteknologiskt Nazityskland som, enligt de troende, förtigs av dagens historieforskning.

I populärhistoriska sammanhang framställs ofta Nazityskland i termer färgade av apokalyptisk mytologi och bibliska referenser. Hitler fungerar då gärna som något slags överstepräst i en nyhednisk religion, och nazisterna hänger sig med fanatism åt allehanda suspekta ceremonier.

Det är särskilt tydligt i fråga om Himmler och SS, som i egenskap av ordenssällskap sysslar med ockultism och nekromanti. Även om det finns vissa små korn av sanning som går att belägga historiskt, så handlar detta i hög grad om att dagens medier konstruerar en värld som är mycket mer fantastisk än vad den faktiskt var. Varför är det så? Finns det en bakomliggande kritik mot det irrationella i nazisternas världsbild, eller är en Indiana Jones-version av historien helt enkelt roligare? (En elak förklaring skulle kunna vara att den sistnämnda säljer, något som inte är alldeles oväsentligt med tanke på det enorma medieutbud som finns kring Nazityskland, Andra världskriget och Förintelsen.) En diskussion om sant eller falskt i fråga om Nazityskland hamnar lätt på minerad mark. Jag intresserar mig framför allt för varför de fantastiska, kryptohistoriska skildringarna är så populära att de emellanåt till och med slinker in i annars seriösa sammanhang och faktiskt tas på allvar.

Kryptohistoria är en genre som bygger på att avslöja ”fakta” som man hävdar dittills har varit okända eller av någon annan anledning har undanhållits allmänheten.

Inom kryptohistoriska skildringar av Nazityskland finns det två inriktningar: naziockultism, där det övernaturliga och ockulta, magi och andlighet kopplade till Tredje riket är centralt, och naziteknologi, där högteknologisk forskning kring hemliga supervapen står i fokus. I den senare ingår också medicinska experiment på människor, vilket gör att de hemliga supervapnen inte bara utgörs av de historiskt existerande V1 och V2-raketerna, utan även sådant som flygande tefat och framexperimenterade zombiesoldater. Det som förenar de båda områdena är något som man kan kalla för en nazistisk naturvetenskap, där metafysik är jämställd med fysik, alkemi med kemi, och ras- och blodsmystik med biologi. Sett till medieutbudet är intressant nog det naziockulta i klar majoritet: teknologi och medicin kommer ofta in som underordnade, men betydelsefulla, beståndsdelar i detta.(1) Det finns uppenbara likheter med det fantastiska, en grupp genrer inom fiktionen där det spektakulära, storslagna och övernaturliga, det hemska och skrämmande är centralt. Detta är en alternativ värld där det omöjliga är möjligt, där det som inte kan finnas ändå finns, där det säkra bytts ut mot det osäkra och de egna sinnena inte längre går att lita på. Det fantastiska öppnar upp mot ett område inom men ändå utanför den vardagliga världen, där inte minst det metafysiska har en självklar plats.(2) Detta återspeglas i åtskilliga populärhistoriska skildringar, där det hävdas att nazismen utgjorde ett ockult projekt för att med hjälp av svart magi uppnå världsherravälde. Här finns referenser till en uppfattning hos flera akademiker om nationalsocialismen som uttryck för en politisk religion,(3) men framför allt handlar det om populära kopplingar till just kryptohistoria (och det närbesläktade området konspirationsteorier).

Två av de mest spridda böckerna inom området är Louis Pauwels & Jacques Bergiers Le matin des magiciens (1960) och Trevor Ravenscrofts The Spear of Destiny. The Occult Power Behind the Spear Which Pierced the Side of Christ (1973), vilka också har fått flera efterföljare.(4) Pauwels & Bergiers bok har översatts till flera språk (svensk övers. Vår fantastiska värld 1969) och är en av de vanligaste referenserna inom den kryptohistoria som intresserar sig för nazism. De utger sig för att avslöja den dittills okända ockulta bakgrunden till Hitler och nazismen, och levererar ett hopkok av fakta, fiktion och fantasi där framför allt Hitler, men även SS, sysslar med svart magi och uppmuntrar den nazistiska naturvetenskapen.

Boken bygger till stora delar på citat från Hermann Rauschnings numera starkt ifrågasatta bok Samtal med Hitler (1939),(5) och genom att denne också förekommer i mer seriös historisk litteratur blir hans namn till ett signum för vederhäftighet. Visserligen är det alltså ett tvivelaktigt sådant, men det vet sannolikt inte den breda publiken. Denna typ av vilseledande ”namedropping” är mycket vanlig i kryptohistoriska verk.

Också Ravenscroft fokuserar på Hitler som invigd i svart magi, och lutar sig pseudovetenskapligt mot källor som t.ex. just Rauschning. Här finns även Konrad Heiden med, vars namn brukar dyka upp i facklitteratur om Nazityskland, eftersom han skrev en av de allra första Hitlerbiografierna.(6) Visserligen innehåller denna flera fantasifulla inslag, som t.ex. att Hitler antyds vara Antikrist och att Alfred Rosenberg en dag skulle ha uppsökts av en mystisk främling som överlämnade Sions vises protokoll och därefter spårlöst försvann,(7) men åter igen: den som inte har läst Heiden utan bara sett hans namn i sammanhang som annars förefaller seriösa tolkar det sannolikt som en kvalitetsstämpel.

En annan gren inom det naziockulta koncentrerar sig på SS. Himmler kallade själv SS för en orden, och hans personliga intresse för bl.a. astrologi och spiritism är belagt.(8) I mycket handlar det om återanvändning av den propagandabild som Himmler själv etablerade, men det finns också goda möjligheter att spinna vidare på temat.

Det historiska materialet är nämligen behäftat med stora luckor som många gärna fyller med sådant som de tycker är spännande eller annars passar in i den egna föreställningen om hur det egentligen var. Till det historiskt väl belagda hör SS forskningsavdelning Ahnenerbe (”För fädersarvet”), som främst inriktade sig på vad som kan sammanfattas som germansk kultur- och rasforskning, och som skickade iväg ett antal expeditioner bl.a. till Tibet.(9) I synnerhet denna exotiska koppling har fått stort genomslag inom den efterkrigstida populärkulturen, och återkommer ofta – gärna med ett tillskott av esoteriska influenser à la teosofin – i dokumentär- och spelfilmer, i populär- och kryptohistorisk litteratur, och i ren fiktion.(10) Antagligen är det genom Indiana Jones-filmerna Jakten på den försvunna skatten (1981) och Indiana Jones och det sista korståget (1989) som SS kopplingar till det ockulta (och till Österlandet) har populariserats på bred front, och rent av skapat en modern arketyp: den ondskefulle Ssmannen som intresserar sig för ockultism, arkeologi och antik historia, gärna omger sig med forntida kultföremål, och strävar efter att genom magiska krafter skänka Tredje riket och dess ledare världsherravälde.

I fråga om naziteknologi är det framför allt utvecklingen av hemliga supervapen som ligger i fokus, med uppenbara kopplingar till V1- och V2-raketerna och den faktiska historieskrivningen, där dylika särskilt mot slutet av kriget utgjorde en del i propagandan. Inom den kryptohistoriska varianten utvidgas de historiska förehavandena till att också omfatta forskning kring flygande tefat (som oftast är ledd av SS), men även anläggandet av hemliga ubåtsbaser framför allt i Antarktis. En googlesökning på ”nazi + ufo” ger över en miljon träffar, och på internet kan man hitta både fantasifulla målningar och ritningar av nazistiska rymdskepp. Båda dessa temata cirkulerar i skönlitteratur och kryptohistoriska dokumentärfilmer, och har också plockats upp inom kretsar inom nynazismen.(11) I en ännu mer fantasifull variant handlar det om medicinsk forskning för att framställa en supersoldat: nazizombien, den odöde och därmed odödlige nazityske soldaten som sprider skräck och tar kål på allt i sin väg.

Han dyker upp i både spelfilmer, romaner, tecknade serier och dataspel(12) och dessutom finns i bakgrunden den briljante men mer eller mindre galne vetenskapsmannen i egenskap av monstrets skapare. Det övergripande temat är lätt igenkännbart: vetenskap som går snett och hotar mänskligheten, ett ämne som frekvent dyker upp inte minst inom science fiction. Man kan tycka att något så bisarrt som nazizombies verkligen hör till fiktionens värld.

Dock: på internet (där verkligen allt kan hittas!) har jag sett forumdiskussioner om huruvida nazisterna faktiskt försökte göra zombies i verkligheten eller ej…(13) Nu är väl detta högst sannolikt inte representativt för en majoritet av dem som intresserar sig för Nazityskland och Andra världskriget, men att en sådan diskussion över huvud taget förs tycker jag är intressant.

Man kan se de kryptohistoriska versionerna av Tredje riket ur i huvudsak två perspektiv. Dels handlar det om ett slags utsmyckande av det historiska grundmaterialet med referenser till fantastisk fiktion och förklaringar ges som grundar sig i en övernaturlig världsbild. Här finns uppenbara tendenser till en resakralisering, ett återinförande av det traditionellt mytiska och metafysiska i en annars avförtrollad, rationell (och därmed lite tråkig) världsbild. Dels markeras det en tydlig åtskillnad mellan människorna i Nazityskland och oss själva. De var onda eftersom de hängav sig åt religiösa villfarelser och/eller rent av ockultism, en förklaring som både avdramatiserar det främmande och samtidigt bekräftar att vi minsann är rationella, demokratiska och humanistiska, helt i Upplysningens anda.

Här förklaras Tredje rikets skräckvälde genom avskiljande och abnormalisering: det handlar om en anomali, personer med irrationella föreställningar som omsätter dessa i praktik, och ingen normal människa – d.v.s. vi – skulle kunna göra, eller vara delaktiga i, något sådant. Ett antal författare har kritiskt granskat de teman som är vanligast förekommande inom det kryptohistoriskt naziockulta bl.a. Hitler som svartmagiker, Thulesällskapet, ”Ödets Spjut” och nazisternas användning av så kallad vrilkraft i sina högteknologiska projekt, något som bl.a. det hemlighetsfulla Vrilsällskapet skulle ligga bakom – och konstaterat att det saknas grund för de flesta av de påståenden som cirkulerar, inte minst på internet.(14) Skrönorna lever dock envist vidare och reproduceras om och om igen, vilket leder till att det kryptohistoriska inte presenterar någon enda, alternativ sanning, utan flera, som ibland är inbördes motsägelsefulla och konkurrerande.

Centralt för det kryptohistoriska är alltså det hemliga, mysteriet, som bara några utvalda, särskilt engagerade personer har insett vikten av, medan resten av världen antingen svävar i okunnighet, eller rent av föredrar att inte ta saken på allvar. Det är sensationella avslöjanden, som ofta går tillbaka på att världen inte ser ut som vi tror. Det är lätt att se paralleller till andra av vår tids mediefenomen, och för all del även äldre tiders: det sensationella och spektakulära, dramat ur verkliga livet, är alltid något som förmår fängsla. Extra speciella blir här de myter som vävts runt Nazityskland ända sedan tiden då Tredje riket faktiskt fanns. De grundar sig till stor del i att man uppfattat Hitler, nazismen och dess framgångar, och inte mest Förintelsen, som något obegripligt, oförklarligt och kusligt. Därigenom och i synnerhet när det görs inom en förmodat seriös genre som den dokumentära – tillförs en dimension av det fantastiska till vardagen.

Det verkar finnas ett stort behov hos publiken av denna återförtrollning. Harry Potter där det magiska finns ”naturligt” som en del i den vardagliga världen – är idag världens mest framgångsrika filmfranchise,(15) och TV-serier och filmer, inklusive dokumentärer, om det övernaturligas ”naturliga” plats i vår vardag dyker hela tiden upp. Kombinationen av verklighet och det kryptohistoriska i populära mediebilder av Nazityskland kan då ses som ett slags historisk reality-skildring, där det ”bekräftas” att det övernaturliga existerar, men att det goda alltid segrar över det onda. Samtidigt skall inte publikens förmåga till kritisk reflektion glömmas bort. Forskning har visat att i takt med att dokusåpor, infotainment och mockumentärer blir allt vanligare, blir också publiken allt mer ifrågasättande och medveten om den fejkade bild som serveras.(16) En fråga blir då vad detta kan ha för betydelse för vår uppfattning om Nazityskland.

Noter

1. Artikeln bygger på kapitel 7 (ss. 158–199) i författarens doktorsavhandling Nazityskland i populärkulturen: Minne, myt, medier. Stockholm: Stockholms universitet/JMK 2008.

2. Jackson, Rosemary (1981), Fantasy: The Literature of Subversion. London: Routledge; Todorov, Tzvetan, (1970), The Fantastic: A Structural Approach to a Literary Genre. Ithaca, New York: Cornell University Press.

3. Gentile, Emilio (1990) ”Fascism as Political Religion”, Journal of Contemporary History, Vol. 25, nr 2, 1990; Griffin, Roger (1993) The Nature of Fascism. London: Routledge; Mosse, George L. (1961) ”The Occult Origins of National Socialism”, i The Fascist Revolution: Toward a General Theory of Fascism. New York: H. Fertig 1999.

4. Pauwels, Louis & Jacques Bergier (1960), Vår fantastiska värld. Malmö: Bergh 1969; Ravenscroft, Trevor (1973), The Spear of Destiny: The Occult Power Behind the Spear Which Pierced the Side of Christ. York Beach, ME: Samuel Weiser 1982. Andra vanliga referenser inom den naziockulta och kryptohistoriska diskursen är King, Francis (1976), Satan and Swastika: The Occult and the Nazi Party. London: Mayflower; Suster, Gerald (1996), Hitler: Black Magician. London: Skoob; och Levenda, Peter (2002), Unholy Alliance: A History of Nazi Involvement with the Occult. 2^nd ed. New York: Continuum. Exempel på dokumentärfilmer: Nazis: The Occult Conspiracy (1998), Discovery Channel; UFO – Geheimnisse des Dritten Reichs/Secrets of the Third Reich (utan årtal), Ralf Ettl & Jürgen Ratthofer. Det bör nämnas att i synnerhet dokumentärfilmer på temat naziockultism ofta varierar i fråga om arten av kryptohistoriska inslag.

5. Rauschning, Hermann (1939), Samtal med Hitler. Stockholm: Natur och Kultur 1945. Om den bristande relevansen som historisk källa, se t.ex. Kershaw, Ian (1998), Hitler: 1889–1936: Hubris. London: Allen Lane, s. Xiv, och Schieder, Theodor (1972), Hermann Rauschnings ”Gespräche mit Hitler” als Geschichtsquelle. Opladen: Westdeutsche Verlag.

6. Heiden, Konrad (1944), Der Fuehrer: Hitler’s Rise to Power. London: Robinson 1999.

7. Heiden, ss. 9–11, 86. Episoden med den mystiske främlingen återkommer f.ö. i Ravenscroft (s. 106) och hänförs till en utsaga av Rosenberg själv. Typiskt för genren är att normal källkritik vanligen saknas, och i den mån den förekommer tar författaren udden av den genom att lägga till spekulationer som stödjer den egna tesen.

8. T.ex. Ackermann, Josef (1970), Heinrich Himmler als Ideologe. Göttingen: Musterschmidt; Kater, Michael H. (1997), Das ”Ahnenerbe” der SS 1935–1945. Ein Beitrag zur Kulturpolitik des Dritten Reiches. 3. Aufl. München: Oldenbourg 2001.

9. Kater, Pringle, Heather (2006), The Master Plan: Himmler’s Scholars and the Holocaust. New York, NY: Hyperion.

10. Se t.ex. Hale, Christopher (2003), Himmler’s Crusade: The True Story of the 1938 Nazi Expedition Into Tibet. London: Bantam; Pauwels & Bergier.

11. Se t.ex. Heller, Friedrich P. & Anton Maegerle (1998), Thule. Vom völkischen Okkultismus bis zur neuen Rechten. 2., erw. Und aktual. Aufl. Stuttgart: Schmetterling.

12. Några exempel från filmer: Shock Waves (1976, Ken Wiederhorn), Zombie Lake (1981, Jean Rollin), Død Snø (2009, Tommy Wirkola), och datorspel: Return to Castle Wolfenstein (2001, Gray Matter/Activision), Call of Duty: World af War: Nacht der Untoten (2008, Treyarch/Activision). I romantrilogin Illuminatus! Av Robert Shea & Robert A. Wilson (New York, NY: Dell Publishing 1975), kommer en armé med nazizombies på ett för sådana mycket typiskt vis uppmarscherande ur en sjö i Alperna (”Lake Totenkopf ”), s. 631. Det kan f.ö. noteras att temat med döda tyska soldater som befinner sig under vattnet (vilka skulle ha setts 1957 av en dykare ”i Djävulssjön i Böhmen”[!]) – finns redan hos Pauwels & Bergier, s. 202.

13. ”I heard that nazi zombies were real?”, Yahoo! Answers, http://answers.yahoo.com/question/index;_ ylt=Anrw1IWY4jAf.VYUD7sIP_v17BR.;_ylv=3?qid=2009 0604155437AAyO1V0, kontrollerad 2010-11-09.

14. Se t.ex. Bahn, Peter & Heiner Gehring (1997), Der Vril- Mythos. Eine geheimnisvolle Energieform in Esoterik, Technik und Therapie. 2., verbesserte Aufl. Düsseldorf: Omega, kap. 7; Goodrick-Clarke, Nicholas (1985), The Occult Roots of Nazism: Secret Aryan Cults and Their Influence on Nazi Ideology: The Ariosophists of Austria and Germany, 1890–1935. New York: New York University Press 1992, ss. 217–225; Rose, Detlev (1994), Die Thule-Gesellschaft. Legende Mythos – Wirklichkeit. Tübingen: Grabert.

15. ”’Potter’ Will Be Top Franchise for at Least ’10 or 12 Years,’ Analysts Say”, Newsweek, http://www.newsweek.com/ blogs/pop-vox/2009/07/15/potter-will-be-top-franchisefor- at-least-10-or-12-years-analysts-say.html, kontrollerad 2010-11-09.

16. Hill, Annette (2007), Restyling Factual TV: Audiences and News, Documentary and Reality Genres. London: Routledge.