post id: 34658
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=34658
  

Psykoanalys är en terapimetod skapad av Sigmund Freud och som det fortfarande vurmas för bland en del aktiva psykologer och psykoterapeuter. Detta trots att grundsatserna i teorin antingen är omöjliga att testa vetenskapligt, eller har visat sig ha lika mycket effekt som vilken form av stödsamtal som helst.

En av de viktiga grunderna i psykoanalys är idén om uppdelningen av psyket i det medvetna, det förmedvetna och det omedvetna. I den omedvetna delen av psyket menade Freud att vi har obehagliga, ångest­fram­kallande tankar, känslor och drifter. Dessa omedvetna element anses enligt psykoanalysen plåga oss genom att ta sig uttryck i olika former av psykisk ohälsa. En del av behandlingen kan vara att försöka återuppväcka förmodat bortträngda minnen – en mycket riskabel metod med stark risk för att plantera falska minnen (vilket tragiskt nog har lett till ett flertal felaktiga domar i historien).

Enligt Freuds lära styrs människor framför allt av sina drifter – framför allt av de sexuella drifterna. Särskilt hos kvinnor ansåg Freud att sexuella faktorer skulle ligga bakom olika neuroser, såsom dåtidens populära slaskdiagnos hysteri. (Inte sällan ansåg Freud att de kvinnliga patienterna trängde undan ett sexuellt begär efter honom själv.)

Målet med en psykoanalys är enligt före­språkarna inte nödvändigtvis att klienten ska må bra, utan framför allt att klienten ska ha en djupare förståelse för sig själv. Det finns en stark ovilja bland psykoanalytiker att erkänna moderna psykiska diagnoser, och man tolkar till exempel autism som ett relations­problem mellan mor och barn snarare än som en neuro­psykiatrisk funktions­nedsättning. Detta har inneburit vissa problem när terapeuter med psyko­analytiska ambitioner samtidigt velat vara en del av den offentliga vården, som är till specifikt för att behandla psykiska sjukdomar och symptom.

Under vilka omständigheter och för vilka besvär en psykoanalytisk behandling är till hjälp har inte kunnat klarläggas. Ett flertal av Freuds observationer, som ligger till grund för den psykoanalytiska läran, har visat sig vara påhittade eller tillrättalagda. Detta har man kunnat konstatera genom att jämföra hur han beskriver vissa patienter i brev, och hur han sedan beskriver dem i sina publicerade artiklar. Freud uttalade sig ofta mycket generellt och påstod sig hitta orsakerna till allsköns problem, som man redan då – men ännu mer nu förstås – hade mycket mer robusta vetenskapliga förklaringar till än bortträngda känslor och omedvetna inre konflikter.

Många fel inom psykoanalys

Moderna psyko­analytiker har ofta svårt att erkänna att Freud haft fel. En vanlig strategi för att slippa detta är att försvara teorierna som metaforer. Istället för att överge teorierna om Libido och om Oidipus­komplexet hävdar man till exempel att Freuds uppfattning att pojkar i åldern 3-5 år är rädda för att bli kastrerade av sin far ska uppfattas metaforiskt, som en allmän rädsla för kroppsskada och liknande. Att Freud själv tänkte konkret och inte metaforiskt vill man inte låtsas om. Metaforiserandet av Freuds teorier inom psykoanalys kan ses som en modern pseudo­vetenskaplig strategi.

Ett annat problem är att själva tolkningarna i sig är mycket svåra att falsifiera. Om klienten inte upplever att hon passar in i behandlarens tolkning av en dröm, en handling eller en känsla, så anses det inte vara fel på tolkningen utan fel på klienten, som trängt undan detta till det omedvetna. Risken för att terapeuten tolkar klienten fel och drar förhastade slutsatser är därmed överhängande.

Fler osympatiska sidor

Inte bara avfärdade Freud ofta sina kvinnliga patienters besvär som hysteri orsakad av sexuella faktorer, utan av allt att döma var han rent generellt misogyn. I en ”vetenskaplig” artikel 1925 beskrev Freud exempelvis det täcka könet så här:

”Kvinnor motsätter sig förändring, är passiva mottagare och tillför ingenting eget.”

Han var heller inte en god lyssnare utan somnade ofta under sina sessioner.

Freud var dessutom en grav missbrukare av kokain och föreskrev ofta drogen till sina patienter. En patient som led av heroinmissbruk ”behandlades” av Freud med kokaininjektioner, vilket Freud i sedvanlig ordning beskrev som en framgångsrik historia. I själva verket utvecklade patienten dubbla missbruk (vilket Freud var väl medveten om) och dog under vad som bara kan beskrivas som miserabla omständigheter.

Nota bene: Psykoanalys finns inte bland Socialstyrelsens rekommenderade behandlingsmetoder. Ur psykoanalysen, som genomförs med flera sessioner i veckan under cirka fem års tid, har den något mer strukturerade psykodynamiska terapin uppstått. Den psykodynamiska psykoterapin har moderniserats och dess terapeuter är inte nödvändigtvis övertygade om de pseudo­vetenskapliga delarna av Freuds lära.
 
 
Vidare förkovring:

• Fritte Fritzons podcast Allt du velat veta, avsnitt 473 Om Sigmund Freud med Christian Dahlström
• Christian Dahlströms podcast Sinnessjukt, alla avsnitt om Sigmund Freud
• Billy Larsson, Arton myter om Freud och vägen framåt, Lava Förlag, 2022. (Boken finns både i tryck och som e-bok på t.ex. Adlibris och Bokus.)
• Billy Larsson, ”Freud var en önsketänkare – inte forskare”, Folkvett nr 1 2022
• Dan Katz, ”18 myter om Freud och vägen framåt: psykoanalysens fader analyserad”, bokrecension i Folkvett nr 1 2022
• Charlotta Sjöstedt, ”Psykoanalytiskt nätverk förlorar inflytande i Göteborgs psykiatri”, Folkvett nr 3/4 2023
• Kendra Cherry, ”Freud’s Perspective on Women”, Verywell Mind, 29 augusti 2022
• Nils Wiklund, ”Lögner och svek kantade Freuds karriär”, Svenska Dagbladet, 10 november 2003

 

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.