Ledare: Konspirationer i politiken

Många har konstaterat att internets framväxt under de senaste decennierna har skapat en informationsmäs- sig paradox. Samtidigt som det är lättare än någonsin att få tag i tillförlitlig information om alla möjliga frågor, har vissa idéer som till sin essens bygger just på felaktig information fått ett rejält uppsving tack vare nätet. Det tydligaste exemplet rör konspirationsteorier, som ju ofta har som syfte att peka ut vissa folkgrupper, nationer el- ler (verkliga eller inbillade) makthavare som brottslingar.

Fram till början av 1990-talet kunde man läsa om kon- spirationsteorier huvudsakligen i obskyra trycksaker – material som nästan ingen utanför den troende kretsen brydde sig om. Idag finns hur mycket som helst att hitta på nätet om varför man ska tro på den ena eller den andra konspirationsteorin. Även om det är osäkert huruvida de som tror på konspirationsteorier verkligen blivit fler, råder inget tvivel om att idéer som för några decennier sedan enbart var kända av de närmast sörjande idag är bekanta för stora delar av allmänheten.

Paradoxen är inte så svår att begripa. Nätet är inte bara ett gigantiskt (och osorterat) bibliotek av information, utan även en plats där man kan kontakta likasinnade och nätverka. Och nätverkar gör alla, både de som vill sprida korrekt information och de som vill sprida felaktig. Den som vill tro på någon viss konspirationsteori kan snabbt bli dränkt i stöd för teorin på nätet – nämligen genom att uteslutande kryssa mellan sådana sajter.

Det är erkänt svårt att tala med konspirationsteoretiker om oriktigheten i deras teorier, inte minst eftersom de brukar ha avvikande uppfattningar om vad som ska räknas som ett gott argument. På sistone har det uppmärksam- mats att en och annan fritidspolitiker verkar tro på förekomsten av s.k. chemtrails. Chemtrails uppges vara kemi- kalier, virus och tungmetaller som sprutas ut från flygplan över Sverige och andra delar av världen, och som bildar vita strimmor på himlen. (Hur skiljer man chemtrails från vanliga kondensationsstrimmor från flygplan? Det är här som konspirationsteorin blir mer komplicerad, samt rent lögnaktig…) Pernilla Hagberg, miljöpartist i Vingåker, säger i Aftonbladet (2012-09-20) att CIA och regering- en ligger bakom, och att syftet är att kontrollera vädret.

Socialdemokraten Nina Drakfors i Skara tror också på chemtrails, och verkar tro att ”en socialdemokratisk re- gering med Göran Persson godkände denna besprutning av vår luft redan 2001” (http://www.s-info.se/page/blogg.Asp?id=1664&blogg=56539). Säkert finns det ännu fler exempel på politiker som blivit lurade av talet om chemtrails.

Risken med politiker som tror på chemtrails eller andra konspirationsteorier är förstås att de fokuserar på pseudo- problem i stället för på de verkliga problemen. Det finns t.ex. verkliga miljöproblem i samband med flygtrafiken som istället bör uppmärksammas. Det är ett ansvar för alla politiska partier att genom en kritisk och faktabaserad intern debatt se till att politiken inte påverkas av konspi- rationsteorier eller andra fantasifoster. De verkliga sam- hällsproblemen är stora nog att kräva politikernas fulla uppmärksamhet.