Den 28 september 1994 förliste kryssningsfartyget M/S Estonia på väg från Tallinn till Stockholm. Estonia hade 989 personer ombord varav 852 förolyckades. Detta gör Estoniakatastrofen till den största fartygskatastrofen i nordiska farvatten någonsin.
Redan dagen efter olyckan stod det i stora drag klart vad som hade hänt. I den grova sjögången hade fören på fartyget skadats så att stora mängder vatten strömmade rakt in på bildäck. På kort tid fick fartyget slagsida och sjönk efter mindre än en timme. Haverikommissionens slutgiltiga rapport som publicerades 1997 (och som föregicks av delrapporter långt tidigare) slog fast att bogvisirets fästen varit alldeles för klena. Krafterna från de 4-5 meter höga vågorna fick visiret att lossna och det i sin tur skadade fordonsrampen, vilken öppnade sig helt. Vatten kunde därför obehindrat flöda in på bildäck med katastrofala följder.
Ryktesflora
Trots att det i stora drag redan från början var ganska klart vad som hade hänt så har mängder av spekulationer förts fram genom åren som ifrågasätter ”den officiella versionen”. Ryktena har ofta gått ut på att Estonia medvetet sänktes för att dölja någon form av olaglig eller ljusskygg verksamhet. Hemliga vapentransporter från forna Sovjetunionen är en framträdande idé, men andra förekommer.
Estonia ska enligt dessa ”teorier” ha varit utsatt för antingen ubåtsangrepp, avsiktliga explosioner eller andra typer av attentat eller sabotage. Det har påståtts att någon eller någonting ska ha orsakat skador i Estonias skrov som fick fartyget att sjunka. Det ska har varit på grund av dessa skador, och inte via den öppna fordonsrampen, som vatten strömmade in på däck. Bogvisiret, som bevisligen lossnade och bärgades redan 1994, ska enligt vissa teorier ha sprängts bort först efter olyckan, i samband med att ”obekväma bevis” avlägsnats från fartyget.
Något som ytterligare har spätt på ryktesfloran är att varvet som byggde Estonia presenterade en egen undersökning som kritiserade haverikommissionen. Från varvets sida försökte man hävda att det inte fanns några konstruktionsbrister som kunde förklara förlisningen.
”Fyndet som ändrar allt”
En numera hårt kritiserad dokumentärfilm under ledning av Henrik Evertsson kallad ”Estonia – fyndet som ändrar allt” publicerades på årsdagen av katastrofen den 28:e september 2020. Den baserades på olagliga undersökningar av vraket som Evertsson och dykarexperten Linus Andersson utförde 2019. Evertsson menar i sin dokumentär att de då gjorde sensationella och hittills okända upptäckter. Dokumentären fick stor uppmärksamhet och belönades med Stora Journalistpriset i kategorin ”Årets avslöjande” samma år.
I dokumentären görs det en stor affär av att ett nyupptäckt hål på Estonias skrov utmanar den officiella versionen av vad som egentligen hände. Man säger sig visa att Estonias vrak vilar på mjuk lera och att hålet därför måste ha uppkommit innan fartyget sjönk, inte när det slog i botten.
Årets förvillare
Evertsson dokumentär är uppenbart missvisande. Man har nästan uteslutande tagit med intervjuer med konspirationsteoretiska teman, man har manipulerat bevis och förvanskat vittnesmål. Utredaren Ingemar Lundgren från Ocean Discovery menar också i Vetenskapens världs granskning (se nedan) att Evertsson medvetet måste ha valt ut de fotovinklar som ser mest dramatiska ut.
För att till en bred allmänhet ha lyft fram och legitimerat konspirationsteorier kring Estoniakatastrofen erhöll Henrik Evertsson Vetenskap och Folkbildnings pris för Årets förvillare 2021, tillsammans med juryn för Stora Journalistpriset 2020.
Nya undersökningar 2022
På grund av de envisa ryktena om mörkläggning från myndigheternas sida genomfördes återigen nya undersökningar av vraket 2022. Resultaten (vilka fortfarande analyseras) är hittills att de tidigare officiella slutsatserna är korrekta. Ingenting tyder på sprängningar av något slag och bogrampen som nu har bärgats uppvisar bara sådana skador som stämmer överens med tidigare teorier. De skrovskador som Evertsson fört fram som något som ”ändrar allt” har med all sannolikhet uppkommit först när Estonia med stor kraft slog i botten. Man har konstaterat att en berggrund av granit ligger i dagen vid området för hålet, så tal om att botten här endast består av ”mjuk lera” är helt felaktigt.
Vetenskapens värld, oktober 2023
Den 9 oktober 2023 klockan 20:00 har SVT:s Vetenskapens värld premiär på ett avsnitt kallat ”Estonia och myterna” (tillgänglig redan från 8 oktober på SVT Play). I den granskar man kritiskt de officiella rapporterna, ryktesspridningen, konspirationsteorierna samt Evertssons dokumentär. Enligt Vetenskapens världs granskning är den vedertagna versionen av händelseförloppet (”den officiella versionen”) den som bäst beskriver vad som skedde den ödesdigra natten den 28:e september 1994.
Detta borde rimligen lägga alla konspirationsteorier och spekulationer till handlingarna. Dessvärre vet vi av erfarenhet att så troligen inte kommer att vara fallet.
Länkar:
- Vetenskapens värld (SVT play): Estonia och myterna
- Magasinet Filter: Granskning: Estonia och konspirationerna
- Folkvett: Tankefel och konspirationsteorier kring Estoniakatastrofen
- Panelsamtal på Bokmässan 2022: “Media och Estoniakatastrofen”, med Jonathan Lindström, Mattias Göransson och Lotten Kalenius
- Intervju vid Bokmässan 2023: Eric Rådstam intervjuas av Pontus Böckman
- Estoniaveckan: Estonia – samtal med Lotten Kalenius: ett anhörigperspektiv
- Estoniaveckan: Estonia – Bottenförhållanden och de geologiska undersökningarna
Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresseområden, dvs vetenskap, pseudovetenskap, myter, konspirationsteorier eller skeptikerrörelsen som sådan.