Stieg Larsson och pseudovetenskapen

Sven Ove Hansson berättar om Stieg Larsson, numera mest känd som avliden deckarförfattare, och dennes engagemang inom och utom VoF mot pseudovetenskap.

Det torde vara allmänt bekant att Stieg Larsson inte bara var deckarförfattare, utan framför allt en journalist som arbetade uthålligt och oegennyttigt med att avslöja och bekämpa politiska extremiströrelser. Däremot är det nog inte många som vet att han också var starkt engagerad i avslöjandet och bekämpandet av pseudovetenskap.

Ingen vän av astrologi
Själv lärde jag känna Stieg i november 1985 och hade därefter många, tidvis täta, kontakter med honom. Redan två år innan vi träffades hade han uttryckt sin kritiska inställning till pseudovetenskap i en artikel:

”För en tid sedan blev jag presenterad för en ung dam på ett café i Stockholm. Det första hon frågade – sedan vi utväxlat namn – var vilket stjärntecken jag var född i. Hon var i 30-årsåldern och, fick jag senare veta, har nio års grundskola, gymnasium och flera års universitetsutbildning bakom sig.

Hon har vidare ett radikalt förflutet och var en till synes helt normal kvinna med alla förståndsgåvor i behåll. Det är svårt att finna en ursäkt till varför nu snart 500 år av upplysningstid och vetenskapliga framsteg så komplett undgått att lämna några spår av hennes världsbild. Samma som du, svarade jag, i kossans tecken. Sen sa vi inget mer till varandra. Det var en kort bekantskap.

Det kan tyckas att jag är en ovanligt snorkig människa, men det börjar irritera mig att man knappt kan gå över gatan utan att någon klappar en på axeln och frågar om vilken stjärnbild man är född i. Vad som varit en vidskepelse utan existensberättigande sedan Kopernikus dagar är en seriös livsfilosofi 1983.”

I samma artikel påpekade han att vidskepelser som astrologi ofta understöds med pseudovetenskapliga argument som det kan vara svårt för icke-experter att genomskåda.

Han framhöll att astrologi ”bara utgör ett exempel. Andra inslag är parapsykologi, UFO-logi, ockultism, orientalisk mysticism, biorytmer, I Ching, numerology, pyramidologi, kiromanti (konsten att spå i händer), Atlantiskulter, variationer på kvacksalveri, scientology och mycket annat.” Han var motståndare till dessa läror inte bara därför att de hade fel utan också därför att de kunde passivisera människor:

”Astrologin, exempelvis, vill göra gällande en deterministisk ödesbestämd – världsbild (…) Genomgående för nyandligheten är att den propagerar för en världsbild där det inte finns några möjligheter att genom egna handlingar påverka omvärlden. Det är en passiviserande andlighet, i många fall självuppfyllande.”

Arbetet på TT
Sedan 1979 arbetade Stieg vid Tidningarnas Telegrambyrå (TT) där hans huvuduppgift var att rita grafiska illustrationer till nyhetsartiklar, t.ex. kartor och diagram.

Dessutom skrev han feature-artiklar som publicerades i tidningarnas söndagsbilagor. Feature-artiklarna handlade om många olika ämnen. Ibland skrev han översikter om nyutkomna deckare, ibland stod någon historisk händelse i fokus. Flera gånger skrev han om myter och pseudovetenskap.

En sådan artikel byggde på James Randis bok The Faith Healers som avslöjar en del av de fuskmetoder som s.k. helare använder för att skapa intrycket att de kan bota sjukdomar.(2) En annan redogjorde för nyliga upptäckter om den s.k. Piltdown-mannen, ett fossil som rapporterades upptäckt år 1912 men avslöjades som falsarium fyrtioett år senare.(3) En gång skrev han om den eventuella faktabakgrunden till myten om Robin Hood.(4) I en av TT-artiklarna diskuterade han varför Tarzan-böckerna blivit så framgångsrika:

”En viktig orsak till böckernas popularitet är att Tarzan var en unik personlighet. Han hade inga övernaturliga krafter, inga superegenskaper, men liknade absolut ingen annan människa.”

Det är idag svårt att läsa detta utan att tänka på Lisbeth Salander och de andra romanfigurerna i Millennium-trilogin.

Hjälpte Vetenskap och Folkbildning
Trots att Stieg var fullt sysselsatt med heltidsjobbet på TT och sitt antirasistiska fritidsarbete fann han också tid att göra insatser för Vetenskap och Folkbildning.

År 1989 skrev han till mig om Folkvett: ”Vi måste ha ett samtal om tidningen någon dag (…) Som den ser ut nu är den på tok för tunn och ointressant.” Det var en berättigad kritik som också ledde till förbättringar. Vid ett tillfälle nominerade han en mottagare av Årets förvillare. (Han gjorde också ett tjugotal teckningar och några foton till en bok om pseudovetenskap som jag publicerade år 1986.(6)) År 1989 publicerade det svenska förlaget Legenda en översättning av David Irvings Göring-biografi . Historievetenskapligt sett var boken sämre än värdelös. Irving var sedan länge känd som nazistsympatisör, och han hade nyligen ”kommit ut” som förintelseförnekare. I Vetenskap och Folkbildnings styrelse var vi mycket bekymrade över att nazistisk pseudovetenskap gjorde insteg i den etablerade förlagsvärlden. Stieg hjälpte till genom att ta fram material om Irvings pseudovetenskap och om hans nazistkopplingar. (Här kom Stiegs kontaktnät bland brittiska nazistjägare väl till pass.)

Vi upptäckte också att Legenda tidigare hade publicerade annan, jämförelsevis mera oskyldig pseudovetenskap (om UFO). Förlagets misstag med Göring-boken kan alltså ha berott på en allmän slapphet i faktabedömningen. Ett förlag som är angeläget om fackböckernas faktamässiga korrekthet skulle ha konsulterat en kunnig historiker om Irvings bok, och då skulle olyckan av allt att döma ha kunnat undvikas. På grundval av Stiegs underlagsarbete protesterade Vetenskap och folkbildning mot Legendas lansering av nazistpropaganda som faktabok.(7) I detta sammanhang bad vi också Stieg att skriva en artikel i Folkvett om historierevisionism. Artikeln publicerades år 1990. Artikeln innehåller en kort historik om förintelseförnekandet och om dess nära förbindelser med fascism och nynazism. Dessutom beskrev och tillbakavisade han några av de gängse historierevisionistiska myterna, t.ex. att gaskamrarna inte fanns, att Zyklon-B var ett avlusningsmedel, etc. David Irvings naziförbindelser blev också tydligt redovisade.(8)

Pseudovetenskap som isbrytare
Stieg påpekade ofta den centrala roll som pseudovetenskapen har för rasism och främlingsfientlighet. Men han framhöll också att användningen av pseudovetenskap har förändrats över tiden. Tidigare hade biologisk pseudovetenskap dominerat bilden. Men efterhand har den minskat i betydelse, och ersatts av andra pseudovetenskaper, t.ex. förintelseförnekande och andra former av historierevisionism.

”[S]edan andra världskriget har tonvikten i resonemangen flyttats från traditionell rasbiologi till luddigare resonemang om kulturella skillnader mellan raser och folkslag. Precis som tidigare baseras teserna på pseudovetenskap, men till skillnad från genetik är kulturskillnader svårare att definiera vetenskapligt och argumenten därmed svårare att tillbakavisa.”(9)

Historierevisionism tjänade t.ex. som ”isbrytare” i den renässans som antisemitismen fick under 1990-talet.(10) Men lockelsen för dessa läror var inte lätt att förstå. I en intervju ställde Stieg frågan:

” (…) 50 år senare sitter folk och tror på detta, hela den nynazistiska rörelsen. Det saknas fullkomligt rim och reson. Dom gör det i strid med all vetenskap, allt sunt förnuft, i strid med människans godhet eller altruism, i strid med det rationella tänkandet. Och det är fascinerande. Varför?”(11)

Till vetenskapens försvar
Stieg hade ingen omfattande vetenskaplig utbildning, men han var beläst och hade ett sunt kritiskt sinne. Han försvarade entydigt vetenskapen som kunskapsväg, och hans eget arbete med att bekämpa extremiströrelser handlade till största delen om att ta fram fakta och låta dem tala för sig själva. Han hade ingen större förståelse för den ”postmodernistiska” relativismen enligt vilken all kunskap är en social konstruktion. Han visste blott alltför väl vart relativism och irrationalism kan leda. Förintelsen var inte en social konstruktion utan ett obestridligt historiskt faktum.

Stieg var rationalist, om man med detta menar en person med stark tro på det mänskliga förnuftet. Hans rationalism var starkt antielitistisk. Han trodde på att samhället kan förändras till det bästa genom att allmänheten får tillgång till fakta och rationella argument. Men den informationen måste ta sig fram i konkurrens med andra budskap. Stieg såg tidigt de problem som kan uppstå när pseudovetenskapen sprids på Internet. ”Med Internet får den ensamma pappskallen i en källarhåla exakt samma distributionsmöjligheter som Sveriges radio/TV. Dom når ut precis lika kraftigt och lika långt. Där finns dom irrationella grupperna med lika stor genomslagskraft.”(12) Men det fanns bara ett sätt att vinna striden: en fri och öppen debatt.

Källor

1. Severin [pseudonym for Stieg Larsson], ”Vidskepelsens världsbild”, Internationalen 39/1983.

2. Stieg Larsson, ”Healing ren bluff ”, Borås Tidning 1988-09- 11.

3. Stieg Larsson, ”Bluff en i Piltdown”, Östgöta Correspondenten 1994-09-08.

4. Stieg Larsson, ”Robin Hood dikt eller verklighet”, Nya Wermlands-Tidningen 1989-01-05.

5. Stieg Larsson, ”Hundra ljus i Tarzans tårta”, Hallandsposten 1988-07-16.

6. Sven Ove Hansson, Förklarade mysterier. Stockholm: Tiden 1986.

7. ”I lögnmakares sällskap” (ledare), Folkvett nr 3–4, 1989.

8. Stieg Larsson, ”Antisemitismen med nytt ansikte”, Folkvett nr 2, 1990.

9. Stieg Larsson, ”När rasister leker Gud”, Röd press 1997, 5:5– 7.

10. Stieg Larsson, ”Antisemitismens återkomst”, Expo no. 3, 1998.

11. Håkan Blomqvist, ”Stieg Larsson. På barrikaden för demokratin”, intervju med Stieg Larsson, Humanisten nr 3–4, 2002, s. 40–43.

12. Blomqvists intervju, se ovan.