Skepsis och yttrandefrihet

Publicerat i Folkvett nr 3/2007.

Så har yttrande- och tryckfriheten åter kommit på tapeten i politiken, denna gång apropå avbildningar av profeter. Även inom Vetenskap och Folkbildnings domäner kommer frågan då och då upp, låt vara med helt andra förtecken och under mindre massmedial uppståndelse. Det händer att folk som kritiseras för att syssla med pseudovetenskap indignerat svarar att kritikerna vill beröva dem deras yttrandefrihet. Då har de dock misslyckats med att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Rätten att göra knäppa påståenden stöder föreningen eftertryckligen (med ett fåtal undantag reglerade i lagar mot hets), men det betyder inte att någon har rätt att stå oemotsagd. Föreningens och Folkvetts uppgift är inte att tysta den som till äventyrs inte tillgodogjort sig vetenskapens senare landvinningar, såsom upptäckterna av atomen (homeopati), ideomotoriska rörelser (slagrutor) eller träplankor (cirklar i sädesfält). Nej, den uppgift vi tagit oss är att utnyttja vår egen yttrandefrihet till att visa hur fel de har. Det är en normal del av vår demokrati, och något helt annat än att försöka tysta motståndarna.

Även när etablerade forskare påstår långt mindre fantastiska saker om verkligheten än vad många pseudovetenskapare gör så måste de räkna med att bli hårt ansatta av kollegorna. Det är då inte forskarna som personer som angrips. I stället gör kritikerna sitt yttersta för att smula sönder metodik och slutsatser, allt för att vara säker på att det inte döljer sig några misstag eller underlåtelser. Alla som vill ha något godtaget som vetenskapligt underbyggt måste vara beredda att se sina påståenden ifrågasättas hårt. På sätt och vis är det ett kvitto på att någon bryr sig om vad man har att säga. Är man dock inte alls insatt i hur den vetenskapliga världen fungerar – och det är vanligt bland pseudovetenskapare – så är det fullt möjligt att tro sig vara utsatt för en häxjakt.

Lyckligtvis är hård granskning inte förbehållen endast vetenskapen. Ta bara TV-programmet Plus, där eventuellt undermåliga produkter tas upp till skärskådande. Ingen skulle komma på tanken att anklaga Sverker Olofsson för att vilja frånta affärsidkare deras yttrandefrihet: alla förstår att det handlar om konsumentupplysning. Man kan dra en direkt parallell till Vetenskap och Folkbildning, som bedriver konsumentupplysning i frågor som kan avgöras vetenskapligt. Skillnaden är mest att Sverkers soptunna är mera känd.