post id: 25367
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=25367
  

En seglivad konspirationsmyt

Sedan mitten av 1970-talet har det hävdats att USA:s Apollo-månlandningar aldrig inträffade utan att de var en utstuderad bluff i PR-syfte. Stor roll för att starta ryktena spelade bland annat Bill Kaysings självpublicerade bok We Never Went to the Moon (1976). Enligt den så fejkade NASA hela Apolloprogrammet och de filmer som skickades ut i TV i realtid hade i verkligheten spelats in i en studio i förväg. En del har senare hävdat att den kände regissören Stanley Kubrick (bland annat känd för filmen 2001: A Space Odyssey från 1968) var den som regisserade dem.

“Bevis” för teorin

Inga hårda bevis har presenterats till stöd för teorin. Istället hänvisar man till en mängd “suspekta” uppgifter och “märkvärdiga” detaljer i fotografier och videor. Det pratas om skuggor som anses vara för korta eller för långa, att den flagga som placerades tycks “fladdra för vinden” och att stjärnor inte syns på himlen i flera bilder. Man har även ifrågasatt att dimensionerna på Saturn V-raketen skulle räcka till och hävdat att astronauterna inte skulle kunna överleva den starka strålningen i rymden, framför att när de passerade genom Van Allen-bältet.

Motargument

Många har visat på felaktigheterna i argumenten. Redan 1977 utfärdade NASA ett faktablad som avfärdade alla rykten om att Apollofärderna skulle har varit en bluff. Den skriften anser naturligtvis konspirationsteoretikerna bara vara en del av konspirationen.

Men en stor mängd oberoende sakkunniga har under åren visat på varför de så kallade bevisen inte håller för närmare undersökningar. Fotografiernas skuggor och saknade stjärnor har sina naturliga förklaringar, precis som frågor om strålningen och andra “anomalier” (för specifika detaljer, se länkarna nedan).

Dessutom faller det hela på sin egen orimlighet. Det har uppskattats att i runda slängar 400 000 personer skulle behöva ha varit delaktiga i konspirationen, och ingen av dem skulle alltså ha avslöjat bluffen. USA:s motståndare i den stora rymdkapplöpningen, Sovjetunionen, följde i detalj allt som NASA gjorde och har aldrig ifrågasatt att amerikanerna landade på månen.

Det skulle ha varit lättare att landa på månen än att filma mån­land­ningen i en studio

Kunde filmerna har fejkats?

2019 presenterade filmexperten Howard Berry en detaljerad analys (länk nedan) som visade att de filmer som NASA presenterade 1969, och till stor utsträckning direktsände, innehåller en mängd saker som inte kunde ha producerats med den tidens teknologi. Saker som vi idag enkelt kan skapa med specialeffekter i en dator, var helt enkelt omöjliga att göra 1969. Det handlar bland annat om hur astronauterna rör sig på månytan (det är inte slow motion-teknik) och hur det inte hade gått att reproducera solljuset i en studio på det sättet som på filmerna.

Det har sagts att det skulle ha varit lättare att landa på månen än att filma månlandningen i en studio med den teknik som fanns tillgänglig 1969. Vad än vissa påstår så finns det inga rimliga tvivel om att USA lyckades landsätta astronauter på månen med Apollo-programmet.

Länkar:
The Conversation: Apollo landing footage would have been impossible to fake
Kvalificerat Hemligt: Apollo 11 månlandningen och konspirationerna
NASA: Apollo 11 Landing Site
Wikipedia (sv): Konspirationsteorier om månlandningarna
Wikipedia (eng): Moon landing conspiracy theories

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.