post id: 4833
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=4833
  
Aktuellt

Dialog med en ayurveda-läkare

En viss Janesh Vaidya skulle hålla föredrag om ayurveda och signera böcker på Stadsbiblioteket här i Göteborg, och jag fick en impuls att gå dit.

Jag fick bland annat höra att Janesh Vaidya på sistone hade börjat använda västerländska kläder, rakat bort skägget och klippt håret för att man skulle ta honom på allvar utanför Indien. Att han hade provat att använda inhemska svenska örter när han arbetade med svenska klienter, med gott resultat. Och väldigt mycket om hur vi i väst knaprar en massa piller som vi inte alls skulle behöva, om vi bara skötte om kropp och själ ordentligt.

Föredraget följdes inte av någon frågestund, så jag ställde mig i kön till boksigneringen. När det kom fram att jag ville ställa lite fördjupande frågor blev jag ombedd att vänta till signeringen var klar, så det var dessvärre ingen som hörde vår ordväxling.

Det fanns förstås mycket jag kunde ha tagit upp, men jag valde att fokusera på att Vaidya hade sagt att vetenskapliga belägg inte har någon betydelse, utan det viktigaste var den egna övertygelsen. Jag bad honom klargöra lite vad han menade och han bekräftade att jo, ayurveda fungerar om man tror på det; annars är det ingen mening med att använda det.

Jag (lite provokativt): ”So it’s a placebo?”

Det visste Vaidya först inte vad det var, men när jag förklarade lite så sa han helt glatt att det stämde. ”Like sugar pills, sure!”

Här kom jag faktiskt av mig en hel del; det var inte riktigt den sortens svar jag var beredd på. Jag försökte fråga varför man då skulle lägga pengar på just ayurveda-preparat när man lika gärna kunde ta en sockerbit och övertyga sig själv om att den hade helande egenskaper. Janesh Vaidya verkade dock inte förstå vad jag menade utan svarade bara att man faktiskt inte behöver använda ayurveda om man inte tror på det. Så bra, eller hur?

Det är nästan så att jag hoppas att vi missförstod varandra – hans engelska var lite svår att följa ibland och min är förstås inte heller perfekt. För vart är vi på väg när ”läkaren” villigt erkänner att det är placeboeffekten han förlitar sig på?

Vetenskap och Folkbildning