Soffliggare och rutgängare

Publicerat i Folkvett nr 1/1996.

Docenten Nils-Axel Mörner vid Stockholms Universitet (enheten för paleogeofysik och geodynamik) har gjort sig bekant för sina slagrutekurser. Vetenskap och Folkbildning utsåg honom till Årets förvillare 1995 på grund av det ovetenskapliga innehållet i dessa universitetskurser. Han har också fått kritik från sin fakultetsstyrelse och från universitetets rektor. (Se Folkvett nr 3-4, 1995). I Metro den 2/2 1996 blev han intervjuad av en journalist om hur han ser på kritiken från sina forskarkolleger:

Dina kolleger är inte lika förtjusta. De tycker inte att dina kurser hör hemma på ett universitet.

– Det är primitivt att sitta på sitt feta arsle och ha åsikter om saker som man inte känner till. Jag har skrivit över 400 vetenskapliga arbeten. Det har inte mina kolleger gjort. De är soffliggare.

Mörners rättframma språkbruk ska kanske räknas honom till godo, men hans argumentation är i sak både ohållbar och viktig att bemöta.

Såvitt bekant har inget av hans över 400 vetenskapliga arbeten relevans för slagrutefenomenet. Blotta omfånget på den vetenskapliga produktionen ger ingen kompetens utanför det sakområde som dessa publikationer handlar om. Den som t ex skrivit 100 vetenskapliga uppsatser om partikelfysik är normalt sett sämre på att bedöma växtfysiologiska frågor än en kollega som bara skrivit en enda uppsats, om nämligen den uppsatsen handlar om växtfysiologi.

Antingen har Mörner inte insett detta, eller också tror han att slagrutefenomenet hör hemma inom hans eget specialområde, dvs ”paleogeofysik och geodynamik”. Även i det senare fallet misstar han sig grovt. Hittillsvarande undersökningar har mycket tydligt visat att slagrutans utslag är helt beroende av rutgängarens förväntningar. Om rutgängaren inte får några som helst ledtrådar ger slagrutan, enligt de hittills utförda försöken, inte något utslag bättre än slumpen.

Att utesluta sådana ledtrådar är emellertid svårare än vad man skulle kunna tro. (Bl a kan det i en del fall räcka att det finns någon person närvarande som vet ”facit”.) Därför är det först och främst experimentalpsykologisk kompetens som behövs för att undersöka slagrutan. I detta sammanhang väger 400 geologiska arbeten lätt som en fjäder i jämförelse med ett enda kompetent utfört arbete inom perceptionspsykologi.

Dessutom och ännu mer grundläggande: Vad som ska bedömas i en vetenskaplig kontrovers är inte de olika forskarnas kompetens utan styrkan i deras argument. Om en soffliggare eller en person som sitter på sitt feta arsle har fel, så ska man redovisa vad det är för fel på argumentet. Eventuella fel på personen har inte med saken att göra.