Ledare: Tabu eller brist på belägg?

Januarinumret 2014 av tidskriften Frontiers in Human Neuroscience innehåller en debattartikel med hundra undertecknare. Lundaprofessorn i parapsykologi Etzel Cardeña är huvudförfattare. Bland de övriga 99 märks ytterligare tre svenskar – Hans Bengtsson, Antoon Geels och Per Johnsson – som alla är psykologer vid Lunds universitet. Artikeln har rubriken ”Ett upprop för ett öppet, informerat studium av alla aspekter på medvetande”.

I artikeln uppges att det skulle finnas ett tabu mot att undersöka parapsykologiska fenomen men att forskningen allt mera tyder på att de existerar. Man erkänner visserligen att ”fenomenen inte kan produceras på befallning” vilket är en vacker omskrivning för avsaknaden av upprepbara experiment, men hela artikeln ger intryck av ett spännande forskningsområde där ett stort genombrott står för dörren.

Så har entusiastiska parapsykologer framställt sin disciplin i mer än ett sekel, men hittills har det inte blivit mer än förhoppningar. Orsaken till att forskarmajoriteten inte tror på existensen av paranormala fenomen är som bekant att inga tillförlitliga belägg för sådana har framkommit. Det är inte mycket som skulle krävas. Vad som behövs är en enda försöksperson som upprepbart uppvisar en enda paranormal förmåga under vetenskapligt väl kontrollerade former. Avsaknaden av sådan bevisning är ett gott skäl att betrakta förekomsten av paranormala fenomen som obevisad.

Forskarmajoriteten avvisar alltså knappast paranormala fenomens existens på grund av något tabu. Tabuargumentet går inte heller särskilt väl ihop med vad Cardeña och hans undertecknare säger om hittills utförd forskning. De framhåller att psi-forskning bedrivs över hela världen av seriösa och välutbildade forskare, att resultat som stödjer förekomsten av psi fortsätter att publiceras i vetenskapliga tidskrifter, och att hela 80 doktorsexamina utfärdats inom psi-relaterade ämnen under de senaste åren bara i Storbritannien. Vidare uppges att ”över 20 Nobelpristagare och många andra framstående forskare” har stött eller själva utfört parapsykologisk forskning. Om det finns så mycket forskning, personellt stöd och (enligt de 100 undertecknarna) lovande resultat, hur kan det samtidigt vara tabu?

Det är vidare litet märkligt att Cardeña och hans lierade valde att samla ihop just hundra namn. Det finns nämligen en vetenskapshistorisk förlaga som de nog inte vill förknippas med. 1931 utgavs i Tyskland skriften ”Etthundra författare mot Einstein” (Hundert Autoren gegen Einstein). Den var ett försök att vederlägga relativitetsteorin. Men som Einstein konstaterade: ”Om jag hade fel skulle det räcka med en enda författare för att vederlägga mig.”