post id: 32084
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=32084
  
Skeptisk måndag

Vindrute­mysteriet i Seattle 1954

Automobil


Mystiska skador på bilar

Det var i slutet av mars 1954 som befolkningen i Bellingham nära Seattle i staten Washington först började lägga märke ett nytt fenomen. Bilägare rapporterade att deras vindrutor hade fått en mängd mystiska små hål och märken. Fler och fler rapporter kom in och i mitten på april hade fenomenet spritts till flera andra orter i närheten.

Polis undersöker
Man som visar sin skadade bil
© Seattle Post-Intelligencer Collection, Museum of History & Industry, Seattle

Initialt hade man lagt skulden på vandalisering utförd av lokala gäng, men i takt med den snabba spridningen stod det klart att så inte kunde vara fallet. All tillgänglig polisstyrka kallades in för att gå till botten med fallet, men de stod handfallna. Paniken spreds. Allt fler rapporter strömmade in och till och med polisbilar drabbades.

En tidig teori var att kosmisk strålning kunde ligga bakom, trots att ingen kunde förklara exakt hur det skulle gå till. Snart styrdes misstankarna istället till de nyligen genomförda prov­spräng­ningarna med vätebomber i Stilla Havet. Kanske fanns det ett samband här. Polisen fortsatte under tiden att överbelastas av rapporter från oroliga bilägare. Man uppskattade att nära 3000 vindrutor hade skadats och fortfarande fanns ingen förklaring.

Begärde hjälp från presidenten

Den 15 april kontaktades både delstats­guvernören Arthur Langlie och självaste presidenten Dwight D. Eisenhower med begäran om assistans. Vid de laget förekom en mängd föreslagna möjliga teorier, förutom de redan nämnda vätebomberna och kosmisk strålning:

  • Flottans nyinstallerade 1 megawatts radiosändare i Jim Creek föreslogs skapa vibrationer som skadade vindrutorna. Detta avfärdades av flottan som omöjligt och man påpekade också att inga bilar i just Jim Creek hade drabbats.
  • En ”mystiskt atmosfäriskt anomali” fick skulden av somliga, men ingen kunde närmare beskriva vad denna anomali skulle vara.
  • En del ansåg sig ha bevittnat hur bubblor i vindrutans glas uppstod och brast medan de såg på. Detta ledde till misstankar om att det var ägg från sandloppor som kläckes, inne i själva glaset. Ingen kunde dock förklara hur det skulle kunna gå till.
  • Andra föreslog saker som överljudssmällar, nedfall av korallsplitter från de nämnda kärnvapenproven eller förändringar i jordens magnetfält.
Tidningsklipp
Samtida tidningsklipp

De fanns dock somliga som avfärdade det hela. Dr. D. M. Ritter, kemist vid University of Washington, fick i uppdrag att samarbeta med myndigheterna i fallet. Efter att ha inspekterat vindrutor och rester som hittats på några av bilarna kommenterade han: ”Fullkomligt nonsens! Det finns inget jag känner till som skulle kunna orsaka oförklarliga skador på vindrutor.”

En mer prosaisk förklaring

En kommitté av fler vetenskapsmän från samma universitet fortsatte att arbeta med fallet. Deras slutsats var något av ett antiklimax. I ett uttalande sa de att skadorna troligen berodde på vanligt slitage vid normal körning, orsakade av mindre föremål som träffade vindrutan. Till stöd för detta pekade de bland annat på att äldre bilar hade mer skador än nya, samt att det alltid var framrutan som drabbades och inte bakrutan. Deras analys accepterades inte av alla, men runt den 17 april, bara två dagar efter fenomenets höjdpunkt, slutade skaderapporterna helt abrupt att komma in.

Kollektiv vanföreställning

När allt kom omkring så visade det sig att det hela var ett helt vardagligt fenomen. Ingen hade tidigare lagt någon större vikt vid de här småskadorna men när paniken spreds ”upptäcktes” det av allt fler personer. De här mindre skadorna på bilarna var något som alltid hade funnits, det var bara att ingen hade fäst någon större vikt vid dem.

I efterhand kan man vara lockad att göra narr av händelsen. Istället bör man kanske reflektera i hur svårt det är att värja sig från bekräftelsebias. Så fort man blivit uppmärksammad på något så ser man det överallt. Det är också en läxa i hur lätt det är att ryckas med av vad man kan kalla en kollektiv vanföreställning.

Länkar:

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.

 

One response to “Vindrute­mysteriet i Seattle 1954

  1. Hej!
    Detta är en utmärkt artikel i det så vanliga beräftelsebias som fortfarande gäller i så hög grad.
    Förslag? Vad ska vi göra åt det?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vetenskap och Folkbildning