Baskerville-effekten är en hypotes om att psykologisk stress orsakad av vidskepelse kan leda till ökad dödlighet i hjärtinfarkt. Den har fått sitt namn efter Arthur Conan Doyles roman Baskervilles hund (The Hound of the Baskervilles, 1902). I boken dör en person av skräck när han ser en hund som påstås vara övernaturlig.
Teorin om Baskerville-effekten utforskades av sociologen David P. Phillips, som undersökte kulturella influenser på hälsoresultat. Phillips tittade på hjärtrelaterade dödsfall bland amerikaner mellan 1973 och 1998. Han tyckte sig se att dödssiffrorna ökade den fjärde dagen i varje månad vad gällde amerikaner med kinesisk och japansk bakgrund, men inte för vita amerikaner. Siffran ”4” anses vara mycket olycksbringande i östasiatiska kulturer eftersom dess uttal liknar ordet för ”död”.
Phillips hypotes var att det var stress till följd av denna vidskepelse som ökade risken för kardiovaskulära händelser och dödsfall dessa dagar vad gällde personer med asiatisk bakgrund. Hans idé var att rädsla och ångest frigjorde kortisol och andra stresshormoner som i sin tur kunde ha skadliga effekter hos personer som av olika skäl hade större risk att drabbas av hjärtsjukdom.
Kritik
Trots de initiala slutsatserna så har Baskerville-effekten starkt ifrågasatts. Kritiker menar att Phillips forskning lider av bekräftelsebias, där data selektivt tolkats för att stödja hypotesen. Försök att replikera Phillips resultat inte gett samma resultat. Vidare baserades Phillips studie på officiella dödsattester där det fanns inte mindre än 31 koder för olika typer av hjärtproblem. Men studien hittade bara statistiska samband vad gäller 5 av dessa, inte för de övriga 26. Detta kan vara ett exempel på körsbärsplockning av data. Om man aktivt och selektivt letar efter samband i stora datamängder är det inte ovanligt att sådana dyker upp, rent slumpmässigt.
När mer robusta studier senare genomfördes, inklusive data från regioner som Hong Kong (där vidskepelsen kan antas vara utbredd), framkom inga konsekventa resultat som stödde ökade dödstal den fjärde dagen i månaden bland asiatisk befolkning. Skulle effekten bara gälla amerikanska asiater?
Slutsats
Vidskepelse vad det gäller vissa tal finns naturligtvis på riktigt (och även motsatsen, det vill säga tron på lyckotal). I västvärlden har vi till exempel en tradition om att talet 13 ger otur, så mycket att det inte är ovanligt att många hotell hoppar över talet 13 när de numrerar sina våningar. Även i flygplan saknas ofta en rad 13. Ändå har ingen seriös studie visat på en statistiskt högre dödlighet den trettonde i varje månad i vår del av världen.
Trots att Phillips studie har fått stor uppmärksamhet så verkar det inte finnas något verkligt samband mellan särskilda ”otursdatum” och ökad dödlighet.
Källor:
- National Library of Medicine: The Hound of the Baskervilles effect: natural experiment on the influence of psychological stress on timing of death
- McGill Office for Science and Society, Jonathan Jarry: The Number Four Kills Again… Or Does It?
- Wikipedia: Baskerville effect
Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresseområden, dvs vetenskap, pseudovetenskap, myter, konspirationsteorier eller skeptikerrörelsen som sådan.