Vitaminer är livsnödvändiga
Något förenklat så är vitaminer ett samlingsnamn för olika organiska molekyler som i små kvantiteter krävs för att kroppen ska fungera som den ska. För lite vitaminer i kosten kan vara ett allvarligt problem. Ett underskott av vitaminer kan leda till bristsjukdomar som skörbjugg, beriberi eller rakit (“engelska sjukan”) eller andra tillstånd. Därför bör man se till att man får i sig tillräckligt av dem och bland annat Livsmedelsverket har utfärdat rekommendationer om hur mycket vitaminer man bör få i sig varje dag.
Detta gör det lätt att tro att ju mer vitaminer man får i sig, desto bättre är det. Så är det inte – A och D-vitamin är till exempel giftiga i för stora kvantiteter. Även för mycket C-vitamin kan ge biverkningar och besvär vid överdriven konsumtion.
Linus Pauling – vitaminhetsens ’posterboy’
Linus Pauling var en framstående och i många avseenden briljant forskare. Hans bidrag inom kemi och proteiners beskaffenhet är ovärderliga för dagens vetenskap. Han fick Nobelpriset i kemi 1954 och blev senare också en framstående fredsaktivist. Detta ledde till ett Nobelpris till, fredspriset, som han fick 1962. Han är fortfarande den enda person som har fått två Nobelpris som ensam mottagare. (Andra har fått nobelpris mer än en gång, men då fått dela åtminstone ett av priserna med någon annan)
Dessvärre är det också han som i stor utsträckning är ansvarig för dagens vitaminhysteri. 1970 gav han ut boken Vitamin C and the Common Cold, där han hävdade att förkylning kunde förebyggas och botas av höga intag av C-vitamin. Problemet var att han gjorde detta utan att ha i utfört någon klinisk forskning på området. Paulings böcker ledde till en mängd senare forskning, men resultaten kunde inte visa att överdrivet C-vitamin-intag hade någon märkbar positiv effekt.
Pauling vägrade att acceptera detta. I stället kom han med ytterligare påståenden och hävdade att C-vitamin även kunde förebygga och till och med bota cancer. Han adderade också andra vitaminer till listan av ”undermediciner” och menade att extremt höga intag kunde öka en persons livslängd till upp emot 150 år. På grund av hans goda renommé fick hans idéer stor spridning och den moderna multivitaminindustrin växte upp mycket tack vare honom. Linus Pauling anses allmänt vara ett praktexempel på det som ofta kallas Nobelprissjukan.
Spara dina pengar
Om man har valt, eller är tvungen, att begränsa sin diet på något sätt, eller om man har konstaterad vitaminbrist (konsultera din läkare!) så kan det absolut hända att man behöver komplettera sin kost. Men att urskillningslöst ta mängder av dyra multivitamintillskott utan anledning är helt onödigt. I bästa fall är det ett slöseri med pengar och i värsta fall kan man överdosera och få besvär. Propagandan för att friska personer bör konsumera mängder av vitaminer är full av logiska felslut, till exempel:
- Önsketänkande (en enkel lösning på komplexa problem – ett enkelt piller ersätter behovet av varierad kost)
- Auktoritetsargument (överdriven tro på kända personers kunskap – se Linus Pauling ovan)
- Vädjan till naturen (vitaminer är “helt naturliga” och därför något som är odelat positivt)
Som alltid gäller att de som använder logiska felslut inte nödvändigtvis har fel, men om inga andra argument finns så är det en stor varningsflagga.
Källor:
- Paul Offit (the Atlantic): The vitamin myth
- Livsmedelsverket: Vitaminer och antioxidanter
- Wikipedia: Vitamin
- the Skeptic UK: Do we really need supplements? A skeptic’s guide to micronutrients
- McGill University Office for Science and Society, @DrLabos: Myths About Vitamins are Hard to Dislodge
Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresseområden, dvs vetenskap, pseudovetenskap, myter, konspirationsteorier eller skeptikerrörelsen som sådan.