Nazcalinjerna

Nazcalinjerna är geoglyfer och geometriska mönster i Perus öken. De gjordes av nazcafolket som levde utmed floder och vattendrag med källor i Anderna och som hade sin glansperiod mellan 200 f.v.t och år 600. Öknen sträcker sig mer än 2000 km längs Stilla Havet, och den del som härbärgerar nazcalinjerna kallas Pampa Colorada (Röd Slätt). Denna del är 25 km bred och löper 60 km parallellt med Anderna och havet. Ytligt liggande mörkröd jord och sten har flyttats så att underliggande ljusare jord kommit i dagen, vilket bildat “linjerna”. Någon sand finns inte i denna öken. Från lite höjd ser man att “linjerna” inte enbart är linjer och geometriska former, utan också är stiliserade bilder av djur och växter. En del av dessa, inkluderande människofigurer, pryder de branta sluttningarna vid öknens utkant.

Nazcalinjerna är rikliga. Att skapa dom tog hundratals år och sysselsatte ett stort antal människor. Frågan om storleken och syftet har fått somliga i att spekulera i att besökare från rymden gjort dom eller varit projektledare vid deras tillkomst. Erich von Däniken anser att konstruktionen är en landningsplats för rymdfarkoster <ref>Chariots of the Gods? (1968), Arrival of the Gods: Revealing the Alien Landing Sites at Nazca (1998).</ref>, vilket är ett förslag som först framfördes av James W Moseley i oktoberutgåvan av Fate 1955, och som på tidigt 60–tal populariserades av Louis Pauwels och Jaques Bergie i The Morning of the Magicans. Om man beaktar att linjerna bildar enorma ödlor, spindlar, apor, lamor, hundar, kolibris, etc, samt zig–zag–mönster, linjer kors och tvärs och geometriska mönster, så måste det varit en förvirrande flygplats att använda sig av. Det var omtänksamt av besökarna att avbilda växter och djur som kunnat intressera lokalbefolkningen, trots att det måste försvårat navigeringen jämfört med att ha en rak landningsbana. Dessutom måste det varit en högtrafikerad flygplats, med tanke på att landningsbanorna sträcker sig över ett 60 km långt område. Det är emellertid svårt att tänka sig att man kunnat landa rymdskepp utan att påverka något av de konstverk som skapats med fåror i marken, men det finns inga spår av sådan påverkan.

Rymdvarelseteorin föreslås huvudsakligen för att folk har svårt att tro att ett folkslag som utgörs av “primitiva indianer” kan vara intelligenta nog komma på ett projekt av detta slag, än mindre besitta tillräckligt med tekniska kunskaper för att förverkliga det. Fakta säger dock något annat. Azteker, tolteker, inka– och mayaindianer, etc, utgör tillräckligt med bevis för att nazcafolket inte behövde utomjordlig hjälp för att uppföra ett galleri i öknen.

I vilket fall som helst krävs inte speciellt sofistikerad teknik för att göra stora figurer, geometriska former och raka linjer, vilket visats av de som tillverkar sädesfältscirklar. Troligen använde man ett rutmönster för att göra de enorma figurerna, på samma sätt som deras väverskor gjorde för att skapa sina kompicerade mönster. Den svåraste delen av projektet måste ha varit att flytta all sten och jord för att frilägga det underliggande, ljusare, materialet. Det finns inget mystiskt i hur nazcafolket skapade sina linjer och figurer.

Somliga finner det underligt att linjerna är så ostörda efter så många århundraden, men områdets geologi förklarar detta mysterium:

”Öknens yta täcks av sten (inte sand). Värmeabsorptionen ökar, eftersom ytan har mörknat av oxidation. Resultatet har blivit ett täcke av het luft som skyddar mot vinden, medan mineraler i jordarterna bidrar till solidifiering av stenarna. På den så “hårdgjorda” ökenytan i det torra klimatet utan regn, är erosion praktiskt taget obefintlig – vilket bäddar för anmärkningsvärd livslängd för inbäddade linjer (http://www.travelvantage.com/per_nazc.html; bruten länk).”

”Stones (not sand) comprise the desert surface. Rusted by humidity, their darkened color increases heat absorption. The resulting cushion of warm surface air acts as a buffer against the wind; while minerals in the soil help to solidify the stones. On the ”desert pavement” thus created in this dry, rainless environment, erosion is practically nil – making for remarkable preservation of the markings (http://www.travelvantage.com/per_nazc.html; this site is now defunct).”

Det är varför som är mysteriet. Varför engagerade sig nazcafolket i ett projekt som inbegrep så många människor i så många år?

G von Breunig tror att fårorna användes som löparbanor. Han undersökte de krökta linjerna och kom fram till att de delvis bildats genom en ihållande trafik. Antropologen Paul Kosok företrädde en tid åsikten att linjerna var en del av ett bevattningssystem, men övergav snart tanken som orimlig och började i stället att spekulera i att det handlade om en gigantisk kalender. En tysk immigrant och arkeologistuderande till Julio Tello vid San Marcos universitet, Maria Reiche, utvecklade Kosoks teorier och ägnade större delen av livet med att samla data för att visa att linjerna var ett utslag av astronomikunskaper hos nazcafolket. Hon lyckades hitta flera astronomiska överensstämmelser som, om de varit kända av människorna, kunnat varit behjälpliga i planläggning av sådd och skörd. Med så många linjer, i så många riktningar, skulle vara mirakulöst att inte hitta ett antal överensstämmelser av detta slag.

Linjerna i nutida antropologi

Linjerna började intressera antropologer efter att de setts från luften på 1930–talet. Det är osannolikt att ett verk av detta omfång inte har något religiöst syfte. Att engagera ett helt samhälle i flera sekler antyder platsens unika betydelse. Precis som pyramiderna, jättestatyer och andra monumentala skapelser, så framhäver nazcalinjerna kontinuitet: vi bor här och vi har ingen tanke på att flytta. Dessa människor är inte nomader och inte heller jägare eller samlare, utan de bildar ett jordbrukssamhälle. De är naturligtvis “för–vetenskapliga” jordbrukare som nyttjade magi och vidskeplighet (dvs religion) för att få hjälp med skördarna. De har kunskap för bevattning, sådd, skörd, insamling, distribution etc, men vädret varierar utanför deras kontroll. Allt kan fungera utan problem i flera år, kanske århundraden, men så, under bara en generation, kan hela befolkningen tvingas iväg på grund av ihållande torka, översvämningar eller tidvattenvågor, vulkanutbrott, jordbävningar, bränder eller vadhelst Moder Natur behagar utsätta dem för.

Är platsen ett ställe för gudsdyrkan? Var det ett ställe att vallfärdas till likt ett nazcasfolkets Mecca? Syftade bilderna till att blidka gudarna eller för att be om hjälp med barnalstring och med skördarna, eller för att få bättre väder eller god tillgång till vatten? Att figurerna inte kan ses från himlen på samma sätt som från jorden, kan inte haft någon större betydelse utifrån ett magiskt eller religiöst syfte. Figurer liknande nazcalinjernas jättelika bilder återfinns också som dekorationer på lergods som hittats på närbelägna begravningsplatser, och sådana platser visar att nazcafolket hade tankar om döden. Mumifierade kvarlevor, ratade av gravplundrare, är spridda i ökenlandskapet. Är detta en plats för riter för att göra döda odödliga? Vi vet inte, men om mysteriet någonsin blir löst så är det genom seriöst utfört vetenskapligt arbete och inte genom introvert pseudovetenskaplig spekulation som stöper om fakta för att passa in i utomjordiska drömmar.