Vetandets vindliga vägar

Blindspår – Vetenskap på villovägar
Peter Olausson
Leopard förlag 2012, 318 s.

”Vad det kommersiella värdet hos flygande maskiner beträffar, så tror jag att det är osannolikt att de kommer att användas för frakt eller passagerare”.
Hiram S. Maxim, Salt Lake Herald, 1894

När den flygande maskinen prövade sina vingar hade tekniken många kritiker. Hiram S. Maxim var en av många som var beredda att avfärda den så kallade flygmaskinen som en modenyck. Historien visar att han hade fel.

Genom tiderna har vetenskapen gått många krokiga vägar och in i många återvändsgränder. Hur gick det till när röntgenstrålningens hälsofrämjande effekter blev allmänt vedertagna? Hur motiverade man påstående att Troja legat i Småland? Hur bisarr ter sig inte 1600-talets kommers med välgörande mumiedelar? Helt orimligt var det kanske inte att Frans I av Frankrike dagligen tog en dos rabarber och pulvriserad mumie i förebyggande syfte. Preparatet hade ju 1554 visats ha effekt mot ”huvudvärk, migrän, förlamning, sur mun, epilepsi, yrsel och svindel, ont i öronen eller halsen, hosta, hjärtfel, gaser, fel i största allmänhet på mage, mjälte och lever, hicka, halsböld, skorpionstick och inkontinens”. Och hur gick det för värmlänningen som hävdade sig ha blivit plagierad av Einstein?

Peter Olausson, författare och innehavare av bloggen Faktoider, har länge varit husgud för oss multinördar runt om i landet. Hans sjätte bok, Blindspår, är en omfattande samling essäer om ting som en gång betraktats som vetenskap eller allmänt vedertagen kunskap, men som sedermera visat sig vara påhitt, halvsanningar eller missuppfattningar.
Boken får en mastig början med en essä om flygfarkosternas historia. Kapitlet är välresearchat, faktatätt men aningen tungrott. Jag önskar kanske att essäernas ordningsföljd varit annorlunda, med en lite lättsammare historia i början, då det tunga inledningsstycket riskerar att skrämma bort mindre engagerade läsare. Denna asymmetri jämnar dock så småningom ut sig.

Det är uppenbart att Olausson besitter en respektingivande allmänbildning som grund för att kunna ta sig an så vitt skilda ämnen. Dessutom imponerar hans förmåga att styra berättandet på en populärvetenskaplig nivå som inte kräver omfattande förkunskaper av läsaren. Och det är precis här Olausson har både sin styrka och sin akilleshäl. Digert bakgrundsarbete utkristalliseras till solid, ibland stilistiskt steril, populärvetenskaplig text som ibland tenderar att tappa berättelsen och bli lite av ett faktarabblande.

Men den något återhållsamma berättarkonsten är inte helt av ondo. Boken skulle lätt kunna bli en komisk exposé över vetenskapliga stollerier, men det är här Olaussons något torra, analytiska författarstil kommer till sin rätt. Han raljerar inte, han delar ut väldigt få tjuvnyp, utan ägnar i stället sin energi åt att försöka förstå ämnet i sitt sammanhang vad gäller tid och vetenskapligt paradigm.

Blindspår är ett ymnighetshorn av både nödvändigt och onödigt vetande och avslutas med digert referensmaterial och en inspirerande litteraturlista. Boken väcker givetvis frågan om vår tid. Vad kommer att skrivas i 2100-talets upplaga? Om hur 2010-talets människa trodde att kärnkraft och olja var rimliga energikällor? Om hur man över huvud taget kunde ifrågasätta den globala uppvärmningen? Stamcellerna som fick spolas ner i vasken efter att de visat sig oanvändbara? Rudimentära försök till att bota cancer?

Ulrika Sandvik