Ledare: Alarmistens julafton

Den 11 februari 2013 kunde man läsa en artikel i Aftonbladet med rubriken: ”Mobilstrålning är farlig för barn”. Att sätta citationstecken i rubriken är ett bra knep för att inte behöva styrka det man påstår med någon form av fakta – det är ju bara ett citat. Artikeln grundar sig i att den nybildade Strålskyddsstiftelsen lyft fram en studie som gjorts i samarbete mellan Århus Universitet i Danmark och University of California i USA. I studien samlade man in data gällande 52 680 danska barn och kom fram till att de som utsattes för mobiltelefoni (såväl under fosterstadiet som senare) löpte större risk att drabbas av huvudvärk.

Om man läser studien i fråga får man en helt annan bild än i tidningen. Forskarna konstaterade nämligen att orsaken till deras undersökningsresultat inte går att fastställa. Det kan bero på t.ex. sociala faktorer som sam­varierar med mobiltelefonanvändningen snarare än på själva den elektromagnetiska strålningen. Sammanfattningsvis skrev de: ”De samband som vi fann är inte tillräckliga för att dra slutsatsen att mobiltelefonexponering har effekt på huvudvärk hos barn, men våra resultat visar på ett behov att undersöka detta samband närmare med detaljerad exponerings- och utfallsbedömning i ett stort urval.” (M. Sudan m.fl. ”Prenatal and Postnatal Cell Phone Exposures and Headaches in Children”, Open Pediatric Medicine Journal 6, 2012, 46–52.)
I Aftonbladet får vi inte veta vad forskarna själva anser om sina resultat. I stället intervjuas Mona Nilsson som utan reservationer påstår: ”I synnerhet barn som utsätts för mobilstrålning löper ökad risk att drabbas av huvudvärk och migrän.” Hon gör alltså precis den koppling till strålningen som forskarna själva uttryckligen säger att det inte finns underlag för att göra.

Artikeln var rena julafton för Mona Nilsson, en journalist som gjort sig känd för sina ihärdiga skriverier om den elektromagnetiska strålningens påstådda farlighet, och som dessutom är initiativtagare till Strålskyddsstiftelsen. Stiftelsens namn påminner om Strålsäkerhetsmyndigheten, och är mycket likt namnet på dess föregångare Strålskyddsinstitutet. Aftonbladet påpekar i en faktaruta invid artikeln:

”[Strålskyddsstiftelsen] är inte någon myndighet och stiftelsen har ingen anknytning till den svenska staten. (…) Strålskyddsstiftelsen bildades därför att man anser att Strålsäkerhetsmyndigheten inte informerar tillräckligt om de risker och skador som stiftelsen menar att mobilanvändning kan ge upphov till.”

Trots faktarutan så kan man inte komma ifrån att Afton­bladet publicerar textreklam för en stiftelse vars syfte verkar vara ett helt annat än att förmedla fakta på ett sakligt vis. Varför ta in åsikter från en person som saknar kompetens att bedöma forskningen och som har en tydlig agenda? Om Nilsson har rätt hade man kunnat finna en mer trovärdig person som drar samma slutsatser men på vetenskaplig grund.