Japansk blodsmystik

Ketsuekigata wa nan desuka? Vilken blodgrupp har du? I Japan behöver du inte hamna på sjukhus för att få den frågan. Peter Olausson berättar.

Blodgruppssystemet AB0 (där nollan ibland blivit ett O) utformades av den österrikiske biologen Karl Landsteiner vid sekelskiftet 1900. Det bygger, mycket kortfattat, på de antigener som sitter på de röda blodkropparna. Vissa blodgrupper kan inte blandas med varandra eftersom immunförsvaret då reagerar. Vid transfusioner är det därför viktigt att se till att patienten får blod av en grupp som passar. Ett avslutande plus eller minus anger en Rhesusantigen (Rh), vilket är den viktigaste utbyggnaden av Landsteiners system. I Sverige är förresten fördelningen (hopräknat Rh+/-) A: 44 %, 0: 38 %, B: 12 %, AB: 6 %.

En pseudovetenskap med anknytning till blodgrupper är blodgruppsdieter, som är pseudomedicin med ett säreget inslag av pseudohistoria, på så sätt att skaparen Peter D’Adamo hävdar att de med grupp 0 stammar från jägare och därför har en konstitution som kräver mycket kött, de med grupp A från bönder som därför mår bättre av vegetabiliska jordbruksprodukter, och så vidare. Hans idéer har ungefär hur många brister som helst, vilket naturligtvis inte hindrat dem från att väcka uppmärksamhet, även i Sverige.

En annan tanke, eller vad man ska kalla det, som D’Adamo nämner i sin bok Eat right 4 your type (Putnam 1996; och ja, den har en fyra i titeln) är att blodgrupperna även återspeglas i våra karaktärer. Jägar-0:na är starka och aktiva, bonde-A:na är av klenare virke, med mera. Detta påfund verkar inte ha väckt något gensvar i Sverige – åtminstone inte ännu. Idén har han nog fått från Japan, där den länge varit etablerad.

Redan 1916 gav läkaren Kimata Hara ut det första arbetet som kopplade ihop blodgrupper med personlighetstyper.

Under 1920- och 30-talen gjorde psykologen Takeji Furukawa några studier, och ansåg att de med grupp A tenderade att vara lugna och intellektuella, de med B motsatsen; jag är osäker på om hans uppfattning var en slutsats av eller förutsättning för observationerna. Det sägs ofta att läran har någon sorts nazistiska eller åtminstone rasbiologiska rötter. Jag har själv inte hittat några särskilda omnämnanden av blodgrupper i de sammanhangen. Visserligen kan en folkgrupp utmärka sig för en viss fördelning av blodgrupper, men det fungerar inte på individnivå, eftersom det inte finns någon blodgrupp som specifikt kännetecknar skandinaver, judar eller japaner. Dessutom ärvs blodgrupper på ett sätt som fungerar illa i rasbiologi. Om exempelvis föräldrarna har A och B, så kan barnet få vilken som helst av de fyra blodgrupperna.

0 – krigarna är utåtriktade,
optimistiska och sociala. Detta är den mest
flexibla men minst pålitliga gruppen. De kan
ha lättare för att påbörja ett projekt än att
slutföra det. De är självsäkra och gillar att
vara i centrum.
Passar bäst med 0, AB.

A – bönderna undviker konfrontationer
men är starka i kris. De är artiga och
stillsamma, men kan vara osällskapliga och
blyga. De är ansvarstagande och pålitliga
perfektionister. De är den mest konstnärliga
gruppen.
Passar bäst med A, AB.

B – jägarna är de mest praktiskt
lagda och är duktiga på att fokusera på sin
uppgift. De är självständiga och mindre bra
på att samarbeta. De är mer intellektuella än
känslosamma.
Passar bäst med B, AB.

AB – humanisterna är de mest individuella
och svårplacerade, och kan kombinera
egenskaper på ett sätt som andra blodgrupper
inte gör. De är pålitliga men klarar inte av hur
mycket ansvar som helst.
Passar bäst med alla.

Men även om det skulle stämma så verkar det inte särskilt relevant; läran är tillräckligt tokig för att kunna dömas ut på sina egna bristande kvalitéer, och idéerna slog dessutom igenom senare, utan inblandning från rasbiologer. För det var på 1970-talet som Masahiko Nomi gjorde blodgruppsläran riktigt känd. Han hade ingen medicinsk bakgrund, utan skrev radiomanus och kommenterade sumo-brottning. Hans första bok i ämnet, Passa ihop efter blodgrupp (Ketsuekigata de wakaru aisho) kom ut 1971, blev genast en bestseller, och gav upphov till en pseudovetenskaplig trend som lever än idag.

Jag har, med visst besvär, satt ihop schemat med egenskaper och relationsrekommendationer efter ett antal synnerligen luddiga källor som pekat åt nästan lika många håll. Jag garanterar ingenting. Ketsuekigata, ”blodgrupp”, har nämligen blivit en tämligen självklar del av det japanska samhället. Man kan jämföra med astrologi hos oss: även om japanen i genomsnitt kanske inte lägger så stor vikt vid det, så finns det inte så få som är desto mer övertygade och intresserade.

Tankarna finns med lite varstans, och framför allt vet alla vilken blodgrupp de har (och sällan av medicinska skäl), på samma sätt som förmodligen även den mest skeptiske av oss känner till sitt stjärntecken. Men frågan är om inte blodgrupperna är större i Japan än vad astrologi någonsin varit i Sverige.

Blodgruppsböcker säljer i miljonupplagor. Man kan se dem i affärerna i grupper om fyra, lite som småböckerna om stjärntecken hos oss. Liksom allt möjligt annat som man kan få för sig att köpa efter sin blodgrupp, som smycken, badsalt, tuggummin, kondomer… I tidningar finns blodgruppshoroskop, och i många sammanhang från dating-tjänster till jobbsökande – är uppgiften en självklarhet. När kändisar presenteras med namn, födelsedag osv. Så finns blodgruppen med, vare sig det gäller filmstjärnor, utvikningsflickor eller samlarkort med baseballspelare.

En del företag grupperar i vissa sammanhang sina anställda efter deras blodgrupper, liksom idrottstränare sina utövare och skolor studenterna. Även ledande politiker kan finna uppgiften värd att offentliggöra, som när den förre premiärministern Taro Aso kungjorde att han tillhörde den relativt kvalificerade gruppen A. Även påhittade figurer i filmer, mangaserier och dataspel har ofta sina blodgrupper angivna, så har till exempel Ryu och Ken i spelserien Street Fighter blodgrupp 0 respektive B.

Det finns även ett begrepp för dem som förlorar på matchandet, när enbart deras blodgrupp utpekar dem som olämpliga för ett visst jobb, eller vad det nu är: bura-hara, blodgruppsdiskriminering. För att vara en utbredd och vardaglig vidskepelse i ett utvecklat land, så är det lite märkligt att idén med blodgruppspersonligheter inte etablerats internationellt (Sydkorea är det enda andra landet jag hittat där den tillämpas) eller ens blivit särskilt känd utanför landets gränser. Hur kommer det sig? Det har föreslagits att tänkesättet passar bättre i Japan än i väst eftersom blodgrupperna där är aningen mer jämnstarka, A: 38 %, 0: 30 %, B: 22 % och AB: 10 %. Liksom att landets relativt homogena folk på ett enkelt sätt kan dela upp sig i grupper, så att man får en konstlad men dock tillhörighet. Om det påminner det minsta om landets gamla feodala system vet jag inte, men det torde i så fall vara ett sammanträffande; det är nog ännu ett utslag av vanlig, mänsklig vidskepelse, snarare än något som talar direkt till någon japansk folksjäl. Det kan onekligen vara ett effektivt socialt smörjmedel, i likhet med stjärntecken: ”jasså du är AB, wow!” (eller vad som nu funkar bäst; jag vet verkligen inte).

För en utomstående är det svårt att avgöra exakt hur starka sådana här uppfattningar är. Även om många är helt försvurna åt läran, och åtminstone påstår sig inte kunna drömma om en kille med fel blodgrupp (för att ta ett typiskt exempel), så kan det nämnas att Aso förlorade valet mot Yukio Hatoyama, trots att denne har den i åtminstone det aktuella sammanhanget mindre eftertraktade blodgruppen B. Liksom att de allra framgångsrikaste idrottsstjärnorna inte alltid tillhör ”sin” grupp, 0.

Med tanke på den vidskepliga branschens ständiga aptit på nya trender så är det nog bara en tidsfråga innan ketsuekigata, i en eller annan variant, hittar hit. Så vi också kan få välja, om inte arbeten eller politiker, så åtminstone muggar och cigarettändare, och i sensitivare kretsar kanske även partners, efter den avslöjande klassifikationen A, B, 0, AB.